Nu i januari fyller bilen 125 år. En 1800-talsinnovation som fick sin storhetstid först på 1900-talet. Bilismen och därefter massbilismen har i grunden förändrat världen.
Hur vi arbetar och bor. Hur vi handlar. Hur vi tar oss i väg på ledigheter. Bilen har dramatiskt ändrat våra rörelsemönster jämfört med hur det såg ut vid sekelskiftet 1900.
Carl Benz hann först med att lämna in en patentansökan för en trehjulig bil med förbränningsmotor”. Konkurrenten Gottlieb Daimler utvecklade den första fyrhjuliga bilen med förbränningsmotor.
Två fordon: en ”Patent-motorvagn” och en ”Motoriserad vagn”, eldade med bensin. Av två tyska män vars företag med tiden, 1926, skulle slås samman och bilda Daimler-Benz.
Den självgående vagnens födelse förebådade också världen-före-bilens långsamma farväl. Ändå var också 1800-talet en tid med snabba förändringar av hur man färdades i Sverige. Diligenstrafik band samman städerna. Den viktiga vattenvägen mellan östra och västra Sverige: Göta kanal, stod färdig 1832. I mitten av seklet påbörjades byggandet av det svenska järnvägsnätet.
Redan på 1830-talet fick Stockholm, efter parisisk förebild, hästdragna bussar. På vattnen mellan huvudstadens holmar for ångdrivna slupar i passagerartrafik.
Från 1877 rullade också hästdragna spårvagnar längs gatorna i Stockholm. De ersattes helt i början av 1900-talet med elmotordrivna spårvagnar.
Man bodde i allmänhet i närheten av sin arbetsplats. Och arbetade sex dagar i veckan. Det vanligaste sättet att färdas var till fots även om moderna cyklar med pedaler och kedja snabbt växte i antal under det nya århundradet. För den dagliga varuförsörjningen fanns många små butiker. Varudistributionen skedde med hästdragna vagnar eller män med dragkärror.
Bilen blev från början något för förmögna privatpersoner och företag. Dess användbarhet och konkurrenskraft visavi hästdrivna fordon borgade för dess framgång.
Med bilbyggaren Henry Fords fokus på att bygga bilar till så låga priser att fler skulle ha råd med dessa, som manifesterades i produktionen av modell T längs löpande band, lades grunden för massbilismen.
För Sverige dröjde det ändå till 1950-talet innan bilen på allvar blev var mans egendom. Det gav möjligheter till en ny livsstil med långa arbetsresor, ett genomsnittligt avstånd i Sverige till jobbet om 16 kilometer (SIKA:s resvaneundersökning 2007), stormarknader och långfärder till fjäll och stränder.
Hur fattades då beslut om denna genomgripande förändring?
Jag vill avsluta med att citera ur professor Gunnar Falkemarks bok, ”Politik, mobilitet och miljö”: ”Överhuvudtaget har inte skapandet av ett storskaligt tekniskt system med bilen i centrum någonsin blivit föremål för en mer omfattande principiell diskussion bland landets folkvalda.”