KRÖNIKA.
Livet är fullt av frågor. I somras frågade jag några bildirektörer i Visby: ” Vems fel är det att politikerna tror att elbilen står runt hörnet?”
”Det är vårt! löd det snabba svaret.”
Vi journalister får allt som oftast köra otroligt tekniskt avancerade fordon. Det är laddhybrider och olika former av elbilar som går att ladda från elnätet.
Det visar att bilföretagen är tekniskt framstående.
Och det är precis det de vill imponera på oss och politikerna med.
Det är en helt annan sak att bygga en bil som går att sälja till ett vettigt pris – att kunna ta betalt för den dyrbara tekniken. Köparna måste övertygas.
Där står vi nu.
När kommer genombrottet för elbilen? När är de flesta nya bilar som säljs sådana som går att köra på el?
Inom fem år? Eller inom tio år? Efter flera decennier?
Någon gång, lyder ett försiktigt svar.
De som jobbar professionellt med bilrådgivning rekommenderar fortfarande företag att köpa snåla dieselbilar.
Billiga asiatiska bilar med bensinmotorer kommer fortfarande att locka många privata köpare.
Men elbilens energifördelar är sådana att den framstår som en vinnare på sikt.
Tills dess är jag mest förtjust i gasbilar. Särskilt om det går att köra på det förnämliga bränslet biogas.
Men nu väntar alla på valdagen. Därefter vet vi vilka stöd som erbjuds för att hjälpa den nya tekniken på vägen.
För övrigt vill jag tillägga att jag undrar vilka som stal min skoter, en tio år gammal orange Gilera Runner 180 från Hälsingegatan 39 i Stockholm natten mot förra söndagen?
Var det för att befria världen från en otäck oljerykande tvåtaktare? Eller bara för snöd vinning? För att den såg nästan ny ut?