Redan provkörningen av V50 för sex år sedan bjöd på bättre körupplevelser än man var van vid i en Volvokombi.
Med V60 blir det allvar.
Jag pressar på längs de venetianska vägarna så att kollegan bredvid blir oroad.
Känner att jag måste testa, måste pressa för att se om bilen håller vad Volvo lovar – ”lika sportig som sedanen S60”.
Vill bakvagnen rulla i böjarna? Vill framvagnen kana och kasa? Når jag någon punkt där bilen känns som om den vill överge mig och låta mig närmare syna något dike eller gärde?
Nej. Den är tryggheten själv utan att för den skull vara tråkig. Hur kul det blir beror så klart på vilken motor som väljs.
Volvo har lagt ned mycket tid och kraft på att få till ett chassi och en styrning som ska göra det kul att köra. I Europa blir ett dynamiskt chassi med litet tuffare sättning standard. För den som vill mjuka till bilen finns ett touringchassie med andra stötdämpare som tillval.
Det aktiva chassiet Four C, där fjädring/stötdämpning kan väljas efter behag, finns också som tillval till samtliga modellvarianter.
För att hjälpa föraren genom kurvorna bromsas bilens inre hjul medan kraften förs till det yttre. Resultatet är att bilen styr in bättre och att man slipper tendenser till understyrning.
– Vi har flyttat gränserna till områden där vi aldrig varit förut, säger Stefan Sällqvist som ansvarat för chassiutvecklingen.
Under provkörningen får vi hålla till godo med tvålitersdieseln D3 och nya 1,6-liters bensinmotorn T4. Bägge räcker till.
Men för den som vill ha mer finns det att välja på (se här intill). Två miljöbilsalternativ blir det: en snål diesel och en som går att köra på E85.
Motor, chassi och lastutrymme. Viktigast för en bil är att vara snygg. Väcka begär hos den presumtive köparen. Det kan många biltillverkare intyga. Volvo är inget undantag.
Och V60 gör inte de intresserade besvikna. Den är slank, kraftfull och ser bra ut. Den är lättare att ta till sig än XC60 med sin höga bakdel eller V70 med sin överarbetade akter.
Örjan Sterner har arbetat fram exteriördesignen.
Sportratt och sportstolar inuti bilen understryker Volvos ambition att skapa något mer än en transportör av familjer, sportutrustning och matkassar.
Det går att fylla V60 med de mest avancerade säkerhetssystemen, som DN beskrivit i tidigare artiklar, i ett tilllvalspaket för cirka 18.000 kronor. Men också grundsäkerheten är god.
Det finns också fyra olika ljudsystem att välja på. Med ny teknik utlovas ”krispigare och klarare ljudbild för alla i bilen”.
Vi sitter bra både fram och bak. Men visst, som i de flesta bilar är det inte så kul på mittplatsen bak. Insteget till baksätet funkar utan att vara något under av lätthet.
Lastrummets blygsamma storlek, med reparationssats under lastgolvet, stör inte mig.
Med möjlighet att fälla baksätet 40–20–40 samt framstolen ges goda möjligheter att få med sig sitt bagage. Knepigare är att bakluckan öppnar så lågt att till och med en endast medellång person riskerar att slå i huvudet.
Med V60 vill Volvo positionera sig mot fintyska bilar. I längd hamnar V60 mellan BMW 3 Touring och den större Audi A4 Avant.
Priset börjar på 250.000 kronor för instegsbilen med T3-motorn och sexväxlad manuell växellåda (räkna med att plussa på tillvalspaket för minst 15.000 kronor).
Dyrast är välutrustade toppversionen T6 med sexstegad automatväxellåda och fyrhjulsdrift för 405 000 kronor.
Jag trivs med både D3 och T4. De har effekt och kraft så det räcker.
Men nog är jag mest nyfiken på hur V60 blir med snålaste Drive-dieseln.
Nog borde Volvo kunna sälja 60.000 V60 om året 2012?
Och få Sverige att köpa 12.000 redan 2011.