Att Chevrolet inte längre är liktydigt med amerikanska bilar med stora bensinmotorer och plåt i överflöd har vi vant oss vid. När General Motors trollspö svepte över världen införlivades sydkoreanska tillverkaren Daewoo. De nygamla bilarna kom plötsligt ut med Chevroletemblem i nosen – GM hade än en gång testat var gränsen går för att tänja på inarbetade varumärken. Och funnit – för vilken gång i ordningen? – att någon sådan gräns inte finns...

I fallet Captiva känns trollandet mindre besvärande, bilen är vettig, inte besvärande liten för att vara en ”Cheva” och med fyrhjulsdrift kan varken bak eller framhjulsdriftens anhängare ha något att invända.

Modellen lanserades 2006, i versioner som lämnade en del övrigt att önska. Nu satsar Chevrolet på den starka 2,2-litersdieseln som ”volymmodell” när bilen uppdaterats rejält. Helt rätt. Maskinen ger Captiva utmärkta prestanda och med en automatväxellåda som arbetar föredömligt mjukt i kombination med en behaglig styrning är det en fröjd att flyta fram på vägen med Captiva 2.2 D LT Plus.

Captivan är samtidigt en påtagligt tystgående bil – motorn gör inget väsen av sig och vindbruset som letar sig in är begränsat.

Inne på skogsvägar behåller bilen initiativet, ojämnheter ”äts upp” väl av ett välbyggt chassi i kombination med god fjädringskomfort.

När vägen försvinner helt ska dock Captivaföraren se upp. Det här är ingen kung i terrängen. Fyrhjulsdriften fungerar visserligen bra men framkomligheten begränsas av en lågt landande spoiler. Jägare ska nog välja mer oömma alternativ.

I framsätena sitter man bra. Det finns många inställningsmöjligheter för individuella önskemål. Baksätespassagerarna har det inte lika väl förspänt – på känt suv-manér ligger golvet relativt högt, vilket ger ett mindre bra stöd för benen.

Passageraren på mittplatsen har i alla fall en rimligt mjuk dyna att sitta på, en bristvara i många av dagens bilar.

In- och ursteg är bra, liksom takhöjden invändigt.

Lasttröskeln bak ligger väl högt och bagageutrymmet imponerar inte. En tredje stolsrad med plats för två passagerare är, som så ofta när det gäller suvar, ett alternativ för barn.

Chevrolets nybilsgaranti på tre år framstår inte som generöst i dagens konkurrensläge. Andra tillverkare tvekar inte inför att plussa på och ge garantier på upp till sju år.

Formgivningen skäms inte för sig, även om nu även Chevrolet smittats av ”underbetts-sjukan” – ett rejält grillgap också under främre stötfångare tycks ha blivit obligatorisk filosofi bland världens biltillverkare. Vad tycker formgivarna om det – egentligen?