Man stoppade in röret i en liten plastpåse som man sedan skulle fylla med luft.

På röret fanns ett rött streck och när man blåste genom glasröret och kristallerna färgades gröna upp till det röda strecket fick man följa med in till polisstationen för blodprovstagning.

För att allt skulle fungera måste man skära av röret i båda ändar så att man kunde blåsa luft igenom.
Vi hade nykterhetskontroll på Valhallavägen. Vi skulle just bryta då jag tog in ytterligare ett fordon. Jag gjorde i ordning alkotesten och uppmanade föraren att blåsa i glasröret. Inget hände.

– Du måste ta i mer. Satsa allt du har.

Han tog i. Inget hände. Jag såg att jag inte hade skurit av glasröret i båda ändar. Vände mig snabbt om och snittade av ändarna.

Vände mig nu något generad mot föraren.

– Du får en chans till. Lyckas du inte denna gång måste jag ta med dig till polisstationen för blodprovs-tagning.

Jag insåg i denna stund att jag var ute på djupt vatten och inte kunde stå för vad jag hade sagt. Det var ju jag som hade gjort fel. Det är ingen överdrift att jag innerligt hoppades att han skulle vara spik nykter. Han tog alkotesten med båda händerna, fyllde lungorna maximalt, och höll på att spränga plastbehållaren i ett enda andetag.

Han var förstås helt nykter. Jag fick förklara att jag hade klantat till det och bad honom om ursäkt. Men han var glad och jag var glad och vi skildes vänskapligt åt.