Kan det bli elegantare? I ett försommarvackert Stockholm glider Jacques Wallner runt i en öppen miljöbil. Just det, en cabriolet som kvalar in som miljöbil.
Audi A3 Cabriolet med en 1,6 liter rymlig dieselmotor och start-stoppfunktion, som stänger av motorn vid väntan framför rödljus, gör att stadskörningen blir mindre miljöpåverkande än vad man är van vid i små finbilar.
Men i början har jag problem med start-stoppfunktionen. Det är som att motorn vill dö när jag skickar i ettan. Jag funderar på vad jag gör för fel och kommer snart på det. När trafikljuset slår om gäller det att trampa ned kopplingen rejält, då startar motorn, och först när den fått riktig snurr går det att skicka i växeln. Jag är för snabb med växlingen.
Jag är nöjd med att ha löst problemet i stället för att slappt trycka på knappen för start-stoppfunktionen och stänga av systemet.
Sens moral: start-stopp kräver tillvänjning men fungerar mycket bra. Men räkna inte med att spara så mycket bränsle.
A3 Cabriolet har bara två dörrar och det kräver ansträngning och uppoffring för att ta plats i baksätena. Men det går. Och det är så det är tänkt. För en kortare tur, kanske till restaurangen, går det ju bra att fara fyra i bilen.
När två personer ska resa på semester fälls baksätet delbart/fällbart (50/50) varvid bagageutrymmet växer kraftigt till 674 liter. Nog ska väl det räcka för två?
Provbilen är försedd med helautomatisk akustiksufflett som har tre lager i stället för den halvautomatiska suffletten som har två. Det är ett tillval för 9 100 kronor. På endast nio sekunder och ett knapptryck försvinner taket ned i sitt nätta förvaringsutrymme bak. Det tar elva sekunder att få upp suffletten igen. Manövern går att genomföra i farter upp till 30 km/tim. Det är en elegant lösning.
Särskilt som det också går att manövrera de fyra sidorutorna samtidigt med en enda knapp.
Det finns några angenäma sätt att bli förkyld på. Köra taklöst är ett av dem. Det är lätt att glömma bort tid, rum och temperatur. För den som besväras av att det drar in luft bakifrån finns ett vindskydd, ”turbulensskydd”, för 3 400 kronor.
Men oavsett om suffletten hålls nere eller uppe är det angenämt att åka i A3 Cabriolet.
Frågan jag ställer mig under körningen är om motorn räcker till. Svaret blir ja. Aldrig uppfattar jag det som om jag skulle behöva så värst mycket mer kraft. Hellre då en sjätte växel. Fast det kanske inte är alltid man följer växlingsrådgivarens indikation … något som straffar sig i form av högre bränsleförbrukning. Jag hamnar runt 0,5–0,7 liter per mil.
Svårare att stå ut med är dieselmotorns ljud. Den låter mer skåpbil än liten finbil. Med tillvalet sportchassi kan bilen lätt uppfattas som litet stötig för den som är van vid bekväma bilar. Men när vägen kurvar sig så uppskattar man bilens goda styrning och väghållning.
Säkerhetsmässigt uppger Audi att det finns ett gott skydd i bilen vid både en eventuell krock och rundslagning.
Några kritiker som tittar in eller åker med hävdar att det är för spartanskt i cockpit. Men jag uppskattar Audiordningen.
Det är vid prislistan som det blir svårt. Den lilla cabrioleten är en dyr bil. Och när olika tillval lagts till blir det lätt ännu dyrare.
Måste man verkligen ha en miljöcabriolet? Det kan man fråga sig.