Klimatet

Det karga månlandskapet i Tabernas utanför Almeria på den spanska sydöstkusten är så nära en öken det går att komma i Europa. Spetsiga toppar och branta sluttningar är resultatet av kraftig erosion. Uppe på mjukare slänter ligger fortfarande rester av röd matjord, men det är bara en tidsfråga innan den också rasar nerför branten.

Platsen ger en bild av vad som händer när torka och erosion får fäste i ett område.

Redan utan klimatförändringar hotas minst en tredjedel av spansk landyta av ökenspridning.

I Almeria på den spanska forskningsstationen för torra zoner finns professor Juan Puigdefabregas. Han är ökenexpert och har länge varnat för att jordbruket i de torraste delarna av Spanien är ohållbart. Samma mönster som fick Sahara att sprida sig i Sahel-regionen på sjuttiotalet finns i dag även Spanien, menar han.

- Klimatförändringarna kommer bara att snabba på den processen, säger Juan Puigdefabregas.

Ökenspridning gör marken obrukbar, och är oftast en följd av människans överutnyttjande.

Den extremt torra och kuperade terrängen runt Almeria domineras av växthus. Arealerna är imponerande. Hela dalgångar är inbäddade i plast.

Det går att åka kilometer efter kilometer och bara se blänkande tak i olika nyanser.

Här produceras merparten av de tomater som dukas fram på matborden i Sverige och övriga Europa under vinterhalvåret. Och de kräver intensiv bevattning, liksom gödning och bekämpningsmedel.

Utvecklingen följer sin egen logik, trots att den på lång sikt riskerar att förstöra jordarna.

- Jordbrukarna här har investerat så mycket i sina anläggningar att de inte har något annat val än att fortsätta överexploatera naturen, säger Juan Puigdefabregas.

Det är redan november. Ändå visar termometern nästan 25 grader.

I Madrid däremot, 40 mil norröver, är temperaturen så här års betydligt svalare. Ändå påverkar den globala uppvärmningen staden mer än de flesta andra platser i världen. Globalt har medeltemperaturen ökat med 0,7 grader de senaste hundra åren, men i Madrid har den stigit med mer än det dubbla.

Här bor klimatforskaren Manuel de Castro. Han är professor vid universitetet i Toledo och en av få spanska forskare som arbetar med regionala klimatscenarier.

- Iberiska halvön är ett av de områden i Europa som kommer att drabbas allra hårdast av kommande klimatförändringar, säger han.

I Sverige betyder höjd medeltemperatur främst mildare vintrar. I Spanien är det somrarna som blir varmare. Allra varmast blir det i södra Spanien. I vissa scenarier blir somrarna mellan 5 och 7 grader varmare i slutet av århundradet.

Dagar då termometern visar runt 40 grader räknas som riktigt heta. Ungefär en femtedel av sommardagarna är så varma. Redan det upplever de flesta som ansträngande. I slutet av seklet är dessa heta dagar i stället 50 grader varma.

- Det liknar mer klimatet i Sahara och Saudiarabien. Jag har själv ingen erfarenhet av en sådan värme, men självklart kommer det att påverka både människor och natur, säger Manuel de Castro.

Ändå är det inte temperaturförändringarna som oroar honom mest. Medan temperaturhöjningen accelererar först i slutet av århundradet spår scenarierna att nederbörden påverkas snabbt. Under årets regnigaste period minskar den med närmare en tredjedel.

- Det kan förändra livet här i landet väldigt mycket, säger Manuel de Castro.

Snabbare ökenspridning, akut vattenbrist, ökad stranderosion, fler skogsbränder och hälsoproblem till följd av extrema värmeböljor förutspås följa i uppvärmningens spår. Den för ekonomin så viktiga turismen drabbas också när klimatet förändras. Värmeböljan i norra Europa för två år sedan fick många att avboka semesterresan till den spanska solkusten.

Men att Spanien riskerar att drabbas hårt av klimatförändringarna har satt få spår i utsläppsstatistiken. Sedan Kyoto-protokollet förhandlades fram i början av nittiotalet har de spanska utsläppen av koldioxid stigit med över 50 procent.

- Folk här bryr sig inte så mycket. Vi har nog en tendens att se livet från den ljusa sidan, säger Manuel de Castro.

Hans scenarier visar att störst uppvärmning och minst regn i framtiden får Spaniens sydligare regioner.

Här ligger staden Murcia som redan är torrast i Europa. Ändå är vattenförbrukningen ovanligt hög.

I Murcia faller bara 250 millimeter regn per år, men variationerna är stora. Vissa år blir det bara 100 millimeter, vilket är en tiondel av årsnederbörden i Sverige.

Även om det fortfarande är jordbruket som slukar mest vatten är turistnäringen på stark frammarsch. Nya turistanläggningar och nya konstbevattnade golfbanor tillkommer ständigt, och späder på en redan ansträngd vattensituation.

Oavsett åtgärder, som omfattande dammbyggen och vattentransfereringar från andra delar av landet, har det inte gått att släcka denna ständiga törst efter mer.

I dag täcks bristen genom att man tar av grundvattnet. För varje enhet nytt grundvatten som bildas försvinner minst fem. I vissa magasin har nivån sjunkit med flera hundra meter. Det skapar frustration hos vattenexperten Julia Martinez vid universitetet i Murcia.

- Om vi fortsätter som hittills kommer i stort sett allt grundvatten att vara borta inom 20 år, säger hon.

Det har också byggts avsaltningsanläggningar ute vid kusten för att öka tillgången på vatten - men de eldas med olja och bidrar på så sätt till koldioxidutsläppen.

Situationen skapar också regionala spänningar. Ovanför stadshuset i Murcia har regionens regerande konservativa parti knutit sin banderoll med texten "Agua para toda", vatten till alla. Partiet anklagar
andra regioner och landets regering för att ligga bakom vattenbristen i södra Spanien eftersom de satt stopp för ytterligare vattentransferering.

Julia Martinez efterlyser en ny politisk kurs. Förbrukningen måste ner, menar hon.

- Annars tvingas vi möta klimatförändringarna med allt mindre vatten. Det visar hur ohållbar vår livsstil är, säger Julia Martinez.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut