"När jag var fjorton år tog min pappa med mig till Devils Pup (marinkårens ungdomsorganisation). På en mur vid övningsområdet hade de målat en mening som knäckte mig helt: "For those who fight it, life has a special flavor the protected never know." ("För dem som strider har livet en särskild krydda de beskyddade aldrig får uppleva.") Tre år senare, när jag fortfarande gick i high school, skrev jag på för marinkåren, som reservist. Jag var stolt som bara en sjuttonåring kan vara och tatuerade in devisen på vänster underarm."

"Jag gick på college när USA invaderade Irak. Början till kriget hade jag följt i tidningar och på teve. Och jag var på "vår" sida. I början av 2004 anmälde jag mig som Irakfrivillig. I februari samma år, när jag fyllt 22, skickades jag till Fallujah som korpral i en "Civil affairs group" som skulle stödja civilbefolkningen."

"Jag blev flera illusioner fattigare under mitt halvår i Irak. Ockupationen var i sitt inledande skede, och visst kunde det hända att man blev inbjuden till en familj på te. Men den absoluta majoriteten av folket såg oss som inkräktare. Redan då förekom attentat och eldstrider. Min grupp var egentligen inte stridande men vi hamnade där ändå. Detta är ju ett krig utan fronter - det fanns ingenstans i Fallujah där man kunde känna sig fredad. Det skapade extra press."

"Tillbaka i USA fortsatte jag på college som om ingenting hade hänt. Vilket var väldigt dumt. Jag var ju inte samma människa längre. Ofta gick jag beväpnad, med en pistol jag köpt av en irakisk polis. Jag hade sömnsvårigheter och fick panik- och ångestattacker."

"Ändå ville jag tillbaka till Irak för ny tjänstgöring. Men det satte pistolen stopp för. Den blev stulen ur min bil och det avslöjades att den kom från Irak, och att jag smugglat ut den. Jag fick disciplinstraff och blev degraderad."

"Efter hand började jag och omgivningen förstå att jag drabbats av posttraumatiskt stressyndrom. Den hjälp som fanns var xanax (ett ångestdämpande medel). Det tar jag ännu drygt fyra år efter Irak, och jag självmedicinerar med meditation och marijuana."

"Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor. För två år sedan blev jag antagen till en kurs i politiskt ledarskap på George Washington-universitetet i Washington. Då hade jag ändrat uppfattning om kriget. Numera ser jag det som den lögn det är. Här i Washington kom jag också i kontakt med Irakveteraner mot kriget (IVAW). Jag deltar i frivilligarbetet och i deras gruppterapi. IVAW tar mer och mer av min tid."

"Jag kommer inte att rösta på Obama eller McCain. Obama har ju skapat något slags antikrigsimage, men glöm inte att han vill behålla minst 40.000 man i Irak, och förstärka insatserna i Afghanistan. För egen del tycker jag att USA ska sluta leka världspolis och begränsa sitt internationella utbyte till frihandel. Min röst kommer att gå till Bob Barr (libertarianernas ledare)."

"I våras gjorde jag en ny tatuering, på vaden: "Some gave all for nothing." ("Vissa gav allt för ingenting.")."