Själva Almedalen är inte heller som man föreställer sig. På dagen - årets varmaste! - är det sju, åtta träd på en frodig gräsmatta. Framför en utomhusscen står några glesa bänkrader. Längre bak en damm, en påminnelse om att parken en gång var en del av den medeltida hamnen.
Lustigt nog är några av näckrosorna i dammen röda. Sådana ska väl bara finnas i sjön Fagertärn i Tiveden? Om de inte har färgat dem röda för Marita Ulvskogs skull? Det är socialdemokraternas dag i Almedalen. Partisekreteraren är hon i det skära hårbandet.
För varje timme som dagen framskrider tätnar det i gränderna och kändisfaktorn höjs. Partiledare, förbundsordförande, regeringsmedlemmar strosar runt och talar med varandra och i särskilt lyckosamma fall med någon journalist.
Överhettade ungdomsförbundare bli av med sina flygblad. Jag får en liten kexchoklad, "en godbit från fjärde storstadsregionen". Finns det en sådan? Ja, det är Norrköping och Linköping, visar det sig.
De första kända ansikten jag ser på Rosornas ö är lustigt nog folkpartisterna Jan Björklund och Carl B Hamilton. Efter en kvart har jag sett TCO-utredaren Roger Mörtvik, förra sjuksköterskebasen Eva Fernvall, ST:s ordförande Annette Carnhede, LO:s chefsekonom Dan Andersson också. Plus säkert femtio pressekreterare från olika partier och organisationer.
Gladast är de som har varit med och arrangerat alla de seminarier som pågår i vartenda skrymsle och valv i hela Visby. Peter Bloch från TCO är jätteglad. Det här är TCO:s dag också, de ordnar ett stort seminarium om jobben i Frälsningsarméns lokaler på Mellangatan. Blod och eld och Sture Nordh! I pausen bjuds på saffranspannkaka.
- Det här är Sveriges största och enda demokratikonvent, säger Peter Bloch upprymt.
Hur många programpunkter som helst och öppet för alla.
Det är inte bara Peter Bloch som har shorts, sandaler och svart hästsvans. Samma signalement stämmer in på Anders Borg, kanslichef hos moderaterna.
Informationschef Jonas Cohen på Teknikföretagen gör reklam för ett av arbetsgivarnas många seminarier.
Han säger att det är fullt på nästan varenda tillställning.
- Det här är folkbildning, myser han.
- Vi övertygar inte varandra, vi som är här, men vi bryter åsikter mot varandra. Det är härligt.
Jag frågar två Visbybor om de har varit på något seminarium. Det har de. De har lyssnat till psykiatriutredaren Anders Milton. Politikerna bryr de sig inte om.
I Frälsis lokaler håller även Fi till, Feministiskt initiativ. Från deras möten blir skrattsalvorna ofta störande höga, sägs det. På förmiddagen störde de ett gravallvarligt seminarium om åldringars matvanor och de fasansfulla bristerna i desamma.
SSR:s chefsjurist Lena Svenaeus sitter i solen utanför Kårhuset. Ann Lindgren har rest ner från Fårö. Och titta, där står radiomannen Björn Elmbrant och intervjuar tevekollegan Margit Silberstein. Feministerna Ebba Witt-Brattström och Drude Dahlerup intervjuas också - lyckliga de!
Kd-ledaren Göran Hägglund, LO:s andre ordförande Ulla Lindqvist, Hotell och Restaurangs ordförande Ella Niia, förre utrikesministern Lennart Bodström, folkhälsominister Morgan Olofsson, s-kvinnornas Nalin Pekgul, Åke Hillman från Västerås, generaldirektör Andreas Carlgren på Integrationsverket - praktiskt taget varenda en som har haft sitt namn under en artikel på DN Debatt och alla som hade författat dem också stötte jag ihop med under en enda eftermiddag i och omkring Almedalen.
Vad betyder den här veckan för Visby? frågar jag några invånare.
- Å, det är alltid bra med uppmärksamhet, säger mannen.
Han också! I Visby finns det just nu ingen som inte vill synas och nå ut med sitt budskap.