Berättat för DN:s korrespondent Erik Ohlsson:.
"Det är trettiofem år sedan aborter legaliserades i USA. Ändå är detta en sak som det talas väldigt tyst om, även vänner emellan."
"Jag gjorde min första abort 1990, när jag var nyss fyllda tjugo år. Vi var inte redo för ett barn, min pojkvän och jag, och vi var helt överens om aborten. Det enda problemet var att få fram de 200 dollar som ingreppet kostade. Vi var fattiga studenter och hade inga rika föräldrar. Jag hade inga fysiska men efteråt, men jag kommer ihåg att jag kände mig sjaskig - 'fina' flickor gör inte abort, det var typiskt att detta skulle hända just mig som just blivit antagen på ett prestigeuniversitet men egentligen kommer från en enkel bakgrund."
"Den andra aborten var mer komplicerad. Det var snart sex år sedan. Jag var åtta veckor in i graviditeten och fick veta att jag bar på trillingar. Jag blev chockad - det var helt oväntat, jag hade inte genomgått någon fertilitetsbehandling där ju resultatet ofta blir två eller flera barn."
"Efter mycket vånda insåg jag att trillingar inte skulle fungera, inte i den situation jag befann mig. Jag och Peter, min pojkvän, beslöt oss för en selektiv abort. Så två av fostren, som var tvillingar, aborterades bort."
"Jag skrev om mina erfarenheter i en artikel i New York Times söndagsmagasin och blev bombarderad med mejl och brev. Det var, grovt sett, två typer som skrev: de som kallade mig 'barnamördare' och de som tackade mig för att jag vågat träda fram och sätta namn och ansikte på ingreppet."
"De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig. För det är ju aldrig så att valet är svart eller vitt: 'behåll barnet eller gör abort'. Det är så många saker som ska vägas in: vilken livssituation man befinner sig i, vilken fysisk och psykisk hälsa man har, relationen till barnets far, förväntningarna på omgivningens reaktioner."
"Jag respekterar dem som av religiösa skäl är motståndare till abort, men jag förstår inte hur man kan ställa sig bakom det kristna kärleksbudskapet och samtidigt fördöma och förskjuta dem som har hamnat i den situationen att de väljer att göra abort."
"Min vän Jennifer Baumgardner gjorde en dokumentärfilm för några år sedan om amerikanska kvinnor som gjort abort, 'Abort och liv', som nyligen blivit bok. Jennifer står också bakom en kampanj där hon distribuerar t-tröjor med texten 'Jag har gjort abort'."
"Jag har stött henne hela vägen och medverkat i hennes projekt, för jag har sett lättnaden hos kvinnor som inser att de inte är ensamma. Inte om att ha gjort abort och inte om tvivlen som kan komma före och efter."
"Det enda som kan kännas lite läskigt är om mina söner (fem och två och ett halvt år) skulle få problem i skolan för att deras mamma är en abortaktivist. Typ, om en förälder skulle googla mig och få för sig att mina barn inte är 'lämpligt sällskap'. Men å andra sidan bor vi i en väldigt mixad och tillåtande miljö här i New York. Sen är det ju också så att det är många, många fler mammor än vi tror som delar mina erfarenheter."