När Migrationsverket nu kastar in outbildad personal för att klara den nya tillfälliga asyllagen är det inte den statliga myndighetens fel.
Utan resultatet av en politisk uppgörelse som syftar till att rädda ansiktet på regeringens flyktingpolitik.
"Individuell prövning" måste gälla har den ansvariga ministern, Barbro Holmberg, och andra regeringsföreträdare ideligen upprepat som svar på kraven på amnesti för alla gömda flyktingar. Och när regeringen till slut backade för kraven hävdade den att samma grundregel fortsatte att gälla.
Men när Migrationsverket nu ska verkställa regeringens uppgörelse med samarbetspartierna visar det sig att det som är kvar av "den individuella prövningen" inte är mer än ett fikonlöv, som ska dölja att det i själva verket handlar om en allmän amnesti för alla gömda flyktingfamiljer.
Och de som fått i uppdrag att hålla uppe fikonlövet är Migrationsverkets förvarspersonal.
När mellan 65 och 85 tillfälligt utsedda handläggare på fyra fem månader ska klara av att ta ställning till runt 20.000 asylärenden är det uppenbart att det måste bli en mycket summarisk prövning.
De hinner på sin höjd kontrollera att den asylsökande vistats i landet tillräckligt länge för att uppfylla de diffusa regler som nu satts upp för att få stanna i landet. Därtill kanske en snabbgenomgång av internationella brottsregister för att se till att den sökande inte är efterlyst. Sedan en snabb stämpel om klartecken för asyl, och så över till nästa fall.
Det är inte förvånande att Migrationsverket tolkat sitt nya uppdrag från regeringen på detta sätt. Det slås fast i uppgörelsen mellan regeringen och samarbetspartierna att "de flesta" av de gömda flyktingfamiljerna nu ska få stanna i landet, och de enda undantag som görs är egentligen för brottsmisstänkta.
Då har man hamnat så nära allmän amnesti det går att komma.
Den nya flyktingpolitiska inriktningen är resultatet av den flyktingliberala opinionens mobilisering som fått stöd av fem partier i riksdagen. I själva verket går den helt på tvärs mot den allt hårdare flyktingpolitik som drivits fram under de senaste åren, där myndigheternas roll varit att avvisa allt större andel av de asylsökande. Och därför får den helomvändning som nu sker så halsbrytande följder, när den dessutom ska ske med bibehållen fasad av ett land med en konsekvent flyktingpolitik.
Uppgörelsen om de gömda flyktingfamiljerna hade blivit betydligt mer begriplig, och inte lett till sådana märkliga feltolkningar i medierna och bland flyktingorganisationerna, om regeringen öppet medgett att den gått med på en tillfällig allmän amnesti. Det kanske till och med hade gett en del pluspoäng i opinionsmätningarna.