Jag hörde uttrycket i tisdags i danska radions Vetenskapens värld, ”Videnskabens Verden”. Där talade Ahmed Zewail, 1999 års egyptiske Nobelpristagare i kemi, om sitt arbete för att slå en bro mellan vetenskapen och politiken i Egypten efter revolutionen.
En folkhjälte, enligt den danske redaktören.
Vid en föreläsning i Kairo hälsades Zewail som en rockstjärna. Han har etablerat en egen ”vetenskapsstad” och fått donationer på över en miljard (danska) kronor. Han har tackat nej till att kandidera som president, men vill vara med och påverka ändå: i riktning mot mer kunskap.
Nobelpriset är magiskt, sa han, och innan jag hörde namnet på den som talade utgick jag från att det var den förre IAEA-chefen, egyptiern Mohamed ElBaradei, 2005 års fredspristagare. Han hade en framträdande roll i medierna i början av den egyptiska revolutionen.
Då nämndes ElBaradei som tänkbar presidentkandidat. Säkert är dessa två överens om Nobelprisets magiska effekt. ”Det öppnar alla dörrar”, sa kemipristagaren Zewail, ”nu ska jag ge detta vidare till folket”.
Att Nobelpriset kan bidra till att störta regimer är Sydafrika det tydligaste exemplet på: Desmond Tutu fick Nobels fredspris 1984. Det blev början på den process som ledde fram till Nelson Mandelas frigivning 1990.
Mandela var magisk redan innan han 1993 fick dela fredspriset med presidenten F W de Klerk. Då hade de tillsammans ned- monterat apartheidregimen och 1994 övertog Mandela presidentposten.
Tänk om Ahmed Zewails dröm om kunskapen som maktfaktor kunde bli sann?
Men varför skulle kunskapen förmå något mot religionen i Egypten, när den aldrig har gjort det i USA, det land som vunnit i särklass flest Nobelpriser?
Det som talar emot Ahmed Zewail rent politiskt i dagens Egypten skulle väl vara att han uppskattar USA så mycket. Dit reste han som ung för att studera.
När jag googlar på Soft Power of Science kommer jag till en tidskrift som heter The American Interest, där Zewail presenterar sin idé.
Läste jag rätt? Jo. Kunde inte den som vill främja amerikanska intressen heta något mer neutralt?
Många svenskar studerade i USA efter andra världskriget, ofta på amerikanska stipendier. Anklagelser om politisk påverkan reserverades dock för dem som reste österut.
Jag tänkte på det när Eko- nyheterna i P1 (30/1) meddelade att iranska tjänstemän rör sig obehindrat i Irak: ”Du ser dem varje dag på våra myndigheter. Vägrar du lyda deras order överlever du inte natten”, sa en tjänsteman, i en av Duraid Al-Khamisis många intressanta rapporter om dagens Irak.
Iran tar sig samma friheter mot Irak som USA gjorde. Att styra och att döda. Är det förvånande, eller är det logiskt?