"Bergman välkomnade döden"

Ingmar Bergman var en av Sveriges största konstnärer och internationellt erkänd som en av filmhistoriens främsta. På måndagen den 30 juli dog han lugnt och stilla, hemma på Fårö.

I många filmer har han bearbetat döden - han hade tidigare en dödsskräck - men det var länge sedan Ingmar Bergman slutade vara rädd för döden. Det säger SVT-jornalisten Marie Nyreröd som var en av de som umgicks med honom närmast på senare år.

- Det har han sagt många gånger, i flera år, att han ska välkomna döden den dag den kommer. Han var övertygad om att han då skulle återförenas med sin sista hustru, Ingrid von Rosen, säger Marie Nyreröd.

Något datum för Ingmar Bergmans begravning är inte fastställt men hans dotter, regissören Eva Bergman, säger till TT att den ska ske i en nära krets av familj och vänner. Självklart kommer han dock nu att uppmärksammas offentligt på flera håll och sätt (se artikel intill).

Budet om bortgången kommenterades officiellt av såväl stats- som kulturministern.

- Jag tror att det är svårt att till fullo förstå och förmå överblicka det enorma bidrag till svensk film och dramatik i Sverige och utomlands som Ingmar Bergman nu lämnar efter sig, säger statsminister Fredrik Reinfeldt.

Lena Adelsohn Liljeroth, som även berömmer dramatikern och författaren Ingmar Bergman, riktar sina tankar främst till hans stora familj, men hon säger också att "en stor man har gått ur tiden, en internationell ikon för Sverige har lämnat oss".

- Ingmar Bergmans filmer är utan tvekan milstolpar för hela filmkonsten. Hans betydelse kan inte överskattas. Från lättheten och allvaret i filmer som Smultronstället till de oförglömliga, existentiella samtalen i Scener ur ett äktenskap och de senare filmerna, har Ingmar Bergman frikostigt delat med sig av sin kamp med de inre demonerna och påverkat människor världen över. Hans filmer finner ständigt en ny publik.

Cissi Elwin, vd för Svenska filminstitutet, betonar hans stora betydelse för institutet och säger i ett pressmeddelande att:

- Det finns ingen som arbetar med film i Sverige som inte har en relation till Ingmar Bergman. Men han har också influerat filmskapare över hela världen. Under mer än ett halvt sekel har han lett oss in i sina alldeles egna filmiska landskap - och konfronterat oss med oss själva. Ingmar Bergman har lämnat oss, men hans filmer kommer att leva vidare, långt långt efter att han är borta.

Marie Nyreröd säger att Ingmar Bergman aldrig gav upp livet eller framtiden. Något han fantiserade över var att flytta tillbaka till Stockholm under delar av året och i vintras bad han Marie Nyreröd att titta efter en lägenhet i hans barndomskvarter på Östermalm - vid Hedvig Eleonora där hans pappa en gång var kyrkoherde.

- Han hade en vision om hur han skulle kunna smyga in på Dramatens repetitioner, eller lyssna på någon orkester. Även om han konsumerade mycket musik på skiva och teater på tv, så saknade han den levande musiken, den levande teatern. Han kände en sorg över att inte ha den omkring sig.

I oktober genomgick Ingmar Bergman en höftoperation på Sophiahemmet i Stockholm - där hans far en gång var sjukhuspräst - som han lämnade för Fårö efter tre veckor.

Sedan dess har rykten om hans hälsa och ohälsa gått, men enligt Marie Nyreröd har han varit pigg hela tiden, eller åtminstone så pigg som man kan vänta sig av en 89-åring.

Ingmar Bergman var också medveten om vad som väntade den dag han lämnade livet - att människor skulle gräva i hans liv, forska om hans person och gärning.

En berättelse om detta har Bibi Rödöö, projektledare för Sommar i P1. Ingmar Bergmans Sommar den 18 juli 2004 resulterade i programmets hittills största lyssnarrespons och Sveriges radio skickade två stora kartonger med handskrivna brev till Fårö.

Han tyckte om de personliga breven, att de var skakande och rörande, men planerna på att trycka en bok med dem gick bokstavligen i rök. Så här sade han till Bibi Rödöö:

- Jo, du förstår det är så många som är ute och vetenskapar på Ingmar Bergman och de här breven är så personliga, så jag har bränt brevena. Jag lämnar inget efter mig...jag organiserar min epilog.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut