– Folk vill bara ha böcker som inredning, sa min melankoliske bokhandlare när han skyndade förbi mig med en trave böcker under bokrean i februari.
Jag kom att tänka på honom när jag i helgen läste inredningstidningar och stirrade på en sida med olika bokattiraljer. Se er omkring – just nu finns det hur mycket sådana som helst. Bord som ser ut som staplar av böcker. Tapeter med bokryggar. Förvaringslådor som ser ut som liggande böcker. Klockor som ser ut som bokryggar. Bokhyllor formade till bokstäver.
I inredningsreportage och Ikeakataloger är hyllorna proppfulla av böcker.
Varför kommer det just nu?
Jag ska genast säga att det inte finns någon anledning för storläsarna att snorka sig över trenden. Om det nu känns trevligt att omge sig med böcker är det väl inget fel med det. Lånad status, säger ni. Visst. Men säg den som inte placerar böcker i sin hylla för att signalera ställning och bildning. Och även en professor i litteraturvetenskap har titlar i sin bokhylla som står där för att de ger status eller bara är snygga (men då heter det ”vackra”).
Vissa menar att boktrenden har att göra med alla billighetsböcker. När pocketböcker kan köpas i varenda Icabutik blir det viktigt att distansera sig från vikta hundöron och papper som gulnar innan man ens kommit hem från semestern.
Man skapar pampiga bokhyllor. Man gör boken till objekt. Man köper böcker som är konstverk i sig.
Säkert är det så. Men jag tror inte att det är en slump att en bok som Alan Powers ”Inred med böcker” kom 2004, samma år som det världen runt jobbades intensivt med utvecklingen av läsplattor och Ipad.
Den traditionella boken kommer inte att försvinna. Men just nu genomgår den en präktig identitetskris. Och vi, läsarna, börjar hänge oss åt en gammaldags bokvurm. Boktapeterna ser ju oftast ut som om de avbildade en adelsmans privatbibliotek och när jag i en möbelaffär såg ett soffbord av liggande böcker var det inte direkt byggt av Dan Brown-titlar, utan av Leo Tolstoj och Charles Dickens. Det såg ut som ett altare.
Hylla boken, stod det sedan vitsigt vid bokhylleavdelningen. Och dess hylla vill jag lägga till.
För även om IBooks tecknade bokhylle-app, där man samlar sina nedladdade böcker, är lockande så är den där verkliga hyllan med brokiga böcker oemotståndlig. Och underbart avslöjande. I en av många böcker om läsning, Anne Fadimans ”Exlibris”, beskriver hon hur mycket lättare hon och hennes man hade att lova varandra evig trohet än att blanda böcker i den gemensamma bokhyllan.
Själv vet jag ett svenskt författarpar som levde i bokblandat äktenskap. Innan de undertecknat skilsmässopapperen började böckerna om nätterna vandra i hyllorna. Hans böcker åt ett håll, hennes åt ett annat. De förberedde sig på vad som komma skulle.