Nedgången för moderaterna på 5,6 procentenheter sedan april 2005 och socialdemokraternas uppgång med 6,6 procentenheter är statistiskt säkerställda förändringar. Eftersom Stockholmsopinionen mäts relativt sällan får man ändå akta sig för att jämföra med utslagen i de månatliga nationella väljarbarometrarna.
- Moderaterna låg oerhört högt våren 2005, säger Nicklas Källebring på Temo. Stockholmssiffrorna från april 2005 var korrekta, men kortsiktiga effekter åstadkom höga borgerliga siffror. Jag tror inte att de var en bra spegling av opinionsläget under hela 2005.
Den förra mätningen gjordes mitt under ett socialdemokratiskt praktgräl inför öppen ridå. Finansborgarrådet Annika Billström anklagade offentligt ledande partikamrater för att trakassera och motarbeta henne, själv beskylldes hon för en maktfullkomlig ledarstil. Bråket slutade med att Billström fick stanna som finansborgarråd men avsattes som socialdemokraternas gruppledare i fullmäktige.
Trängselskatten hade varit en enda röra. På riksplanet låg socialdemokraterna samtidigt dåligt till efter hanteringen av tsunamikatastrofen och ett par skandaler inom rörelsen.
Gapet mellan m och s i Stockholms stad har alltså minskat kraftigt men är fortfarande över 10 procentenheter. Moderaternas 44,1 procent från april 2005 är ett svårslaget rekord, men dagens 38,5 procent är den näst bästa siffran hittills. I kommunalvalet 2002 nådde m bara 26 procent. 1998, enda gången m blivit större än s i ett val, fick partiet 32,9 procent.
Socialdemokraterna är tillbaka på en nivå cirka 4 procentenheter under valresultatet 2002. Där har partiet legat i alla DN/Temos Stockholmsbarometrar efter valet, förutom den i april 2005. Bland medelålders män har s gjort de största vinsterna.
Folkpartiet backar ett par procentenheter men skulle fortfarande tillsammans med m ordna ett borgerligt maktskifte. Kd hackar uppåt men ligger farligt nära att åka ur kommunfullmäktige. För centern ser det mörkt ut, som vanligt på senare år. Vänstern och miljöpartiet har bytt plats igen, eftersom v vunnit 2,1 och mp förlorat 1,2 procentenheter. Andelen osäkra har ökat något men ligger ändå under det nationella snittet.
- Stockholm följer rikstrenderna ganska bra, säger Nicklas Källebring. Man ska aldrig överdriva personers betydelse, men när det gäller fp har Jan Björklund försvunnit och Lotta Edholm inte varit lika synlig i medierna.
Riksfaktorer är ofta viktigast även i lokala val. Allt fler röstar dock på olika partier i de olika valen, vilket tyder på att lokala omständigheter fått större vikt. Trängselskattens påverkan på valresultatet är svår att bedöma på förhand. När väljare tycker annorlunda än sitt parti i sakfrågan kan det få effekt.
- Frågan kommer att få något större uppmärksamhet eftersom det blir folkomröstning, men jag har svårt att tro att den i slutändan spelar större roll än arbetslösheten, vården eller skolan. Fp har flest som går emot partilinjen om trängselskatten, därefter kommer v och s, säger Nicklas Källebring.
S gjorde en suverän valspurt 1991. Fp nästan tredubblade sin styrka i valrörelsen 2002. Sammantaget ska det dock mycket till för att de rödgröna partierna i Stadshuset ska behålla sin majoritet i år.
- Sannolikheten är oerhört låg för att man lyckas med det i Stockholm, säger Nicklas Källebring.