Erik: Hej, min familj befinner sig i en situation liknande Fredriks som DN skrivit om. Rektorn på min sons skola vägrar släppa honom, han har adhd, till resursskola trots läkarintyg, specialpedagogers utlåtanden etc. Nu har det nått en gräns då vi är helt desperata och vår son mår absolut inte bra. Vad kan vi göra? Rektorn verkar helt ovillig att ändra sitt beslut. Tacksam för svar!!
Ann-Kristin Sandberg: Dagens lagstiftning ger er tyvärr ingen möjlighet att kräva åtgärder, hur nödvändiga de än är. Så länge skolledningen ensamt kan besluta om åtgärder ska sättas in eller inte och hur de ska vara utformade, är föräldrarna och andra instanser runt barnet maktlösa. Det är därför vi kräver att lagstiftningen ändras. Det har samhället gjort på andra områden, t.ex. inom vården. Nu är det dags att göra det så att skolan inser vikten av att säkra även funktionshindrade barns skolgång. Vi vet att skolministern värnar om elitens möjligheter att få en stimulerande skoltid. Tyvärr har vi inte kunnat få något svar hur han ser på de ca 10 % av barnen som har inlärningssvårigheter/avvikelser av olika slag. Vad är han beredd att göra för att stödja deras skolgång så att även de kan lämna skolan som hela människor med en chans på arbetsmarknaden?
moderator: Välkomna! Nu börjar chatten.
Peter: Förslaget med lex Maria i skolan låter mkt bra!! Vilken instans tycker du skulle ta emot och behandla skolledarnas anmälningar? Utveckla gärna hur du tycker att detta intressanta förslag skulle fungera i praktiken. Allt gott!!
Ann-Kristin Sandberg: Jag kan tänka mig att Skolinsektionen får samla alla anmälningar. På så sätt skulle man få överblick över hur stort problemet med hemmasittare och skolvägrare och svårt mobbade barn är. Det skulle bli en signal om att man måste hitta lösningar så att alla barn garanteras en skolgång där de får lära sig på sina egna villkor och kan känna sig trygga.
Frank Troberg: Hej, håller helt med om rättslösheten för familjen gentomot främst kommuner, frågan är om en Lex Maria gör nån skilland, är det inte viktigare att det finns snabbt fungerande och snarättshjälp för familjer och ett fungerande straffsystem gentemot kommuner?
Ann-Kristin Sandberg: Genom att vi har ett system där kommen ensidigt har makten att bestämma vad som är bäst för dig och din familj, kommer man ingen vart när skolan inte fungerar. En individuell rätt för barnet att få hjälp så att skolan fungerar vänder helt och hållet på steken. Det gjorde i alla fall susen i Australien, berättade en gästande professor för oss förra året. Anmälningsplikt, krav på åtgärder som passar varje barn samt vitesföreläggande för den skola som ignorerar problemet skulle ge oss skarpare verktyg att angripa de problem som barn med ADHD, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom, språkstörningar m.m. har i skolan,
Sofia: Hej Ann-Kristin! I mina ögon visar artikeln om Fredrik återigen att rektorer inte är kapabla att fatta de beslut som behövs för att barn med funktionsnedsättningar ska få det stöd de behöver. Tycker inte du att det är dags för ALLA intresseorganisationer för barn med ALLA typer av funktionsnedsättningar att ta strid för ALLA barns rätt till ett riktigt bemötande i skolan? Ett första steg i detta måste väl ändå vara att frånta rektorerna deras befogenhet att enväldigt bestämma över det enskilda barnets behov? Eller vad tycker du? Hälsningar en frustrerad mamma
Ann-Kristin Sandberg: Om skolan inte kan garantera alla barn, även de med funktionshindrade, en fungerande skolgång så är "en skola för alla" bara en myt och ett slagord. Politikerna måste ta tag i detta. Varje barn som får en söndertrasad skolgång är ett samhälleligt dyrbart och tragiskt misslyckande. Barn med svårare ADHD drabbas oftast hårdast. En färsk studie från Uppsala universitet visar att det är 10 gånger vanligare att elever med ADHD mobbas än andra barn. Hur skolmyndigheterna kan få ignorera detta är för mig en gåta.
Magnus: Då djuren matas med foder som innehåller stora mängder antibiotika finns det anledning att misstänka förekomsten av antibiotika även i skolmaten. Har du någon uppfattning om hur barnens hälsa påverkas av antibiotika i skolmaten?
Ann-Kristin Sandberg: Hela skolmiljön behöver ses över. Den är för bullrig, smutsig och allmänt ohälsosam. Maten borde vara god och hälsosam, matsalen lugn inbjudande och inbjudande. Det är våra barn värda.
Frank Troberg: Min erfarenhet är dock att det oftare är kommunen som är problemet med resurstilldelning, kommunen kringgår skollagen, vilket gör att det blir tämligen meningslöst med en Lex Maria gentemot skolan.
Ann-Kristin Sandberg: I de krav som Riksförbundet Attention ställer när det gäller bland annat barn med adhd, Aspergers syndrom och Tourettes syndrom ingår att skolan är skyldig att ge alla barn en bra skolgång. Kommunen måste erbjuda stöd och andra åtgärder så att även funktionshindrade elever får en kvalitetssäkrad skolgång och kan nå undervisningsmålen. Vi är övertygad om att det behövs en vassare lagstiftning för att synliggöra och därmed kunna angripa ett växande problem. En plikt för personal inom skola och elevhälsa att anmäla om elever inte får den omsorg, tillsyn, stöd och hjälp i skolan som han eller hon är berättigad till, stärker föräldrarnas ställning gentemot oförstående rektorer. Vidare ska den skola som inte fullgör sina skyldigheter kunna åläggas att ge adekvat stöd och om så inte sker, bötfällas eller betala skadestånd.
Anders: Hej. Vad säger du om grundskolechefens mkt märkliga uttalande i artikeln: ”Det är inte bra att gå år ut och år in i en specialgrupp, helt avskild från sin egen skola”. Tacksam för svar!!
Ann-Kristin Sandberg: Vem har sagt att man behöver tillgodose dessa barns behov genom att "år ut och år in i en specialgrupp, helt avskild från sin egen skola". Skolan kan och bör enligt Attentions uppfattning sträva efter att lösa frågorna så nära den vanliga klassen och skolan som möjligt. Allra helst ser vi att man sätter in åtgärder tidigt när eleven är kvar i den vanliga gruppen. Om man inte hade ignorerat behoven så länge så hade man kunnat utveckla kompetens, metodik och läromedel så att man skulle kunna klara majoriteten på det sättet. Det lärde vi oss av exemplet Australien. Om ALLA barn, även funktionshindrade med ADHD och andra neuropsykiatriska diagnoser, ska gå i den vanliga grundskolan, så måste ALLA lärare få lära sig mer hur man når dessa elever på bästa sätt samt hur föräldrar, elevhälsa och skolan kan samverka för att nå bästa möjliga lösning. Kunniga lärare är det bästa stödet för våra barn. Därför har Attention lyft fram devisen "Kunskap gör skillnad".
Lärarkandidat: Hej Ann-Kristin Som lärarkandidat får jag vara en del av många klasser och se många olika skolor. Självklart har alla elever rätt till undervisning som är anpassad efter deras behov, men hur tycker du skolan ska hantera aggressiva och våldsamma elever i klassrummet? (och deras föräldrar)
Ann-Kristin Sandberg: Fånga upp problemen tidigt och skaffa kunskap! Läs boken explosiva barn. När man förstår vad som förorsakar utbrotten går det lättare att förebygga dem. Kartlägg i vilka situationer eleven uppför sig aggressivt, vad som kan vara utlösande faktorer etc. Vid svårare och upprepad problematik skaffa handledning från experter inom barnpsykiatrin. Med en undersökande icke-moraliserande hållning går det oftast att nå även föräldrarna.
Frank Troberg: Bra tankar! Men som du skriver "Kommunen måste erbjuda stöd och andra åtgärder så att även funktionshindrade elever får en kvalitetssäkrad skolgång och kan nå undervisningsmålen" Utan något rättsystem som kan hantera detta om kommunen inte uppfyller det som du skriver, så faller allt annat platt till marken. Detta är problematikens kärna.
Ann-Kristin Sandberg: Just det, därför måste frågan upp på riksdagens dagordning. Attention har försökt förmå Utbildningsdepartementet (uppvaktning av statssekreteraren Bertil Österberg i mars 2009), att sätta till en åtgärdsinriktad utredning, men vi fick ingen respons. Bra att DN nu lyfter frågan så att vi får draghjälp.
PJ: Låter bra med lex maria för skolan så att de rektorer som inte håller måttet kan ställas till ansvar för försumlighet.Min son är 11år diagnos (ADD Dyskalkyli) och efter flera år med problem så kan man säga att skolan började fungera från åk 4 då vi fick en intresserad och välvilligt inställd lärare. Vi bävar dock för högstadiet att vi måste börja om igen med att kämpa för vår sons skolgång. Miljön i högstadiet är ju den sämst anpassade för barn med NP-nedsättningar. Våra barn behöver lugn och ro samt hjälp med struktur för att lyckas i skolan.
Ann-Kristin Sandberg: Visst behöver de lugn och ro samt en bra undervisning. Små saker kan ge stor framgång. Ett stort problem är att dagens skola är för rörig och bullrig. Man har på några ställen med framgång prövat att rensa klassrummen från onödiga störningsmoment, låta eleverna sitta på samma plats en längre tid samt erbjuda hörlurar till eleverna med ADHD. Med så enkla knep förbättrades inlärningssituationen för flera av eleverna.
Orolig förälder: Min dotter går andra klass. I klassen finns en flicka som varvar att vara snäll och rolig med att bli aggressiv och slåss om hon inte får som hon vill. Hon har slagit de andra barnen sedan förskoleklass. Det handlar om hundratals gånger. Är det rimligt att man från skolan tillåter det här, det säger att de pratar med henne och föräldrarna men att de inte kan göra mer. Personligen tycker jag det är fruktansvärt att man tolererar det här. Måste jag byta skola för min dotter?
Ann-Kristin Sandberg: Min uppfattning är att allt våld måste bekämpas snabbt och effektivt. Det är oacceptabelt att någon blir slagen och visar hur stor bristen på kunskap är. Det finns kunskap att hämta i bland annat boken "Explosiva barn". Med tydliga regler om att INGEN får slå NÅGON hjälper man alla inblandade att ta tag i saken, genast innan denna flicka effektivt straffar ur sig ur skolsystemet. Skolan bör KARTLÄGGA och UNDERSÖKA vad som utlöser våldet, i vilka situationer det brukar förekomma, hur barnet det hemma, hur föräldrarna ser på saken, om man kan enas om åtgärder etc. Ofta kan utomstående handledning till de vuxna behövas, särskilt när situationen låste sig.
Ulla: Att skolmatsalen är bullrig och smutsig är bara förnamnet. I den skola jag har arbetat på i flera år var det så i alla fall. Någonting jag har lagt märke till och som har förvånat mig var frånvaron av dem mest elementära krav man kan ställa på allmän hygien. Under alla år har jag aldrig sett varken någon elev, lärare eller övrig skolpersonal tvätta händerna innan de gick in i skolmatsalen för att äta lunch. Vid olika tillfällen typ personalfest då lärarna lagade själva någon maträtt, sallad, mackor eller något liknande har de aldrig tvättat händerna och inte ingredienserna heller de lagade maten av. En relevant fråga. Borde inte hygienen i våra skolor vara bättre än så?
Ann-Kristin Sandberg: En miljö där man inte ens bryr sig om att tvätta sig kan knappas vara ett föredöme för unga människor. har man dessutom ett kognitivt funktionshinder och behöver mer vägledning är andra, är det en katastrof.
Petra: Hej Ann-Kristin! Grundskolechefen Håkan Edman verkar ha en väldigt konstig inställning till läkare och specialpedagoger. Läst två intervjuer med honom å DN.se där han sagt att läkare inte ska lägga sig i bedömningar av barnens skolgång.. Vad är dina erfarenhter från skolvärlden? Verkar väldigt kontraproduktivt om olika yrkesgrupper ska strida om vem som vet bäst om barnens bästa.. Hälsn - Petra.
Ann-Kristin Sandberg: Bäst går det när alla som vet något om ett barn med skolsvårigheter SAMVERKAR utan inbördes prestige. Ingen har ensam alla svar varken svårigheterna eller möjligheterna. Ett gott råd till de berörda är därför "Lär er lyssna på varandra så kommer ni längre."
jättebra ide: det kan hjälpa. Att skada barnen psykiskt och att förstöra genom att försumma barnens behov(allas, även de överbegävades) är lika med döden. Själens död, kroppens död, psykiskt störning, droger pga. av sådana lärare-rektorerna-mobbare -det ska vara straffbarn. kanske då ska de ansträngs sig lite mer för att sätta barnens och inte sina egna behov i centrum på svenska skolorna runt i landet.
Ann-Kristin Sandberg: Straffbart ska det vara för att det förorsakar så mycket lidande för barnen och deras familj samt för att signalera att samhället inte tolererar att barn hanteras illa. Vi har påtalat problemen i åratal, men utan skarpare verktyg tycks det inte bli någon förändring.
moderator: Nu är klockan 12.00 och vi avslutar därmed chatten. Tack till alla er som medverkat till en bra chatt.