moderator: Nu startar vi chatten med Åsa Mattsson som svarar på frågor om det ideala Sverige. Välkommen med din fråga!
Eva: Vill först säga att jag tycker du är bra. Har läst Salong F. Där skriver du om att du passade upp på gästerna när ni hade middag medan mannen satt vid bordet och mest pratade. Det är en bit mellan teori och praktik. De kvinnor i min bekantskapskrets jag beundrar mest är de som lyckas få sin man och sina barn att hjälpa till mycket hemma (och kvinnan kanske fortbildat sig). Svårt att ställa krav. Eller vad tycker du?
Åsa Mattsson: Hej Eva, vad roligt att du uppskattade min roman. Just det du tar upp var en viktig röd tråd för mig; dubbelheten i jämställdheten och svårigheten att rå på könsrollerna i sitt eget liv. Jag irriterade mig en hel del över att detta emottogs som om det mest bara var jag/ min romanhjältinna, som hade problem med detta. Det är betydligt lättare att ställa krav på företagsledare, politiker och andra, än på den man lever närmast med.
Madeleine: Jag tycker redan att något börjar hända. Hemmaföräldrar är en grupp som väljer en mer genuin väg - de downshiftar och satsar på att ge barnen tid. De samarbetar men har inte millimeterrättvisa. Ser hemmaförälder arbetet som just ett arbete och delar på hushållsarbetet och tiden med barnen. De har valt en ny livsstil utifrån hur samhället ser ut nu - inte för att återgå till något gammalt. Har du någonsin tänkt på att titta närmare på hur den här gruppen valt att leva sina liv?
Åsa Mattsson: Hej Madeleine, jag tror också på downshifting , framförallt när barnen är små. Jag tycker att både mammor och pappor som har små barn ska ha rätt att arbeta mycket mindre så att man verkligen kan vara med barnen. Istället kan inte minst äldre kvinnor få chans att arbeta mer och längre, och göra karriär senare i livet. Arbetet bör anpassas mycket mer till människornas behov, inte tvärtom.
Helga Messel: tack för utmärkt artikel. Jag delar din dröm i stor utsträckning. Hur kunde det bli så här i samhället? När började pendeln slår över från 70-talets kollektivisim (inte bra) till ohämmad ytlighet och konsumism? Vems är ansvaret -mitt eget, media, politiker......
Åsa Mattsson: Hej Helga, tack. Vi bär naturligtvis alla ett ansvar, särskilt vi som är vuxna. Sedan anser jag att bland de allvarligaste misstagen har varit att släppa greppet över medieautvecklingen och skolan. Jag tycker att man inte ska underskatta det som kallas "tittytainment" och att motkrafterna hittills varit alldeles för svaga.
Matilda: Jag kanner att det som varderas i Sverige ar vad du ager, konsumerar...man ar inte varderad for vem man ar, vad man kan..Varfor e det sa och hur kan det andras? Revolution?
Åsa Mattsson: Hej, ja jag är för revolution. Den kommer dock inte att se ut som under 1900-talet, med fysiskt våld, lidande och död i spåren.
Mr. G: Är inte egentligen alltid det ideala samhället det samhälle ingen lever i? Dvs. det samhälle vi inte har idag. Och om vi får dagens ideal samhället, kommer det inte då en ny definition på det ideala samhället?
Åsa Mattsson: Hej, fråga mig gärna igen när vi har det där drömsamhället som jag försöker beskriva...men längtan efter något annat kommer nog alltid att finnas. Livet är att färdas.
Hanna: Hej! Vi har fått som svenska-uppgift att skriva ett referat på din artikel om drömsverige. Det fanns vissa delar som jag inte riktigt förstod och skulle uppskatta om du kunde förklara. Det med "ungdomskulturen" och att ungdomskarusellen ska sluta snurra... hur menar du då? och delen med "grabbiga bonusgäng som inte skäms för att bära både hängslen, livrem och syrgasmasker..." förstod jag inte riktigt heller. Skulle du kunna förklara dom delarna, lite förenklat? Tack på förhand.
Åsa Mattsson: Hej vad kul, hälsa din svensklärare. Eller är det samhällskunskap? Det här resonemanget om ungdomskulturen betyder att det finns kommersiella och politiska intressen som blåser upp ungdomsidealet i inte minst tidningar, tv och annan media. Då får man en allt större grupp i samhället som känner sig som tonåringar, och tonåring kan ju vara roligt att vara men det är ju en tid i livet som präglas av sökande och osäkerhet också. Alltså: ju fler osäkra och sökande medborgare desto lättare att tjäna pengar på dem och få dem att finna sig i maktförskjutningar som är till deras nackdel utan att protestera. Vad gäller de grabbiga bonusgängen så menar jag den ekonomiska makteliten, som nästan bara består av män, och som lever i en sorts "glasyr" i samhällets topp utan kontakt med den verklighet som de flesta andra lever i. Dessa män har ju tilldelat sig själva och varandra enorma arvoden och bonusar vilket ju är en mycket diskuterad del i den gliobala finanskrisen. Att detta är kontroversiellt inte bara för en såm jag, visar ju tex den artikel som Anders Borg och flera andra finansministrar skrev bara för ett par dagar sedan. Lycka till.
Jimmy: Jag läste precis din "vision" på dn.se - helt fantastisk! Skönt att se fler människor som faktiskt använder sitt huvud till något vettigt. Ingen fråga jag vet, men jag ville bara säga att jag står bakom dina budskap till 100%
Åsa Mattsson: Hej Jimmy, tack, det glädjer mig. Det var väldigt intressant att få skriva den där artikeln, inte ofta man tvingas tänka igenom hur man skulle vilja att det var, jag höll på en hel vecka och skrev, läste, pratade med folk och ändrade.
Helga Messel: I mina drömmars Sverige går det också att vara en intessant och attraktiv människa som finner och går sin egen väg. När började sökandet efter kunskap och mognad gå över i ytlighet, vulgaritet och likformighet. När började strävan efter mening i livet slå över i att bli rik, bli sedd till varje pris? Vilket ansvar har jag själv, media, politiker? Vem driver vem, tror du?
Åsa Mattsson: Hej, man har alltid ett ansvar före sitt eget liv givetvis, sedan ska man ju inte underskatta kraften i de strukturer som man lever detta liv i. Jag tycker att det behövs mycket mer tänkande kring vad som hänt efter -68, när en massiv besvikelse över den uteblivna kraftiga förändringen av samhället, parat med förfäran över att det man trott på också visade sig ha svarta skuggsidor (Stalin, Pol Pot) lett till att "barnet har slängts ut med badvattnet". Vilket har exploaterats under den här vulgärkapitalistiska perioden sedan dess. Så att ingen i tid har sagt stopp för utvävningarna och vi har fått denna konsumtionskultur och finanskrisen bla.
Liv Bjernerup T: I min umgängeskrets, typ medelklass i liten mellansvensk stad, lever vi våra liv på en mycket hög nivå skulle jag vilja påstå. Vi vill att vårt arbete ska vara meningsfullt, vi tar hand om våra barn, vi engagerar oss i föreningar och i politiken. Tycker du inte att du är lite pinsam när du påstår att andra människor lever på en låg nivå? Vad vet du om det?
Åsa Mattsson: Hej, nej jag tycker inte att jag är pinsam. Jag utgår från vad jag ser. Du utgår ifrån vad du ser. Vi ser uppenbarligen inte samma saker eller på samma sätt. Det här är ju en debattartikel, jag hårddrar naturligtvis en del.
johan berger: Hur i all sin dag er det du tenker, Åsa? Problemet innom 'kønskampen, pr. 2009 er just att kvinnor i många år havt før MYCKET makt - i skolan, inom ledning och på andra stellen. Men har blivit 'onødiga' och nestan osynliga, och medias interesse før mennen går mest på om dom er RIKA(några), KLOKA(somliga) eller overgripare(kanske ferre en 'the chattering classes' tror!) Grabbiga bonusar er et onde oansett kvinna eller man.. Jemstelldhet och kunskap finns i Sverige sedan tidligt sextiotal, men erfarenheten som MENN står før har inte lengre samma intresse som førut - antageligen derfør att androgyna men nu er regeln - før ogifta under trettiofem - vilket återigen går tillbaka till den jemdstellhet som snabbat på mer och mer sedan 1970!! Du får velja, Åsa: antingen androgyni och 'gemenskap' inom en glasbubbla...ELLER verkliga skillnader mellan kønen, som man ler av och bygger en framtid på!
Åsa Mattsson: Hej Johan, jag tänker både i ett klass- och ett könsperspektiv. Jag håller med om att de flesta män också är undertryckta i den nuvarande ordningen. Vi har redan ett 20-80 samhälle, varav de 20 procenten (som äger de flesta tillgångar och lever högt över alla andra i världen), dock nästan uteslutande består av vita, västerländska män. De andra männen, har betydligt mer att vinna på att ifrågasätta den dominerande hegemoniska maskuliniteten och gå samman med kvinnor för att förändra, istället för att gå i dumfällan och attackera en sån som jag.
Anders: Det finns i EU stora folkgrupper idag som diskrimineras av regimer i EU. En av dessa diskriminerade folkgrupper består av en halv miljon etniska ungrare i Slovakien. Den nya språklagen som gäller från och med den 1 september 2009 innebär att den ungerska befolkningens rättigheter att kommunicera fritt på sitt eget modersmål i Slovakien har kraftigt begränsats av den slovakiska regimen. Om ungrarna pratar ungerska i Slovakien löper de risken att få betala 5000 Euro i böter. Ungrarna måste enligt den nya språklagen kommunicera på slovakiska med varandra i både tal och skrift. Till och med texter på de ungerska gravstenarna måste översättas till slovakiska annars är det böter som väntar. Tycker du det är rätt av ett EU-lands regim att förbjuda en del av sin befolkning att vårda sin kultur och kommunicera på sitt modersmål?
Åsa Mattsson: Hej, nej jag tycker att inte att det är rätt. Språk är mycket viktigt för identiteten och ett avgörande maktmedel dessutom.
Eva A: Hej Åsa. Inte ens i Sovjet Unionen var det förbjudet att prata olika språk men nu är det förbjudet att göra det i EU. Tycker du det är lämpligt av ett EU-land att införa ”ettspråksystem” och förbjuda befolkningen att kommunicera på ett annat språk som är en etnisk folkgrupps modersmål? Känner du något ansvar som författare att yttrandefriheten ska gälla alla människor på jorden även minoritetsfolken som bor i EU?
Åsa Mattsson: Ja, jag känner ansvar. Yttranbdefrihet är en grundläggande rätighet. Jag anser att de intellektuella överhuvudtaget är alldeles för osynliga i många EU-länder.
moderator: Då var det dags att avsluta chatten. Tack till alla medverkande!
Mattias: Du skriver att Sverige är ett bonnigt land. Vad menar du? Varför detta förakt för landsbygden?
Åsa Mattsson: Jag tycker att Sverige är ett land där kulturen satts på undantag, det har också gjort oss mindre motståndskraftiga mot den här kommersiella kulturen som ju inte sällan kommer från USA. Det finns ju fina saker med den här bonnigheten, tycker många. Som enkelhet, naturlighet, sundhet, men det finns också som jag ser det, negativa. Inte minst som kvinna. Här känner man sig oftare bedömd som om man vore ett stycke natur, än som en kulturvarelse med karaktär, egna tankar etc. Sverige är ett svårt land att åldras i, när måttstockarna för vad som anses idealt, är hämtade från en biologisk syn på natur, som ännu är märkvärdigt förhärskande. Trots att den även slår mot vuxna män, ska påpekas. Det är egentligen inte ett dugg förvånande att det finns starka band mellan Sverige och USA. Jag har en hatkärlek till bond-Sverige kan jag sammanfatta. Jag föraktar inte landsbygden, men jag skulle nog inte trivas så bra där annat än tillfälligtvis.