Daniel: Hej, Jag följer rapporteringen om Mellanösternkonflikten med stort intresse sedan många år. Vad beror det på att svensk media har en så ensidig propalestinsk rapportering och endast framställer palestinier som offer och Israel som aggressor? Varför lyfts inte Israelernas lidande, hotfyllda vardag och bidrag till världen som Mellanösterns enda demokrati fram mer?
Nathan Shachar: Hej, ja det är en vanlig fråga. Jag kan bara svara för mig själv. Det är sant att israelernas lidanden kommer i andra hand i medierna, eftersom de är mycket mindre dramatiska än palestiniernas. Om konflikten är en tävling i elände och smärta så vinner palestinierna och pressen har fog för sin fördelning av uppmärksamheten. Mer allvarligt tycker jag är att inte alla rapportörer lyckas göra Israels agerande - också när det är förkastligt - begripligt för läsarna. En läsare vill inte bara att rapportören skall fördela uppförandebetyg åt parterna, hon vill också sätta sig in i hur de är funtade, hur de resonerar.
Andreas H: Jag har en känsla av att Obamas regering inser Israels roll och skuld i konflikten - men tror de de lyckas manövrera fram en lösning som även de starka judiska lobbygrupperna i USA kan svälja?
Nathan Shachar: Hej. 76% av USAs judar röstade pa Obama. Det är en myt att den amerikanska mellanosternpolitiken ligger i händerna pa judiska intressen. De viktigaste pro-israeliska grupperna i USA är kristna. Den viktigaste judiska lobbyn, AIPAC, som stöder de israeliska bosättarna och ockupationen, har glädjande nog fått konkurrens av en ny judisk lobby, J-Street, inspirerad av den israeliska Fred Nu-rörelsen. Premiärminister Netanyahu har förbjudit sin ambassadör i Washington att träffa dess ledare. Avläggare till J-Street bland europeiska judar som bekämpar ockupationen är också på gång.
Avni Dervishi: Hej Nathan Hur kommer det sig att inga svensa tidningar skriver om de 20 % av Israels medborgare som har arabiskt ursprung, där majoriteten bor i Norra Israel och att deras rättigheter som minoriteter är mycket bredare än minoriteterna i många EU länder till ex Lettland som har 36 % ryssar, Slovakien som diskriminerar sina 10 ungrare osv. Varför aldrig rapporter om hur bra israeliska palestinier/araber har?
Nathan Shachar: Hej, jag håller inte med dig. Det skrivs en hel del om de israeliska araberna, eller 1948 års palestinier, som de föredrar att kalla sig. Men det är riktigt att tidningarna numera har mindre utrymme för djupdykningar i sociala och religiösa frågeställningar. De israeliska araberna är diskriminerade på många vis, och har dessutom en infernaliskt svår identitetskomplikation att leva med. Men de är långt mer integrerade i israelisk vardag än till exempel svenska muslimer är med i svensk vardag. Om några år kommer de flesta läkare på israeliska sjukhus att vara araber. Den mest högutbildade gruppen i Israel är inte europeiska judar utan kristna araber.
Åsa: Hej jag undrar varför Netanyahu valde en sån extrem utrikesminister som Liebermann som uppenbarligen inte har diplomatiska talanger eftersom han ofta förolämpar folk och har sagt att han vill att israeliska araber skall ut ur Israel. Varför tror du han gjorde det? Och tror du att Netanyahu är nöjd med sitt val?
Nathan Shachar: Ja det frågar sig många. Tråkigt nog representerar Lieberman en hel del väljare, som delar hans åsikter. Netanyahu ville slippa bli helt utelämnad åt de ortodoxa partiernas utpressning under koalitionsmanglingarna, och då återstod endast Lieberman. De bägge känner varann väl, L var Ns kanslichef under Ns förra styre 96-99. I själva verket fungerar president Peres och försvarsminister Barak som utrikesministrar visavi de länder som vägrar ha att göra med Lieberman.
Markus G: Hur påverkar den ständiga kritik israel får från omvärlden kynnet hos den genomsnittlige israelen? Är det något som stör folk på gatan?
Nathan Shachar: Hej, Många israeler har intrycket att alla människor i alla andra länder alltid tar deras fienders parti. Så är det ju inte. Många palestinier har ju intrycket att alla andra bara stöder israelerna, att ingen bryr sig om dem. Men det finns en fara i att internationella organ, som tex FNs råd för mänskliga rättigheter, deltar i demoniseringen av Israel och framställer dess övergrepp som de svåraste eller rent av de enda. Ju mer ensidig kritiken mot Israel blir desto svårare blir det för den israeliska fredsrörelsen att hävda sig politiskt. Å andra sidan är kritik, hård kritik, utifrån nödvändig för att blockera israeliska nationalisters planer. President Obama har hittat en klok medelväg, ser det ut.
Jonas Stenlund: Hej. Hur uppfattar du att demokrati värderas i regionen. Uppfattas demokrati som en västerländsk uppfinning och därigenom som ett hot sett ur de muslimska ländernas perspektiv? Finns det en levande vision bland människor i Mellersta Östern (förutom Irans unga) efter det vi i väst uppfattar som demokratisk frihet? Har västs politiker gett upp och slutat förvänta sig demokratiska processer i arabländerna? Mvh Jonas Stenlund, Sollentuna
Nathan Shachar: Hej. M-Östern är utan jämförelse världens mest demokrati-resistenta region. Libanons ofullgångna demokrati är ur spel sedan Hizbolla häromåret riktade sina vapen mot det egna landets myndigheter. Den enda ljusglimten på senare år har varit palestinierna, mindre för deras valkampanjers skull än för den nya ledningens demokratiska patos. Om premiärminister Salam Fayad skulle lyckas med sitt reformprogram och skapa en modern, genomskinlig förvaltning på Västbanken så kommer det att få en stor betydelse, som uppmuntrande exempel, för många demokratikämpar i regionen. Det krångliga är ju att många av de befolkningar som törstar efter demokrati i fria val skulle rösta fram islamistiska regeringar som genast skulle ändra författningen och sätta punkt för de fria valen.
Felix: Varför talas det alltid om två stater i Palestina om hur det skall bli fred där? En stat skulle vara det optimala som omfattar hela Palestina. En stat där alla tidigare utvandrade palestiner skulle få återvända till. Om alla skulle göra det skulle det bo ungefär 9 miljoner palestiner och 6 miljoner judar i palestina. Då skulle det inte behövs massa bråk om gränsdragning och inga kan klaga över att "de tog vårt land". En stat med lika rättigheter för alla är den enda möjliga lösning om det skall blir fred i Palestina någon gång. Om det skulle bli två stater så skulle fientligheten vara oerhörd och det skulle utvecklas till ett "nord- vs sydkorea scenario" eller "Indian-Pakistan scenario.
Nathan Shachar: Hej Felix, i den bästa av världar skulle jag hålla med dig. Men jag tror att du, efter ett par dagar på platsen, efter att ha känt de inblandade på pulsen, skulle erkänna att en enstatslösning vore komplett omöjlig att genomföra. Israeler och palestinier är utlessna på varann, misstror varann, vill slippa se varann. Så är det. Den enda psykologiskt och politiskt rimliga lösningen är två stater. Därmed inte sagt att denna lösning står för dörren.
Klas: Innefattar det Palestinska kravet på återvändande av de som fördrevs/flydde 1948 även personer som fötts senare. Med tanke på att det gått mer än 60 år sedan händelserna så kan det ju inte finnas så många kvar i livet av ursprungsflyktingarna.
Nathan Shachar: Om ett par dar högtidlighåller palestinierna minnet av sin flyktingkatastrof. Hela Ramallah är tapetserat av banderoller där politiker och förhandlare varnas av flyktingorganisationerna för att tumma på Haq al-Awda, rätten till återvändande. För alla, nota bene, inklusive efterkommande i fjärde generationen. Ingen palestinsk politiker är stark nog att öppet sätta denna dogm i fråga, men de flesta inser att det aldrig kommer att bli något återvändande med mindre än att Israel försvinner. Problemet är ju att Israel inte kommer att kunna pressa från de ockuperade områdena om inte palestinierna som motprestation skrotar kraven om återvändande. På senare år har ledande palestinier slutat använda begreppet Haq al-Awda, och säger hellre ”En rimlig lösning av flyktingproblemet”, ett tydligt tecken på att de försöker förbereda befolkningen på smärtsamma kompromisser.
Anders: Mot bakgrund av vad som hände när Israel lämnade södra Libanon och sedan Gaza, hur skall Israel kunna lämna Västbanken utan att bli attackerade av Hizbola/Hamas/etc? Israel lär inte kunna lita på FN styrkor om man ser på vad som hände under Yom Kippur kriget. Vad tror du?
Nathan Shachar: Israel ville ha ett snabbt slut på kriget i Libanon sommaren 2006. Därför accepterade man de eldupphör som erbjöds, fast man insåg att FN-resolution 1701 var humbug. Syrien och Hizbollah skulle inte sluta föra in missiler i området och de klent beväpnade FN-styrkorna skulle inte ha vare sig lust eller chans att övervaka detta. Vad gäller FNs agerande 1967, inte 1973, så har det efterlämnat en djup misstro mot världsorganisationen hos många israeliska beslutsfattare. Det är därför Israel alltid envisas med amerikanska garantier och aldrig skulle nöja sig med endast FN som fadder för en fredsuppgörelse.
Andrew: Hej Nathan, Jag tror på Israels rätt till en säker existens och att Israel som land tillhör Juderna. Jag upplevar att det finns sällan objektiviteten i media bevakning av konflikten. Det är omöjligt att allting är alltid Israel/sJudernas fel. Så kan det inte var. Sedan vet jag att Israels regering agera fel i många avseenede. Gällande objektivitetn i media bevakning undrar jag varför det inte i detalj nämns och rapporteras att gränsen är även stängt mot Egypten(palistinerna bröder)Det ända jag hör är att inte Israel släpper in material/gods/förnödenheter in i Gaza till ex. Det gör inte heller Egypten. Vägen fram måste vara att media bevakning som ändå skapar allmänhetens syn på konflikten är objektivt. Som det är idag så uppleva man att det är bara stora stygga Israel som skapar problem. Vad anser du?
Nathan Shachar: Hej, du undrar vad jag anser. Egentligen skall det inte spela så stor roll vad korrespondenten anser, om hon gör sitt jobb och speglar olika sidor någorlunda. Men oss emellan har det väl något att göra med att Mellanöstern blivit nästan den enda utrikesfråga som engagerar svenska debattörer. Få frågar sig ”Hur länge till skall Bolivias barn hungra” - eller ligger vakna om natten av oro för hur Mexico skall kunna hålla stånd mot sina egna brottssyndikat. Men alla känner ett akut behov av att veta när Palestinafrågan skall lösas, fast den är långt mindre blodig än de flesta av utrikessidornas följetonger. Många av dem som rapporterar därifrån gör ett professionellt jobb, men några är rena partigängare, som inte kan hålla isär sympatier och analys.
BengtJohnny: Vad förväntas Israel göra, när Iran är mycket nära att bli en kärnvapenmakt?
Nathan Shachar: Ja det blir spännande att se. Just nu verkar Israel ha målat in sig i ett hörn. Det är uppenbart att världen inte är på väg att få Iran på bättre tankar. Men samtidigt har USA gjort klart att man inte tolererar israeliska aktioner mot Iran på detta stadium. På längre sikt är det iranska hotet riktat mot de arabiska regimerna. Israel är skyddat genom sin andraslagsförmåga, dvs även om Iran utplånar Israel så kommer Israel att hinna utplåna Irans städer. Det vet mullorna i Teheran. De siktar på att bli den ledande regionala stormakten, vilket skrämmer slag på de flesta inblandade, inte bara sunni-muslimer. Redan idag har Iran, utan kärnvapen, förvandlat förutsättningarna för nästa konflikt. Missilerna i Gaza och i Libanon innebär att nästa drabbning på de fronterna kommer att bli svåra blodbad på civila, vilket är det fina i kråksången, från iraniernas synvinkel.
BengtJohnny: Hur spritt är jiddisch i Israel? Har språket en ställning?
Nathan Shachar: Jiddish talas fortfarande i ultraortodoxa kvarter i Jerusalem, i Bnei Barak intill Tel Aviv, i delar av New York och i kvarteret Once i Buenos Aires. Men idag är alla talare ultraortodoxa, och spraaket vaardas inte av dem, de talar endast jiddish foer att inte profanera den heliga hebreiskan. Den jiddish som talas har förlorat en rad verbformer, främst sammansatta konstruktioner av typen "Om jag hade vetat sa skulle...". Den stora rika sekulära jiddishkulturen vardas endast pa universiteten.
Daniel: Hur försvarar Israel att man dragit muren innanför the green line som FN’s gränsdragning baseras på?
Nathan Shachar: Jag har inte intrycket att Israel ägnar någon särskild energi åt att försvara muren. Den underlättar säkerhetsuppgifterna för armenoch den har den israeliska allmänhetens stöd. Att den komplicerar livet för alla andra är ett faktum. Muren är dock en bagatell jämfört med bosättningarna. Ingen bor på muren. Den kan monteras ned i en handvändning. Men muren är en grafisk åskådlig bild av ockupationen, det är därför dess principiella betydelse överdrivs. Den är ett övergrepp mot många palestiniers äganderätt och andra rättigheter, men den påverkar inte fredsprognosen.
Torben: Varför tillåter den huvudsakligen sekulariserade majoriteten alla dessa fundamentalister (bosättare, huvudvickare och andra), de ställer ju till det enormt för majoriteten?
Nathan Shachar: Ja det är sannerligen en fråga! Nästan alla som drar det israeliska lasset, som forskar, uppfinner, producerar och exporterar mår illa av ockupationen. Men de kan aldrig vinna ett val. Flera nationalistledare vet att tiden rinner ut, att det produktiva Israel inte orkar med att försörja både bosättare och de jättelika barnfamiljer av ortodoxa och beduiner som får astronomiska bidrag. Kom dock ihåg att många religiösa är bosättare, men många bosättare är icke-religiösa. Många av de mest religiösa förbannar staten israel och samarbetar med palestinierna. Det är inte djupast sett inte ett religiöst problem.
Mattias: Hur är situationen för kristna i Jerusalem?
Nathan Shachar: De kristna har hamnat i skymundan under den stora metafysiska bataljen mellan judar och muslimer. Påvarna har försökt försäkra sig om att de kristna skall få ett ord med i laget om judar och muslimer gör upp om en delning av de heliga platserna. Men stadens kristna invånarantal sjunker stadigt genom utvandringen av palestinska kristna, och under de stora helgerna är stans flesta kristna turister.
Pontus: Hej När kommer din nästa bok?
Nathan Shachar: I vår tror jag, på Sussex Academic Press. Den handlar om ön Rodos.
moderator: Nu stänger chatten. Tack alla som medverkat!
Jean Marie: Hej!!! Nathan är ett judiskt namn som betyder Gud, jag antar att du är jude "har absolut inget emot judar" men vad tycker du om att palestinier har förlorat sitt land?? Hade jag levt i 1948, så hade jag skapat 2 länder då. för att slipa all så kallad islamismen
Nathan Shachar: Jo, det hade varit bekvämt att kunna spola tillbaka och upprätta tvaa stater 1948. Man försökte ju, men det visade sig omöjligt. Allt måste mogna. Jag tror inte det blir någon lösning i vår tid, fast det just nu finns vissa skäl att vara en smula optimistisk. Nathan betyder inte Gud, det betyder ”gav”. Den som gav är givetvis Gud, underförstått.
Torben: Hej Nathan, varifrån kommer pengarna som sponsrar fundamentalisterna som kan ägna hela dagar åt att be vid klagomuren?
Nathan Shachar: Själva bedjandet vid muren kräver inga resurser. Nästan alla de ortodoxa judarna är utfattiga. Men deras familjer försörjs av det allmänna via bidrag, vilket enligt ekonomer inte kommer att gå ihop särskilt länge till. De ortodoxa måste tvingas ut i arbetslivet, annars brakar statsbudgeten ihop.
Olof: Det skrivs mycket i USA :s press om att unga judar i USA saknar den starka patriotism/stöd till Isreal. Växer glappet i synen på konflikten mellan ungdomar i USA och Isreal (och rester av Europa)? Är man oroliga i Isreal över att tappa stödet från judiska ungdomarna i USA?
Nathan Shachar: Jo, det skrivs en hel del om detta. Men värre än att mista de amerikanska judarna vore att mista de icke-judiska amerikanernas stöd. USAs befolkning förändras gradvis som allt annat, och det är inte säkert att återväxten bland kristna sionister kommer att uthärda en fortsatt ockupation i hur länge som helst.
Romuald Sztern: Kommer de arabiska inv[narna av Jerusalem som hittils har haft tillgång till israelisk sjukvård , vid en eventuell delning av staden inte längre få tillgång till israelisk sjukvård och andra "social services" och hur ställer dom si till detta?
Nathan Shachar: Denna ovisshet är en nervpers för araber i de områden där en framtida gräns kommer att löpa. Bekanta till mig köpte en våning i Kufr Akkab, på ett tips om att detta kvarter skulle hamna i Israel efter en uppgörelse. Nu gör israelerna en ny zonindelning och de ser ut att hamna i Palestina - ett hårt slag för dem.
Jax: Hur stora chanser har palestinierna att enas? Vad tror du är den avgörande faktorn för det?
Nathan Shachar: Utsikterna är små. Hamas kommer aldrig att ge upp Gaza frivilligt. Och PLO kommer aldrig att tillåta Hamas verka fritt på Västbanken. Det enda som skulle kunna ändra på det vore en folklig resning i Gaza (föga trolig) eller en israelisk erövring av Gazaremsan, som endast kommer att ske om Hamas avfyrar missiler mot Tel Aviv.
Max: Hej, Israel har vunnit kriget(n) och skulle kunna få fred om man bara ville. Problemet är att man inte vill ha fred då det skulle innebära att man får ge upp drömmen om StorIsrael. Visst, det finns invändningar mot denna argumentation men vad jag menar är att Israel har segrat i konflikten, kriget är över, och nu gäller det att få fred. Den enda som kan ordna en hållbar fred, inte underkastelse, i ett krig är segraren (jämför fredsvillkor och utfallet efter 1: sta och 2: ndra världskriget!). Så den som måste initiera och genomföra fredssamtal och själva freden är Israel. Frågan är då: Vill Israel verkligen ha fred? Och hur är det med drömmen om Storisrael? Hälsar /Max
Nathan Shachar: Du har rätt, men inte helt. Idag är arabvärlden, eller arabvärlden utom Syrien, redo att erkänna Israel. MÅnga israeler begriper inte vilken oerhört förändring som inträffat i och med detta. Men efter Israels seger 1967 väntade sig inte ens nationalisterna att kunna behålla arabisk mark, utom Jerusalem. Efter det kriget slog arabförbundet fast: Inga förhandlingar med Israel, inget erkännande, ingen fred. Detta gav de israeliska bosättarna deras historiska öppning. Ett par skäggiga drömmare som ingen tog på allvar då de firade påsk i Hebrons gamla stad 1968 - idag en halv miljon personer, en effektiv spärr mot rimliga fredsuppgörelser. I dag är Israel fredsvägraren, men var det sannerligen inte 1967.
Axel: Hej Nathan! Tack för bra bevakning från Mellanöstern. Jag ska åka till Israel (Ra'anana) i sommar (mest för att hälsa på en vän), men jag tänkte höra om du har några tips på ställen där man som samhälls- och nutidsintresserad inte får missa, som guideböckerna inte direkt tar upp? Tack!
Nathan Shachar: Försök att se Tel Avivs södra delar, kvarteren närmast Jaffa, som helt tagits över av främmande arbetare och migranter. Afrikaner, etiopier, latinamerikaner, kineser, turkar. Lördag i Levinsky-parken intill den gamla bussstationen. Försök också åka till Ramallah, palestiniernas huvudstad. Ingen stad i regionen har förändrats så hejdlöst på senare år. Nablus är också värt ett besök. Bägge orterna numera helt säkra att turista på.
Valter: Hej! Vad är din uppfattning om Netanyahus vilja och förmåga att nå en fredsöverenskommelse med palestinierna på sådana villkor som omvärlden förväntar sig (d.v.s. med utgångspunkt i 1967 års gränser)? Om Netanyahu nu har viljan, finns det någon som helst utsikt att den nuvarande regeringskoalitionen skulle gå med på sådana villkor? Är det i annat fall en reell möjlighet att ersätta några av de mer nationalistiska partierna med Kadima, det spekuleras i en sådan utveckling men kritiker brukar framhålla att det skulle leda till allvarliga interna svårigheter i Netanyahus eget parti Likud.
Nathan Shachar: Netanyahu vet. Vet sanningen. The game is up. Omvärlden kommer att straffa Israel hårdare och hårdare för ockupationen. Men han saknar kurage att träda fram som historisk gestalt och säga sina väljare den beska sanningen. Han vet att detta skulle äventyra hans partiledarskap, och detta är honom tydligen kärare än landets framtid.
Jonas: Som nyhetsrapporteringen sett ut de senast åren så verkar det som att Israel bara försöker leva i fred medan palestinierna bedriver terroristverksamhet. Varför tror du att det blivit så?
Nathan Shachar: För sex-sju år sedan var det kanske saa. Sanningen idag är att de palestinska myndigheterna driver en intensiv kamp mot terrorismen och att inga svårare terrordåd ägt rum i Israel de senaste åren. Den nuvarande palestinska ledningen, i motsats till Yasir Arafat, är närmast pacifistisk. Israel kommer aldrig att erbjudas en så resonlig fredspartner igen.
John: Hur starkt stöd hos folket har det fortsatta bygget av de, enligt FN, olagliga bosättningarna i Jerusalem m.m.?
Nathan Shachar: Bosättningarna i Jerusalem har majoritetens stöd. Kanske inte de som endast syftar till att provocera palestinier, men nya judiska kvarter, även om de reses på ockuperat område . Stödet för koloniseringen på Västbanken är mycket svagare. Samtidigt flyttar judar från Jerusalem i rasande fart.
Ingemar Sävfors: Hade problemen blivit mindre om Israel 1948 konstituerats som en sekulär stat, modell Frankrike, USA, Turkiet? ... så att i Palestina boende araber kunnat känna sig likvärdiga och ej hotade att fly?
Nathan Shachar: Pprättades som sekulär stat och var de facto en utpräglad sekulär stat fram till valet 1977 då de ortodoxa började spela sin framgångsrika vågmästarpolitik. Judendomen är Israels statsreligion, men Högsta Domstolen är en högre instans än någon rabbinsk domstol. Palestinierna flydde inte från judendomen, de flydde eller drevs bort under ett krig som - till skillnad från dagens konflikt - hade mycket litet med religion att göra.