Jocke: Hej Anna, vad har gjort starkast intryck på dig under dina resor till Sudan och Darfur? Vilka möjligheter har dessa människor att själva påverka sin situation, om några alls? Vilka avsikter har oppositionen i landet jmf med sittande presidenten, finns det några egentliga ambitioner att förbättra situationen för landets så många utsatta?
Anna Koblanck: Hej Jocke! Det som gjorde starkast intryck på mig under min senaste resa till Sudan nu inför valet var ett besök på ett statligt barnhem i Juba, södra Sudans huvudstad. Där lever ett 60-tal barn på mycket knappa resurser och i stort sett helt utan hjälp och stöd från vuxna. De två pojkar som hade olika handikapp fick klara sig helt själva, och mobbades dessutom ut av de andra barnen som var rädda för dem eftersom de inte förstod varför de inte betedde sig som de andra. Det var otroligt sorgligt att se, och det säger sig självt att livsmiljön lämnar mycket att önska i ett land där man inte ens kan ta hand om barnen. Därmed är inte sagt att det inte finns några möjligheter alls för invånarna att själva göra vad de kan för sin vardag, de flesta jag träffat i såväl Darfur som södra Sudan gör vad de kan för att göra vardagen dräglig för sig själva och sina familjer men mot svåra odds. Oppositionen i norr är splittrad i olika delar och det är svårt att summera deras intentioner. Åtminstone delar av oppositionen står framförallt för demokrati och är exempelvis mot den sharialag som gäller i norra Sudan. Bästa hälsningar, Anna
Anna P.: Hej Anna, tack för din Afrikarapportering! Min fråga - vilket ansvar har omvärlden för situationen i Darfur? Och hur bör FN och världssamfundet agera för en förbättring? Vad tyder på att situationen kan bli bättre med en eventuell utökad delning av landet efter självständighetsomröstningarna nästa år? Tack!!
Anna Koblanck: Hej Anna - tack för din fråga! Konflikten i Darfur, som började 2003, är komplex och har flera olika dimensioner som varierat i betydelse över åren. På lokal nivå handlar det om en konflikt över allt knappare resurser mellan regionens bofasta bönder och boskapshållande nomader, de första beskrivs ofta förenklat som afrikaner och de sistnämnda som araber. Det är också en internpolitisk konflikt mellan rebellerna i Darfur som anser att regionen marginaliserats i den nationella politiken, och sittande president Omar al-Bashirs regering. Ovanpå detta har det också åtminstone stundtals varit en konflikt mellan Sudan och grannlandet Tchad, där vardera sida stöttat rebellerna i grannlandet. Det finns också de som hävdar att det rör sig om en internpolitisk maktstrid mellan president Bashir och hans tidigare vän och vapendragare Hassan Turabi. Journalisten Bengt Nilsson skrev en intressant essä om detta på DN Kultur häromdagen. Det finns vissa tecken på att situationen i Darfur förbättrats och kan förbättrats vidare. Tchad och Sudan har nyligen normaliserat sina relationer och regeringen skrev för några veckor sedan under ett fredsavtal med en av de främsta rebellgrupperna i Darfur, JEM. Det är inte helt lätt att säga hur en eventuell självständighet för södra Sudan nästa år kommer att påverka situationen i Darfur. Forna rebellrörelsen i södra Sudan, SPLM, har suttit i en nationell samlingsregering med Bashir sedan 2005 och åtminstone utåt sett stått för regeringens linje. När jag var i Khartoum för några veckor sedan träffade jag dock en högt uppsatt SPLM-politiker som var besviken på att regeringen inte gjort mer för att nå en verklig fred i Darfur. Om södra Sudan blir självständigt nästa år kommer SPLM fokusera alla sina krafter på södra Sudan, och läget i Darfur kommer att bli en fråga enbart för regeringen i norr, som gissningvis fortsatt kommer att ledas av Bashir. FN och omvärlden gör bäst i att stötta fredsförhandlingarna för Darfur. Inte lätt! Hälsningar, Anna
Niklas Nilsson: Förlåt om min fråga är väldigt rak, men den är relevant. Vad har du för journalistisk bevakning av valet i Sudan när du själv befinner dig i J'burg?
Anna Koblanck: Hej Magnus! En bra, rak fråga! Jag valde att resa till Sudan inför valet istället för att vara där under valet, och besökte i slutet av mars Khartoum, Darfur och södra Sudan under två veckor. Nu under valet håller jag kontakt med de personer jag träffade där för att hålla mig informerad. Den stora artikel jag skrev inför valet från Sudan har inte publicerats på nätet, enbart i papperstidningen. Bästa hälsningar, Anna
Peter: Hej. Jag undrar hur läget är i Johannesburg och Sydafrika efter mordet på Terre'Blanche. Finns det risk för ökade oroligheter och spänningar mellan ANC och afrikanderna?
Anna Koblanck: Hej Peter - tack för frågan! Jag tror inte det finns någon större risk för nya, öppna motsättningar mellan svarta och vita efter mordet på Terre'Blanche, och risken för ett nytt "raskrig i Sydafrika" som en del internationell media rapporterat om är klart överdriven. Det finns inga tydliga tecken på att så skulle vara fallet. Det man möjligen är rädd för är att någon eller några av Terre'Blanches fanatiska anhängare ska hämnas mordet på sin ledare genom att attackera någon av de framstående ANC-politikerna, exempelvis den kontroversielle ledaren för ANC:s ungdomsförbund Julius Malema. Då skulle läget bli ett helt annat. Risken för detta tycks dock minska för varje dag som går, särskilt sedan det framkommit nya uppgifter i utredningen kring mordet av Terre'Blanche som antyder att han haft ett homosexuellt förhållande med en av de svarta män som anklagats för att mörda honom, en dubbelsynd för hans högerextrema AWB som förbjöd sina medlemmar att ha såväl homosexuella relationer som relationer med svarta. Dessa uppgifter är ännu obekräftade, skall dock tilläggas! Bästa hälsningar, Anna
Pontus: Rätta mig om jag har fel, men har läget stabiliserats kring Nigerdeltat i Nigeria? Vet du något om hur konflikten kring oljeutvinningen utvecklas? Tacksam för svar!
Anna Koblanck: Hej Pontus! Läget i Nigerdeltat hade åtminstone delvis stabiliserats före den regeringskris som bröt ut i och med president Umaru Yar'aduas sjukdom nyligen. Under den tid som han var sjukskriven och utomlands för vård saknade Nigeria effektiv politisk ledning och oron var stor för att situationen i Nigerdeltat återigen skulle försämras. Sedan vice-presidenten Goodluck Jonathan formellt tog över regeringsmakten tycks det dock som att läget återigen är relativt stabilt. Däremot har inte grundorsakerna i konflikten lösts. Det är fortfarande så att vanligt folk i Nigerdeltat generellt är väldigt fattiga, medan landets politiker och elit stoppar oljeinkomsterna i egen ficka. Bästa hälsningar, Anna
moderator: Chatten kom igång lite sent så vi kör i 5 minuter till.
Pelle: Hej Anna, vilken betydelse kan fotbolls-VM få för de mänskliga rättigheterna och demokratins utveckling i de afrikanska länderna? Förväntningarna var stora inför OS i Kina. Vad tror du - finns det något som talar för att afrikanska länder är mer receptiva för omvärldens uppmärksamhet? Kommer det sättas ngt extra fokus på de pågående konflikterna och brotten mot mänskliga rättigheter i samband med fotbolls-VM?
Anna Koblanck: Hej Pelle och Gustaf - ni har båda frågat om fotbolls-VM så jag svarar er samtidigt. Att fotbolls-VM för första gången hålls i Afrika i år är verkligen en stor händelse för många afrikaner, och något som skänker både sydafrikaner och andra stolthet. Däremot är det osäkert om det kommer att leda till ökad demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Jämfört med OS i Kina har det inte alls funnits samma påtryckningar och press internationellt på Sydafrika och andra afrikanska länder inför fotbolls-VM som på Kina inför OS. Det internationella intresset har istället mest gällt säkerheten i Sydafrika, och frågor om möjligheten för värdlandet att verkligen klara av att arrangera VM. Just nu ser det ut som att fotbolls-VM fungerar som en positiv kraft i sydafrikansk politik, som dock enligt pessimisterna eventuellt bara tillfälligt lägger locket på de uppenbara interna motsättningar som finns inom regeringspartiet ANC och i politiken generellt. Det finns de som varnar för en stor politisk kris efter fotbolls-VM, och också eventuellt nya folkliga missnöjesyttringar i form av främlingsfientliga våldsamheter. Bästa hälsningar, Anna
Björn Andersson: Hej Anna. Hur upplever du att Sveriges roll som biståndsgivare i Afrika förändrats under biståndsminister Gunilla Carlsson? Förstår det är svårt ge ett enda konkret svar.. Men går det att säga något om de resultat som SIDA:s numera mer återhållsamma policy verkar ge? Hur förs diskussionerna kring biståndet i de sammanhang där du medverkar?
Anna Koblanck: Hej Björn - tack för frågan! Den är lite svår att ge ett direkt svar på, jag känner inte riktigt att jag har på fötterna för att utvärdera svensk biståndspolitik i allmänhet. Däremot är det tydligt att Sverige har valt att fokusera på ett mindre antal länder, men att insatserna där möjligen är mer omfattande än tidigare. Ett typexempel är just Sudan, där man under nuvarande regeringen öppnat en relativt stor ambassad i huvudstaden Khartoum och dit Gunilla Carlsson själv rest två gånger under mandatperioden. Om det ger resultat är svårt att säga. Jag och ett par andra svenska journalister var med på hennes senaste besök i landet för några veckor sedan och det verkade finnas ett visst intresse bland sudanesiska politiker att träffa henne för samtal, men man fick inte intrycket av att det var högsta prioritet för dem. I Sydafrika finns ingen riktig debatt om biståndet vad jag har märkt, men Sydafrika är inte heller ett stort biståndsland. I andra länder som är mer biståndsberoende är intresset förstås mycket större, men där kretsar diskussionen till stor del kring vilka behoven är och vilken hjälp man skulle önska utifrån. Jag upplever sällan att det i dessa länder förs en kritisk debatt kring bistånd, såvida det inte varit några större korruptionsskandaler med bistånd exempelvis. Bästa hälsningar, Anna
Anders: Hej, det var länge sedan man hörde ngt om stämningen i Zimbabwe. Hur fungerar allt där mellan Tsangirai och Mugabe? Har det demokratiska inflytandet ökat? Eller håller Mugabe fortfarande makten i sin hand?
Anna Koblanck: Hej Anders! Man kan nog kort säga att läget i Zimbabwe är relativt ofärändrat, det vill säga stabilt besvärligt. Robert Mugabes Zanu-PF och MDC under Morgan Tsvangirai sitter fortsatt i en samlingsregering som fungerar dåligt, men som åtminstone inte kollapsat fullständigt. För vanliga zimbabwier har det medfört vissa förbättringar. Bland annat har den valutareform som genomförts inneburit att det numera finns varor att köpa i affärerna, men att de kostar mycket pengar. Det kommer ibland oroande rapporter om våldsamheter framförallt på landsbygden, och det råder många frågetecken kring ett eventuellt kommande val och framtiden överhuvudtaget. Bästa hälsningar, Anna
Pelle Hansson: Hur är de vitas situation i Sydafrika och speciellt Jburg idag? Jag och några vänner funderar på att åka dit men är lite rädda för våld.. MvH Sofia
Anna Koblanck: Hej Pelle! Det finns inga skäl till att vara särskilt orolig som vit besökare i Johannesburg eller Sydafrika generellt. Däremot är kriminaliteten fortsatt hög i Sydafrika, särskilt i Johannesburg, och det gäller att vara på sin vakt. Jag skulle säga att ungefär samma råd gäller för dem som reser utomlands överhuvudtaget. Man bör inte visa upp att man har mycket pengar, kameror eller liknande på sig, och man bör undvika områden som anses farliga särskilt nattetid. Önskar dina vänner trevlig resa! Anna
Petter P.: Hej, terrorfrågan är ständigt aktuell. I vilka afrikanska regioner bedöms al-Qaida har sina starkaste fästen? Finns det ngn samständighet mellan afrikanska länders ledare om hur terrorfrågan, afrikanska länder som baser för terrororganisationer, ska drivas?
Anna Koblanck: Hej Petter - tack för frågan! Al-Qaida anses framförallt vara verksamt i eller ha starka kopplingar till lokala terrororganisationer i det krigshärjade Somalia samt i delar av Nordafrika. Det finns också tydliga kopplingar mellan vissa afrikanska länder, särskilt Somalia, och Jemen, som oroar bedömare. Afrikanska Unionen, AU, har ett särskilt kontor i Algeriets huvudstad för bekämpningen av terrorverksamhet på kontinenten, och det finns en medvetenhet om frågan. Hur effektiv AU:s verksamhet är kan jag dock inte svara på. Bästa hälsningar, Anna
Staffan: Hej Anna! Vilka är i nuläget de mest kokande kittlarna mellan Afrikas länder? Finns det risk för nya krig mellan olika stater, var är risken just nu störst i sådana fall? Vilka är dina reflektioner efter flera år i Afrika - tar omvärlden tillräckligt ansvar för stävja kontinentens konflikter och bana väg för demokratins utveckling?
Anna Koblanck: Hej Staffan! Just nu är det fortsatt oroligt i exempelvis östra Demokratiska Republiken Kongo och givetvis i det krigshärjade Somalia. Det finns också en oro för en ny konflikt mellan norra och södra Sudan framöver, samt över läget i Darfur. Konflikter i Afrika handlar dock numera sällan om konflikter mellan olika stater, utan snarare om lokala konflikter i olika stater eller inbördeskrig. FN har stora fredsstyrkor på plats i både tex Sudan och Kongo, i ett försök att stabilisera läget. Åtminstone insatsen i östra Kongo har dock fått omfattande kritik för att man inte lyckats särskilt bra, utan tvärt om kanske till och med spätt på konflikten. Det är inte alltid intresset från omvärlden är särskilt stort för en del av dessa konflikter, och man kan ibland säkert efterfråga ett större internationellt engagemang. Det skulle också vara bra tror jag med en större medvetenhet om den roll omvärlden spelar i en del av dessa konflikter, särskilt när konflikterna gäller omfattande naturtillgångar på exempelvis mineraler och olja. Hoppas det ger svar på din fråga! Bästa hälsningar, anna
Östen: Hej Anna - Hur troligt tror du att det är att en ny konfilkt (eller ett återupptagande av den gamla) uppstår som ett resultat av ett (sannolikt) JA i nästa års folkomröstning om självständighet för Södra Sudan. Gränsdragningsfrågan är en het potatis just med tanke på förekomsten av naturtillgångar i gränsområdena
Anna Koblanck: Hej Östen! När jag träffade politiker i södra Sudan nyligen var de väldigt noga med att framhålla att ett eventuellt beslut för södra Sudan att gå sin egen väg som ett eget land nästa år måste följas upp av intensiva förhandlingar mellan nordsidan och sydsidan om fördelningen av oljan, vattentillgångarna i Nilen och en rad andra frågor. Mycket hänger på att dessa förhandlingar blir framgångsrika, särskilt förstås när det gäller oljan. Skulle södra Sudan besluta att inte fortsatt dela sin olja med norra Sudan finns en stor risk för en ny konflikt. Det finns dock inget annat sätt för södra Sudan i nuläget att få ut oljan på marknaden än genom den ledning som går genom norra Sudan, så det är osannolikt att man väljer att gå sin egen väg med en gång. Nordsidan kan då bara stänga av ledningen. Jag tror att vi kommer att få se en rad mindre utbrott av oroligheter i gränsområdet under förhandlingarnas gång, men hoppas att det i det långa loppet ska visa sig vara fördelaktigt för båda parter att lösa dessa frågor fredligt. Bästa hälsningar, Anna
Maria: Anna, konflikterna dominerar så klart när Afrika är ämnet för diskussion. Men vad kan man säga om de positiva tendenser som finns? Vilka länder/ledare går i täten och ger de tydligaste signalerna på att demokratin kan få bättre fotfäste på kontinenten? Tacksam för svar!
Anna Koblanck: Hej Maria! Det finns ett par demokratiska föredömen på kontinenten, som alltid lyfts fram som föregångare. Ett sådan är Botswana, som varit en stabil demokrati sedan självständigheten och även haft en relativt god ekonomisk utveckling sedan dess. Ghana är ett annat sådant exempel, åtminstone på senare år. Även president Ellen Johnson-Sirleaf i Liberia brukar lyftas fram som ett föredöme numera, även om det rests en del kritik mot henne på senare tid. Rwandas Paul Kagame får ofta beröm för sin ekonomiska politik, men mycket kritik för att vara auktoritär. Några starka positiva trender går det tyvärr inte att tala om generellt, tycker jag. Trots att många länder i Afrika numera håller val till exempel råder ofta många frågetecken kring dessa val, det pågående valet i Sudan är ett typexempel. Bästa hälsningar, Anna
Martin: Hej Anna! Var i Afrika finner vi de goda exemplen for en fungerande demokrati, och var ar de afrikanska ledarna som vurmar for demokratin och rattssamhallet? Var ar nasta Mandela, eller det demokratiska lokomotiv som kan paverka oppenhet, flerpartisystem och fri media. Ursakta avhandlingsfragorna, men var tror du dragkraften inom Afrika finns for utveckling av demokratin mer an forutbestambda folkval var femte ar?
Anna Koblanck: Hej Martin! Jag följer upp föregående svar här med att tillägga att en förutsättning för demokratins framtid i Afrika är att det civila samhället får möjlighet att träda fram och vara en aktiv del i politiken. Demokratin är också hälsosammast tror jag där så redan sker, bland annat i Sydafrika. Bästa hälsningar, Anna
Olle: Anna, måste fråga detta - mkt av rapporteringen som florerar i olika media bygger på nyhetsbyråernas rapportering. Vilken är din bedömning av deras trovärdighet? Går det att lita på dem - vad innebär det att inte fler tidningar, liksom DN har egna korrespondenter i Afrika och på andra kontinenter?
Anna Koblanck: Hej Olle! Nyhetsbyråerna gör överlag ett mycket bra jobb. Ofta har de lokala stringers som arbetar för dem, som har mycket god uppfattning om läget i deras egna länder och kunskap om situationen. Däremot räcker det naturligtvis inte. Deras rapportering är nästan uteslutande inriktad på nyheter, och artiklarna innehåller sällan särskilt mycket kontext eller fördjupning. Det är det som egna korrespondenter kan bidra med, liksom egna intryck och betraktelser som går utöver det mest basala. Dessutom kan ju en svensk korrespondent förstås dra kopplingar till Sverige och svenska intressen, som nyhetsbyråerna inte gör. Bästa hälsningar, Anna
Fredrik: Hej Anna, Varför väljer du att försöka göra ryktena om en "använd kondom" vid ET:s säng till sanning. Polisen har ju gått ut och sagt att detta är fel och att det inte finns något som tyder på sexuella motiv/omständigheter. Det är trist att svenska journalister alltid har en så tydlig politisk inriktning i sin rapportering om Afrika.
Anna Koblanck: Hej Fredrik! Enligt lokala medier har polisen visserligen förnekat att man funnit en kondom på mordplatsen, men samtidigt bekräftat att man utreder eventuellt sexbrott i samband med mordet. Vi får se vad nytt som kommer fram de närmaste dagarna, just nu är det mycket rykten och obekräftade uppgifter som florerar. Bästa hälsningar, Anna
Johan: Hej! Jag tycker du gör ett bra jobb med att bevaka den stora kontinenten, skulle gärna se fler korrar i Afrika. Eftersom Sudan är ett så stort land med olika grupper som vill styra sina delar av landet, tror du att det är möjligt att få något bra styre som alla är nöjda med om det inte är någon slags koallitionsstyre där alla är representerade? Oavsett vem som vinner ett val, och oavsett om det är legitimt eller inte måste det väl finnas risk att våldet blossar upp efter valet då många kommer vara missnöjda med resultatet?
Anna Koblanck: Hej Johan! Tack för komplimangen! Jag skulle också gärna se fler korrar i Afrika. Jag såg just en intressant karta på nätet som lyckas klämma in såväl USA som Västeuropa, Kina och Argentina på Afrikas yta, och det råder ingen tvekan om att det är ett stort bevakningsområde för en enskild korrespondent. Vad gäller Sudan tror jag inte egentligen att risken är så jättestor för våldsamheter när valresultatet kommer ut, även om det kanske blir protester i norra Sudan. Militären där är väldigt effektiv, och kallas ut på gatorna så fort det blir oroligt. Folk är nog väldigt rädda för att protestera. I södra Sudan tror jag inte man bryr sig så mycket, där har man framförallt siktet inställt på folkomröstningen om självständighet nästa år. Bästa hälsningar, Anna
Magnus: Hej! Inbördeskrigen i Sierra Leone och Liberia tog först slut sedan omvärlden reagerade militärt. Innan försökte man med diplomati men detta utnyttjades endast av krigsherrarna för att lyfta fram sina positioner. I detta fallet ledde faktiskt en intervention till en lång varaktig fred. När kan det vara rätt att ta till våld för att nå en varaktig fred?
Anna Koblanck: Hej Magnus! Bra fråga, som dock är otroligt svår att svara på. Just nu pågår en gemensam militär offensiv av militären i Rwanda och Demokratiska Republiken Kongo mot FDLR-rebellerna i östra Kongo. Offensiven har stöd av FN:s fredsbevarande styrka, Monuc, på plats. Många lokala och internationella hjälporganisationer på plats har dock varnat hela tiden för att tusentals civila dödats och drivits på flykt under striderna och att omvärlden därför inte bör stötta insatsen. De som anser att det är riktigt hävdar att vissa "civila kostnader" får man räkna med för att nå målet om fred så småningom. Vem har rätt? Inte lätt. Bästa hälsningar, Anna
André: Hur ser du på utvecklingen i Nigeria? Landet kunde ha stora möjligheter som ett veritablelt ekonomistk lokomotiv för Väst- och Centralafrika, men stridigheterna speciellt i norr verkar spoliera all stabilitet. Är du optimist eller pessimist i detta hänseende?
Anna Koblanck: Hej André. Nigeria är ett väldigt viktigt land inte bara för utvecklingen i Nigeria, utan i hela regionen och även i viss mån kontinenten som helhet. Det är också ett land som nästan ständigt tycks vara på randen till total kollaps, och har definitivt stora problem med politiska, religiösa och i viss mån etniska motsättningar och korruption. Det är väldigt svårt att säga något om framtiden, men just i nuläget tycks situationen ha stabiliserats något sedan vice-president Goodluck Jonathan formellt tog makten efter sjukskrivne president Umaru Yar'adua. Bästa hälsningar, Anna
Jose: Hej Anna, där jag har mitt ursprung, ett sydamerikansk land, är de sociala folkdrivna rörelserna mkt starkta.Även om folk är fattiga och inte har mktutbildning finns ett mycket starkt folkligt engagemang för utveckling och man är bra på att organisera sig. Nu börjar saker hända i mitt hemland sedan några år tillbaka. Hur är det i de fattiga länder, Sudan, Somalia, Nigera, etc du bevakar? Är folk starka nog att engageras sig från gräsrötterna? Jag tror det är där med stöd av FN, omvärlden, utveckling för demokrati måste starta. vänliga hälsningar från Jose.
Anna Koblanck: Hej Jose! Det finns definitivt ett starkt engagemang bland många så kallade gräsrötter i Afrika, och jag tror liksom du att deras engagemang är otroligt viktigt för en positiv utveckling. När jag var i Sudan nu senast träffade jag exempelvis en före detta krigsflykting, Daniel Deng, som återvänt till sitt södra Sudan för att genom en egen ideell organisation uppmuntra folk att rösta och delta i den demokratiska processen. Trots att han själv sitter i rullstol fanns ingen hejd på hans framfart och energi, och det finns många liknande fantastiska föredömen även i andra länder. Frågan är bara om de tillåts komma till tals i den politiska sfären. Där råder stora skillnader mellan olika länder, och i många fall är det väldigt svårt. Bästa hälsningar, Anna
Mattias: Hur ser situationen ut i Sydafrika mellan vita och svarta? Läst siffror om att 3000 vita farmare har mördats och uppmot 10000 vita. Vilket sett till befolkningen medför att vita i högre grad är mördade än svarta, procentuellt. Stämmer det att landet är bland världens tre farligaste (med Irak & Afghanistan) och hur påverka detta fotbolls VM? Hur ser det i allmänhet ut för vita i Afrika (sub-sahara) , situationen i Zimbabwe verkade dyster en tid.
Anna Koblanck: Hej Mattias! Det råder stor osäkerhet kring uppgifterna om hur många vita farmar som mördats i Sydafrika sedan demokratiseringen 1994 och än större osäkerhet kring vad motiven bakom dåden varit. Det enda som är säkert är att antalet mord i Sydafrika är cirka 18.000 per år totalt, vilket gör det till ett av de länder i världen med högst mordfrekvens. Många av brotten överhuvudtaget begår i Sydafrikas fattiga kåkstäder, där invånarna också har sämst möjlighet att skydda sig. Det finns inga skäl i nuläget att tro att besökande fotbolls-fans under VM skulle vara särskilt utsatta. Bästa hälsningar, Anna
Karolina: Hej Anna, jag har en fråga. Hur upplever du möjligheterna att bli vän och umgås med människorna i de länder du bevakar? Har du många "afrikanska" vänner, eller umgås man som korrespondent mest inom kretsarna av journalister och andra "utomafrikanska" personer där du bor och rör dig? Har egen erfarenhet av tidigare arbete som biståndsarbetare och har upplevt det kan vara svårt hantera kulturkrockarna.. Vore intressant höra vad du säger? Mvh - Karolina.
Anna Koblanck: Hej Karolina! Intressant fråga! I Johannesburg umgås jag mycket med mina internationella kolleger, men också med många sydafrikaner. Jag gick i skolan i Swaziland i början på 1990-talet, så jag har en del gamla skolkamrater jag umgås med också, mestadels sydafrikaner. När man är ute och reser gäller givetvis att ha så god kontakt som möjligt med de man arbetar med och även de man intervjuar, och det underlättar om man är social och har lätt för att ta kontakt med folk. En del av dem jag arbetat med på fältet har också blivit goda vänner. Bästa hälsningar, Anna
Pelle Hansson: Tror du att RSA kommer utveckla sig till full demokrati och ett tryggare samhälle eller sitter de så djupt i nedåtspiralen att det ej kommer hända?
Anna Koblanck: Hej Pelle och Michael! Ni har båda ställt liknande frågor om Sydafrikas framtid, så jag svarar er samtidigt. Det är tydligt att Sydafrikas nuvarande politiska ledning inte åtnjuter samma respekt och goda rykte som Nelson Mandela gjorde på sin tid. kritiken har varit omfattande mot Mandelas efterträdare Thabo Mbeki, och många tycker att nuvarande president Jacob Zuma mest gjort sig löjlig med alla sina kvinnoaffärer. Julius Malema, ledare för ANC.s ungdomsförbund, skrämmer vissa med sina märkliga och kontroversiella uttalanden. Sydafrika har dock stadiga institutioner att luta sig mot. Rättsväsendet är åtminstone till viss del fortfarande oberoende och verkar utan politiskt inflytande, även om det finns farhågor om att nya Riksåklagaren går regeringspartiets ärenden, särskilt åt Zuma. Pressen är också fortsatt fri, även om politikerna, särskilt Julius Malema, visar lite respekt för media och ofta verbalt attackerar media. För en positiv utveckling är givetvis av yttersta vikt att dagens sydafrikanska politiker fortsatt respekterar landets demokratiska institutioner. Bästa hälsningar, Anna
Erik A: På 1990-talet pågick ett större antal stora konflikter mellan olika afrikanska länder - nu verkar antalet konflikter ha minskat. Stämmer det med din bild, och innebär det i sådana fall att läget på kontinenten har stabiliserats?
Anna Koblanck: Hej Erik! Ja det stämmer, till viss del. Men medan konflikterna mellan länder minskat och antalet storkrig blivit färre har antalet så kallade "beväpnade konflikter", ofta lokala konflikter eller mindre inbördeskrig, varit detsamma eller till och med ökat. Konflikten i östra Demokratiska Republiken Kongo klassificeras exempelvis inte alltid av akademiker som ett krig, men är definitivt en mycket dödlig och förödande konflikt. Enligt vissa definitioner av "krig" krävs att 1.000 människor dödats i eller i samband med strid för att de ska räknas som krig. Hur många människor som drivits på flykt eller hungrat ihjäl på grund av konflikten bryr man sig inte om. Sådan statistik blir därför lätt missvisande, särskilt i Afrika. Det finns tyvärr många allvarlig oroshärdar kvar på kontinenten och väldigt många människor som far illa av dessa. Bästa hälsningar, Anna
Mattias: Konflikten i söder var uppenbarligen mellan kristna och muslimer där de med trosbekännelse till islam var de angripande. Hur stor hade religionen i konflikten och vilka mer faktorer inverkade. Hört att södra var eftersatt i relation till den norra delen, varför?
Anna Koblanck: Hej Mattias! Jag tror inte att inbördeskriget mellan norra och södra Sudan var ett religiöst krig, även om det ofta beskrivits som ett krig mellan det muslimska norr och den kristna södern. För foran rebellrörelsen SPLM i söder och de flesta sydsudaneser jag träffat handlade det om ett befrielsekrig. Man ser sig helt enkelt som en egen nation som annekterats av norr Sudan efter självständigheten. Missnöjet i södra Sudan har spätts på av att man upplevt att regeringen i norr aldrig brytt sig om södra Sudan och aldrig försökt utveckla det. Den statistik som finns i dag visar också på mycket stora skillnader i välfärd mellan södra och norra Sudan, även om det delvis förstås har med det långa inbördeskriget att göra. Det är exempelvis så att endast 50 procent av barnen i södra Sudan har möjlighet att gå fem år i grundskola, medan motsvarande siffra för norra Sudan är 90 procent. Överlag vittnar statistiken till och med om ett värdigare liv i det krigshärjade Darfur än i södra Sudan. Hoppas det ger svar på din fråga! Det får bli den sista jag svarar på. Stort tack till er alla för ert intresse! Ha en fin dag, Anna
moderator: Nu har Anna slutat svara på frågor och vi stänger chatten. Tack alla som medverkat!