moderator: Nu börjar chatten med Elisabet Wentz. Välkommen med dina frågor!
charlie: Hej! Jag har haft anorexia som sedan ersattes av ortorexi/träningsanorexi. Jag har varit utan mens sedan det började i 18-årsåldern men fick igång den för ett par år sedan och började då med p-piller. Nu är det 6 månader sedan jag slutade och jag har ingen mens eller tillstymmelse till känsla av hormoner i kroppen. Finns det någon medicin som kan sätta igång kroppen?Jag är 30 år nu och jag vill ha barn i framtiden. Tack på förhand!
Elisbet Wentz: Hej! Det har ju mycket med din vikt att göra. Är du verkligen normalviktig? Avvakta ytterligare också gällande menstruationer, det kan dröja ytterligare innan de kommer i gång. Ta kontakt med en gynekolog och prata om medicinering. Det finns mycket gott hopp att du ska vara "fertil" enligt de senaste studierna på området.
Rebecca: Mina ätstörningar, anorexi, bulimi som blev till ortorexi, har satt djupa spår hos mina närmaste. Jag är frisk sedan några år men fortfarande brister mamma ut i gråt när sjukdomen kommer på tal. Min tvillingsyster beskriver perioden som ett ångestsvart hål och några vänner tar med jämna mellanrum upp maktlösheten och rädslan de kände när jag var sjuk. Det jag utsatte dem för är fruktansvärt och jag skäms något gruvligt. Går det på något sätt att sona det jag ställde till med?
Elisbet Wentz: Försök att inte ta till dig deras beskrivningar i för stor utsträckning. De är ändå framför allt oerhört tacksamma för att du har tillfrisknat. Det är det allra viktigaste. Glöm inte det! Se framåt istället!
Susanne Olsson: Jag har sedan tidiga tonåren lidit av bulimi och haft perioder då jag helt hängivit mig åt att äta och kräkas. Att vara smal och därmed lyckad som människa har varit centralt i vår familj i generationer. Jag är normalviktig och numera har jag endast återfall någon gång per månad, Hur ska man bli helt fri? Jag har sökt hjälp då det varit som mest akut, men eftersom hela jag utstrålar självsäkerhet och stolthet har jag inte ansetts behöva någon hjälp. Jag våndas i det tysta. Jag är rädd att jag för över mitt beteende på min tonårsdotter som är överviktig och som jag tjatar på om vikten att vara smal. Jag vet hur fel jag har, men det sitter liksom rotat djupt och jag har svårt att radera mitt tänkande och mitt beteende. Har du några råd?
Elisbet Wentz: Hej! Du har kommit en bra bit när det gäller att bli fri från din ätstörning. Har du läst några självhjälpsböcker när det gäller bulimia nervosa? Där kan man få ytterligare tips och stöttning. Det är svårare att rå på hur du ska ändra din inställning till din dotters vikt. Där vore det viktigt att gå i samtal hos en psykolog för att försöka prata ut om din syn på din dotter där istället för att säga det till din dotter.
Max: Hur pass farligt är det i längden att endast äta två gånger om dagen med ca 7-8 timmars mellanrum? Jag har i övrigt ett ganska normalt beteende med motion och vanliga arbetssysslor men har svårigheter att äta tillräckligt ofta.
Elisbet Wentz: Hej! Det viktigaste är att du får i dig ett dagsbehov av kalorier. Om du sedan äter 2 eller 6 gånger om dagen är inte så viktigt. Där är människor olika. Dessa tips gäller för om du är normalviktig. Är du underviktig måste du äta 6 mål om dagen (3 lagade mål och 3 mellanmål per dag).
Johanna: Jag har en guddotter som har anorexi. Jag undrar var man vänder sig med en 13 -årig flicka för att få hjälp. Hon bor i Stockholm. Kan skolan skriva remiss eller ska man träffa läkare? Hon har kontakt med kurator/skolsyster som vet om detta. Föräldrarna är skilda och ser inte riktigt problemet. Vad gör jag? Snälla hjälp mig, det är bråttom! MVH Johanna
Elisbet Wentz: Hej! Man bör i första hand ta kontakt med en barnpsykiatrisk (BUP) mottagning. Skolan kan skriva remiss, men man kan också söka direkt till en BUP-mottagning.
johanna: Jag har många vänner som befinner sig i gränslandet mellan ätstörning och vad som, åtminstone förr, kallades bantning. De äter ständigt lite för lite och är ständigt lite nedstämna och energilösa. Allt för att inte avvika från det rådande kroppsidealet. Hur definierar man den typ av ästörning som inte är tillräckligt allvarlig för att klassificeras som sjuklig men som istället är så utbredd? Hur kommer man åt ett sådant problem inom psykiatrin? Finns det forskning som berör detta? Jag antar att dessa kvinnor, för det är oftast kvinnor, går under definitionen Ätstörning utan närmare specifikation, vad det nu betyder. De är inte anorektiker som blir smalare och smalare tills de tynar bort. De är inte bulimiker som hetsäter och sedan kräks. De äter bara väldigt lite. De är fixerade vid mat och sina kroppar. Och det är ett problem som dominerar deras liv.
Elisbet Wentz: Hej! För att få en ätstörningsdiagnos måste du uppvisa ett mycket stört ätbeteende. Jag håller med dig om att den gruppen du beskriver är ett gränslandsproblem och de löper en ökad risk att utveckla en ätstörning. I alla miljöer där man håller igen med maten, t ex modellvärlden och bland dansare, finns en ökad risk för att det kan gå över i t ex anorexia nervosa. För att jobba förebyggande med detta vet man att det är viktigt att undervisa om hur kroppen förändras under puberteten, hjälpa till att öka självkänslan och att lära ut hur man för en sund livsstil. Däremot ska man inte undervisa ungdomar om olika ätstörningar och deras symptom. Man vet att känsliga personer kan ta till sig beskrivningen och ta efter dessa symptom.
17 åring: jag är 17 och har haft ätstörningar i ca 1 år eller längre. Jag bestämde mig för 3 veckor sedan att bli frisk och det har gått bra. jag äter frukost lunch middag kvällsmat och två mellanmål mellan dassa mål. jag hade gått upp 9 hekto och blev jätte glad för det men nu när jag vägde mig i går hade jag gått ner 9 hekto. jag förstår inte varför. förut tjuv tränade jag sittupps flera tusen per dag och slängde mat men jag har inte gjort detta på flera veckor. vad kan dettta bero på. jag har inte rört mig mer än vanligt . och jag har inte haft min mens på 1 år kan jag få några biverkningar och kan min kropp ha tagit skada pga svälten?
Elisbet Wentz: Hej! Jag tycker du är jätteduktig som har bestämt dig för att bli frisk. Försök att röra dig ännu mindre. Låt någon annan lägga för dig dina portioner, så att de verkligen är normalstora. Lycka till!
Brigitta: På min dotters dagis (innerstan Stockholm) finns det en grupp 5-åriga flickor som pratar mycket om att andra barn är tjocka. Min dotter har blivit kallad tjock av den gruppen och hon är verkligen normalviktig åt det smala hållet. Jag har påtalat detta till personalen men jag tycker inte att det händer så mycket. Vad kan jag som förälder göra? Jag försöker säga till min dotter att hon har fina starka ben, armar, gullig mage osv för att motverka. Vad gör jag för att motverka den negativa miljön omkring henne?
Elisbet Wentz: Hej! För att arbeta förebyggande beträffande ätstörningar, så ska man försöka stärka individens självkänsla (vilket du redan jobbar med). Kanske ska man ta upp problemet på ett föräldrarmöte. Flickorna är inte säkert medvetna om vad de säger. Mycket kan handla om att de citerar sina föräldrar. Om föräldrarna blir medvetna om att barnen lystrar till vuxnas prat om vikt och kroppsform kanske de slutar att prata på det viset.
Maria: Hur ser du på förhållandet mellan ätstörning och tvångssyndrom?
Elisbet Wentz: Tvångssyndrom (OCD) är vanligt vid framför allt anorexia nervosa. I vissa undersökningar har 30 % av de med anorexia nervosa OCD. Ofta debuterar OCD före anorexia nervosa. Bland personer med OCD är det cirka 10 % som sedan utvecklas anorexia nervosa. Så det finns ett klart samband. Under tiden man har anorexia nervosa blir alla individer tvångsmässiga, även om de inte kanske uppfyller en OCD-diagnos fullt ut.
sädärja: hej jag började få upp maten efter en hård skilsmässa för cirka 10 år sen o sen dess det kommer o går. Jag tror att jag har koll men är jag ledsen så kan jag få upp maten flera dar i raden o mår riktigt illa o blir snurrig. Enda som får mig att hålla i är att jag älskar o mår bra av att träna o då vet jag att jag måste äta för att orka. Jag är över 50 ska det aldrig ta slut?
Elisbet Wentz: Hej! Har du sökt hjälp för detta någon gång? Du kan börja med att köpa en självhjälpsbok gällande bulimia nervosa. Tycker du inte att du får tillräckligt med hjälp av det, ska du gå vidare och söka hjälp inom psykiatrin.
Amanda: Hej Elisbet! Jag var 13 år när jag för första gången kräktes upp middagen i ett försök att kontrollera vad jag åt och i att gå ner i vikt. Tio år senare har jag, tack vare ett omständlig flytt till andra sidan jordklotet, för första gången gått en längre period (6 månader) utan att utöva min bulimi. Ingen hetsätning, inget kräkande. Jag är fantastiskt stolt över detta och känner mig starkare och stabilare för varje dag som går, men nu till min fråga. I höst kommer jag tillbaka till Sverige och är därmed rädd för att helt enkelt falla tillbaka i gamla rutiner. Har du några tips och råd om saker jag kan göra för att fortsätta denna "winning streak" när jag är tillbaka i mitt hemland? Jag har aldrig gått hos läkare eller psykolog tidigare och aldrig "hållt upp" min bulimi längre en ett par veckor i sträck. Tusen tack för svar!
Elisbet Wentz: Hej Amanda! Vad duktig du är! Jag tycker att du ska läsa en självhjälpsbok gällande bulimia nervosa i förebyggande syfte. Där finns det många handfasta råd.
Julia: Hur hjälper Flouxetin mot bulimi? Jag har tagit 60mg i drygt tre år (samt CBT) men har fortfarande problem med mat (över- och underkonsumption). Tack.
Elisbet Wentz: Fluoxetin är den enda medicinen, som har "indikationen" bulimia nervosa i FASS. Medicinen ska minska antalet hetsätnings- och självrensningsepisoder. CBT och Fluoxetin har i studier visat sig vara likvärdiga när det gället bulimia nervosa-behandling. I några studier har man visat att kombinationen av CBT och medicinen har varit ännu bättre. Du har rätt dos. Ibland kan det finnas en bakomliggande ADHD (koncentrationssvårigheter, impulsivitet och/eller överaktivitet), som gör att man inte svarar på gängse behandling. Det kan också handla om annan psykiatrisk samsjuklighet, som gör att behandling inte fungerar som förväntat.
Sofia: Hur kan man som förälder förebygga ätstörningar? Min dotter är 6 år. jag har INTE haft ätstörningar, men bantar rätt ofta...utan att jag berättar det för min dotter såklart.
Elisbet Wentz: Hej! Man ska inte tala om vikt och kroppsform hemma. Ha ingen våg hemma. Ät måltiderna tillsammans med barnen. Se till att försöka bygga upp en god självkänsla hos din dotter.
HenriettaZ: Vad finns det för risker med att missbruka laxermedel som många bulimiker gör?
Elisbet Wentz: Hej! Tarmens motorik kan försämras och man får problem med förstoppning. Man kan också få problem med att salternas (elektrolyters) koncentration i blodet ändras. Även "syra basbalansen" rubbas. Om missbruk med laxermedel kombineras med kräkningar kan man få livshotande elektrolytrubbningar.
17: hur länge tar det att gå upp i vikt? jag är 164 och väger 40,2. tar det 1 år eller några månader? hur länge tar det att bli frisk
Elisbet Wentz: Hej! Om du går i behandling, så räknar man med att du bör gå upp ½ kg per vecka. Ditt mål är troligen att du ska få ett BMI på MINST 18 kg/kvadratmeter. Just nu är ditt BMI 14,9. Om du inte samtidigt växer, så bör du gå upp till MINST 49 kg. Det skulle ta 18 veckor om du inte samtidigt tränar. Tränar du blir det svårt att gå upp i vikt. Det får du vänta med tills du blivit normalviktig.
Anna: Min 14-åriga dotter är ständigt ledsen och arg sedan hon var hos läkare i dec och står under kontroll pga ätstörning (som hon själv inte tycker att hon lider av). Jag har föreslagit att vi ska söka upp ngn som hon kan prata med men hon vägrar. Finns det någon annan än BUP som man kan kontakta?
Elisbet Wentz: Vid ätstörning är det extremt vanligt att man vägrar vård. Försök att finna någon som hon har förtroende för. Ibland kan t ex skolsköterskan vara en sådan person eller en distriktsläkare. Om hon är mycket underviktig måste hon dock till BUP och i en del fall får man tvångsvårda personer, som absolut inte kan ta emot någon hjälp. Detta är dock ovanligt.
Anna: Min dotter som är 14 år är underviktig. 48 kg och 174 cm lång. Var hos läkare i dec som utifrån blodprover konstaterade att hon varit utsatt för svält i 3 mån. Sedan dess äter hon bättre igen, men har bara gått upp 1 kg de senaste tre månaderna. Jag vet ju inte hur hon äter i skolan och när jag inte är med. Om hon äter normalt borde hon väl gå upp mer, eller vad tror du?
Elisbet Wentz: Hej! Hon måste äta 3 lagade mål mat om dagen + tre mellanmål för att gå upp i vikt. Hon får inte heller träna förrän hon gåttt upp till ett BMI på minst 18 kg per kvadratmeter.
moderator: Nu är det 5 minuter kvar av chatten.
Joakim: Vart vänder man sig i första hand om man misstänker ätstörning hos sitt barn eller personer i sin närhet?
Elisbet Wentz: Kan du få med dig anhöriga dit? Är det en ungdom kan man börja med skolsköterskan, som i sin tur kan remittera vidare till BUP. En vuxen person kan man ta med till vårdcentral, som vid behov kan remittera vidare till en vuxenpsykiatrisk mottagning. Du kan också ta kontakt med patientförening och prata med dem t ex Anorexibulimikontakt
moderator: Klockan är 15.30 och vi stänger chatten. Tack alla som medverkat!
Linnea: Min mamma hade en odiagnosticerad ätsörning när hon var ung, anorexia/bulimi-style, och har fört "din tjocka kossa"-tänket vidare till oss barn. Min syster fick bulimi, men är efter många år nu tämligen frisk, men nu har jag fått en ätstörning, mest hetsätning, men en del kräkning och framför allt depression och extremt starkt självhat och självmordsimpulser. Trots detta tar inte vården mig på allvar, det är jättesvårt att få hjälp, på grund av min tidigare historia med diagnosticerad borderline. Vad ska jag göra för att min ätstörning ska tas på allvar så att jag får hjälp? Det finns ju inget som säger att man inte kan ha en ätstörning OCH borderline...
Elisbet Wentz: Hej! Vården är inte alltid bra på att hjälpa personer med dubbeldiagnoser. Ändå är det jättevanligt att man har mer än en psykiatrisk diagnos. Det är väldigt viktigt att du får hjälp. Prova med en privatpsykiater, som sedan kan remittera dig till en ätstörningmottagning
göteborg: Hejsan. Min flickvän har bulimi. jag är den enda som vet om detta. Personligen tror jag det skulle vara bra om hon skulle berätta det för någon annan, exempelvis hennes mamma. Dessvärre är hon mindre sugen på detta. Tycker du att jag bör berätta för hennes mamma och bortse från min flickväns vilja? jag vill ju bara att hon blir bättre och hälsosammare. Skulle detta kunna hjälpa tror du? Tack!
Elisbet Wentz: Hej! Börja i stället med att skaffa en självhjälpsbok gällande ätstörning. Där kan din flickvän få mycket bra råd hur hon ska komma till rätta med sin ätstörning. Det är bra om du också läser boken.