moderator: Nu startar vi chatten med Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap, han svarar på dina frågor om EU:s nya ledare. Välkommen med dina frågor!
Tomas: Jag tycker ni redan har ställt de två mest relevanta frågorna. Vad kommer de att göra, och hur mycket makt har de?
Jonas Tallberg: "Presidentens" främsta ansvar blir att leda arbetet i Europeiska rådet, EU:s toppmöten. Det innebär dels att han kommer att ha en funktion i att ta fram dagordningen till toppmötena, dels att han kommer att ha en viktig roll som medlare mellan stat- och regeringscheferna. "Utrikesministerns" uppgift är att leda EU:s utrikes- och säkertspolitik, vilket mer konkret innebär att hon ska arbeta för att få fram en gemensam europeisk linje och ska företräda denna utåt. Nytt är också att hon kommer att förfoga av ett "EU-UD" med cirka 5000 anställda i Bryssel och på EU:s delegation runt om i världen.
vise: Hur många år sitter presidenten innan omval?
Jonas Tallberg: Mandatet är på 2,5 år och det kan förnyas en gång.
Joel: Herman Van Rompuy uttalade sig nyligen på franska. Kommer han fortsätta med det eller är det tänkt att han ska gå över till Engelska?
Jonas Tallberg: Det har jag ingen insikt i.
Anna Weber: Hur länge sitter "presidenten" ? Permanent står väl endast i kontrast till roterande, vårt nuvarnade system.
Jonas Tallberg: Det är en sanning med modifikation att kalla det en "permanent" post. Bättre vore "halv-permanent", då den som sagt är på 2,5 +2,5 år. Orsaken till termen är som du skriver sannolikt jämförelsen med det nuvarande roterande ordförandeskapet i Europeiska rådet, som skiftar var sjätte månad.
Christian: Tror du medlemsländerna kommer att vara villiga att ge med sig i större utsträckning i kommande CFSP frågor? Nu när Lissabon fördraget träder i kraft? Och hur tror du detta kommer att påverka den fortsatta institutionaliseringen av CFSP? Kommer vi att se ett större överstatligt samarbete?
Jonas Tallberg: EU:s utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete har utvecklats och institutionaliserats allt mer för varje EU-fördrag som trätt i kraft. Medlemsstaterna uppvisar redan idag en förhållandevis stor samstämmighet i många frågor, och det finns anledning att tro att Lissabonfördraget och den starkare institutionella positionen för den höge representanten för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (= utrikesministern) ytterligare kommer att främja samsyn.
Lasse: Ofta uppstår diktaturen i demokratier, där man samlar makten till en liten grupp, och upphäver den personliga friheten. Uttdrag ur wikipedia, det som hänt är precis synonymt med en diktatur dvs. välja president utan att folket får vara med och rösta fram denne man/kvinna. Hur kan man totalt upplösa demokratiska regler på detta sätt, jag blir mörkrädd. Inte min president !
Jonas Tallberg: Det du föreslår, en folkvald president, föreslogs faktiskt av den tidigare presidenten Valéry Giscard d'Estaing i början av 1980-talet, men fick inget stöd då och är en tanke som om möjligt har ännu mindre stöd idag. En folkvald president skulle innebära ett stort och tydligt steg av EU i riktning mot en europeisk federation, vilket den stora merparten medlemsländer inte önskar. Den nu aktuella posten är mer att likna vid en ordförandepost i ett internationellt förhandlingsorgan än en president i en nationell demokrati
Jens: Hej, Vari ligger det demokratiska i Europa med att EU-ländernas ledare i stängt forum förhandlar fram sina ledare? Hur ska vi som medborgare acceptera dessa som våra demokratiskt valda ledare utan valprocess och heller ingen kontroll/utfrågning i efterhand. Vilket förtroende har de inom EU och hur ska de flytta fram EUs position utom EU? Hur ska en utomstående regering möta dessa ledare?
Jonas Tallberg: Valet är demokratiskt såtillvida att det sker av de folkvalda stats- och regeringscheferna i EU, vilket ger presidenten och utrikesministern en indirekt demokratisk legitimitet. I fråga om tillvägagångssätt, hade det definitivt varit att föredra demokratiskt om det hade varit en process med större öppenhet. Men samtidigt hade det sannolikt försvårat möjligheterna att få till stånd en kompromiss som alla parter kan acceptera. Det vi beskådat är en klassisk form av EU-kompromiss som mer speglar internationella förhandlingars logik än demokratisk logik inom nationalstaten.
Mats: När tillträder Catherine Ashton, nu direkt, den 1/12 eller?
Jonas Tallberg: Nej, senare, när Barrosos nya kommission godkänts av Europaparlamentet och antagits av Europeiska rådet. Catherine Ashton kommer som "EU:s utrikesminister" både sitta i kommissionen som vice ordförande och i ministerrådet, där hon kommer att leda den konstellation som hantera utrikes- och säkerhetspolitik. Liksom övriga kommissionärer kommer hon att först behöva frågas ut i Europaparlamentet och därefter godkännas av Europeiska rådet (det senare en formalitet). Det innebär att hon sannolikt först kommer att tillträda i början av 2010.
Maria: Hur ska de 6000 nya diplomaterna rekryteras? Hur ska det här nya EU-UD se ut och fungera?
Jonas Tallberg: EU-diplomaterna kommer att hämtas från tre håll: (a) kommissionens omfattande utrikesförvaltning, som kommer att utgöra kärnan; (b) ministerrådets utrikespolitiskt inriktade tjänstemän under den avgående utrikespolitiske representanten Javier Solana; samt (c) de nationella utrikesförvaltningarna. Det nya EU-UD är under utarbetande, men kommer sannolikt att organiseras i såväl tematiska (ex. mänskliga rättigheter) som geografiska (ex. Asien) enheter. Därtill kommer EU:s delegation ute i världen att tillhöra detta EU-UD.
Fredrik: Kommer den nye ordföranden ha rum att uttrycka något som liknar en agenda? dvs. kommer vi som EU-medborgare att möjligen kunna uppfatta denna post som mer politisk i framtiden?
Jonas Tallberg: Förutsättningarna för den nye ordföranden i Europeiska rådet att driva egna politiska frågor är klart begränsade av flera anledningar. Hans mandat på 2,5 år, med möjlighet till omval, innebär att han kommer att vilja hålla sig väl med stats- och regeringscheferna. Han har begränsade egna resurser till sitt förfogande, och är i den meningen svagare institutionellt än det roterande ordförandeskapet idag. Medan det i det roterande systemet har funnits en föreståelse för att alla medlemsstater under sitt halvår vid makten ska få möjlighet att påverka EU:s dagordning, är intresset av att ge och tillåta samma möjlighet hos en enskild person som Van Rompuy mycket begränsat. Den dagordning som den permanenta ordföranden kommer att kunna driva måste i den meningen vara förankrad hos medlemsstaterna och anses vara en allmän angelägenhet. Men, som svar på den andra frågan, är detta naturligtvis något som kan förändras över tiden, om ämbetet i sig ändrar riktning. Men idag finns inte de institutionella förutsättningarna.
olo: Så, när kommer vi att få se en "eu-skatt" som den här federalisten har talat så varmt om tidigare ?
Jonas Tallberg: Jag tror inte att Van Rompuy kommer att ha möjlighet att driva igenom ett större inslag av EU-skatter. Se det tidigare svaret om möjligheter att driva egna frågor.
Sara: Jag är allmänt orolig för den nya superstaten. Jag tycker helt enkelt inte om den rikting EU har tagit. Och då är jag ändå för europeiskt samarbete. Dock undrar jag Van Rompuy - som onekligen lyckats bra i Belgien - har luftat tanken på europeisk skatt, och alltså ytterligare ett steg mot Europas Förenta Nationer. Hur kan jag som enskild motverka sådana, i mitt tycke, huvudlösa idéer?
Jonas Tallberg: Se svaren på frågorna om EU-skatten och möjligheten att driva egna frågor.
Petrus: Valet av ordförande hålls inom stängda dörrar, varför får inte de europeiska medborgarna mer insyn i processen? och finns det planer/viljor att ordförande i framtiden ska vara folkvald?
Jonas Tallberg: Se tidigare svar om de demokratiska/odemokratiska aspekterna av processen och avsaknaden av stöd för tanken om en folkvald president.
JT: Tror du de nya ledarna har chans att diskutera på Obamas och Jintaos nivå? Anser du att detta val innebär att EU riktar sig mer utåt eller mer inåt?
Jonas Tallberg: De kommer i kraft av sin position att mottas som ledare för EU i såväl Washington D.C. som Peking, men inte i kraft av att vara politiska superstjärnor som Blair. Det är helt klart att EU:s internationella profil hade varit starkare med personer som Blair och Bildt på posterna, men det finns flera anledningar till varför det internt hade varit mer problematiskt, inte minst det faktum att båda tydligt stått för politiska linjer i centrala frågor som avvikit från någon form av genomsnittlig EU-position.
Kjell: Kommer det här att innebära att den nationella ambassadverksamheten för länder inom EU, successivt kommer att avvecklas?
Jonas Tallberg: Det finns ingenting som tyder på det. Blotta tanken skulle få de flesta nationella politiker att rysa, inte minst i EU:s stora medlemsländer. Utrikesrepresentationen är djupt rotad i nationalstaten.
Petter: Valdes dessa kandidater för att de var bäst lämpade eller på grund av EU-ledarnas fåfänga? Jag har inte hört talas om någon av dem innan och ser mig själv som någorlunda allmänbildad. Kommer dessa personer kunna ge någon tyngd åt EU:s politik?
Jonas Tallberg: Det är flera orsaker till att de valdes, och det är inte nödvändigtvis samma för de båda positionerna. Att det blev just denna kombination speglar behovet av att ge alla intressen någonting i tillsättandet av sådana här topposter. Van Rompuy representerar de små- och medelstora medlemsstaterna, är höger politiskt och man. Ashton kommer från ett stort medlemsland, är vänster politiskt och kvinna, och därmed den perfekta kompromisskombinationen med Van Rompuy. Båda har gjort sig kända som kompetenta på sina områden - Van Rompuy som lågmäld medlare och Ashton som internationell förhandlare. Och ingen av dem kommer med något tungt politiskt bagage, i termer av att de tidigare tagit politiska linjer som gjort dem impopulära hos en del viktiga parter (jfr. Blair och Irakkriget). Se i övrigt svaret på frågan om hur de kommer att mötas i Washington och Peking.
Niclas Ericsson: Har den nye "presidenten" egentligen några befogenheter alls, utöver att representera samtliga medlemsländer? Någon konkret makt? Är det inte djupt vilseledande att man använder ordet president? Han borde väl snarare kallas EU:s ständige ordförande eller något sådant.
Jonas Tallberg: Det är absolut vilseledande att använda termen "president". Det ger bilden av makt som inte finns i denna position och väcker frågan om han/hon inte borde ha varit folkvald. Det handlar om en ordförande som ska leda arbetet inför och vid EU:s toppmöten.
moderator: Då var det dags att avsluta chatten. Ett stort tack till alla medverkande!
Erik A: Tror du inte EU skulle ha behövt en tydlig profil utåt egentligen? Ett bra inre förhandlingsmaskineri finns väl redan (om nu det är förhandlingar Van Rompuy är bäst på)?
Jonas Tallberg: Posten skapades för att ge större kontinuitet i ledarskapet i Europeiska rådet, jämfört med det roterande ordförandeskapet. Men oavsett hur ordförandeposten i Europeiska rådet är konstruerad, är den mycket betydelsefull för att få till stånd överenskommelser mellan medlemsstaterna, vilket är en ännu större utmaning efter utvidgningen till 27. Väldigt mycket förhandlingsarbete sker nu på ordförandens initiativ inför och i anslutning till toppmötena.
Mange: Hur kommer beslutsprocesserna att gå till? Kommer "presidenten" att ha veto? Hur kan presidenten bytas ut om han skulle vara kass? Vilket organ granskar presidentens beslut? Hur påverkar detta Sveriges unika lagar? Vore det inte bättre utan lissabonfördrag som faktiskt har tvingats igenom? ...många frågor
Jonas Tallberg: Presidenten fattar inte själv några beslut, utan leder arbetet med att få de 27 stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet att enas.