Elin: Jag var en presterande tjej med väldigt höga krav på mig själv under gymnasiet. Nu har det gått åtta år sedan jag tog studenten och jag känner fortfarande krav på att vara fröken duktig. Hur kan jag bryta trenden?
Britt Bragée: Hej Elin, fråga dig om du kan godkänna dig själv när du misslyckas. Om svaret är nej, tycker jag att du ska prata med någon om det, någon god vän t ex. När man diskuterar med andra brukar man få andra intryck. Om det inte hjälper, gå till någon professionell terapeut!
Stress-Prinsess: Vad ska jag göra för att få 15-åringen att inse att det kunde vara bra med fysisk aktivitet för att minska stress och deppighet? Hon är inte intresserad av någon annan sport än ridning en gång i veckan och extremt svår att få ut på t.ex. promenader, sitter mycket inne och läser eller håller på med datorn. I skolan är det bara MVG som gäller, minsta lilla misslyckande gör att hon bryter ihop.
Britt Bragée: Hej mor till stressprinsessa! Visa henne först och främst att du älskar henne precis som hon är, med de intressen hon har. Se om du kan tänka dig in i hur hon tänker och känner. Vad är motståndet mot fysisk aktivitet? Var kreativ, hitta på belöningar som att ni två gör roliga saker tillsammans etc
Anette: Hur hittar man balansen mellan för mycket och för lite peppning? MIn son skulle gärna spela dataspel dygnet om, presterar allra minsta i skolan, samtidigt som han är väldigt intelligent och har potential, samtidigt som han får ont i magen och blir fysiskt sjuk om jag pressar honom. Hur ska jag göra? Jag förstår att det handlar om fingerspitzgefühl, men när sjutton vet man att man är rätt?
Britt Bragée: Hej Anette, ja, det är inte lätt och egentligen skulle det behövas mer utrymme än jag har här. Det är viktigt att han känner att du och han förstår varandra, att ni har samma mål. Kanske ska du starta i en annan ände. Tar han del i familjens arbete, städar han sitt rum själv, tvättar sina kläder etc. Börja med att få honom att delta aktivt i familjens uppgifter genom att ställa krav för veckopeng t ex. Han ska känna att det han gör är en självklar del i familjens mål. Då kommer det så småningom bli lättare för både dig och honom att diskutera läxor kontra dataspel.
Johan: Hej! Kan en metod med terapi som tyska forskare tagit fram möjligen hjälpa i Sverige som talas om i Illustrersd Vetenskap nr 4-10hjälpa här som använder speglar och ger feedback om hur de ser ut och hjälper dem att hålla detta på sin plats genom att visa skillnaden mellan vad de upplever och vad verkligheten är i jämförellse med någon som faktiskt är tjock? Någon som har erfarenheter av detta i Sverige?
Britt Bragée: Hej Johan! Du tänker på personer med störd självbild? Problemet med den störda självbilden är att den inte har med verkligheten att göra. När en person med störd självbild ser sig i spegeln, ser hon/han det som är den inre självbilden. Jämför han/hon sedan med en verkligt tjock person, kan han/hon se skillnaden, men den känns inte inombords, den förvridna självbilden blir kvar.
Jenny, 18 år: Hur ska man veta när de kroppsliga signalerna börjar bli allvarliga?
Britt Bragée: Hej Jenny! Här är några exempel: Om man har haft ont i flera månader, och det inte blir bättre. Om man sover dåligt i flera veckor. Om man börjar tappa hår. Om man blir väldigt infektionskänslig som man inte varit innan.
Camilla: Min dotter går sista året på gymnasiet. Själv är jag duktig flicka, gymnasielärare, men min dotter vägrar att vara duktig i skolan. Hon tycker att skolan är en pina, och det var okej på min tid och även senare att strunta i skolan, det ordnade sig.(Kompisen gick ut med 1,5 i snitt och blev senare professor). I dag är situationen den att alla dörrar är stängda om man kommer ut med slätstrukna G. Vad gör man? Hela dotterns skola utgöra av prestationsprinsessor, hon är ett lysande undantag.Prestationsmamma
Britt Bragée: Hej Camilla! Var stolt över din självständiga dotter! Om du kan acceptera att hon inte är som du, och att det är OK så att du verkligen kan stötta henne i att våga vara sig själv kommer kommer hon att hitta sin väg, var så säker! Nej, alla dörrar är inte stängda, livet är fullt av möjligheter.
ann: Min prestationsprinsessa har alltid haft lätt för sig. Men vid en tidpunkt på högstadiet började hon prata om "pressen". Aldrig förut hade hon tyckte att en utmaning var nåt annat än stimulerande. Hon gjorde praktik ett år och går nu i ettan på en skola som känns rätt för henne. Med både trivsel och hög nivå. Men allt annat än mvg är ig i hennes värld och hon skulle hellre hoppa av än acceptera ett lägre betyg. Jag säger att det är viktigare att hon genomför hela sin gymn-utbildning än att hon har en handfull mvg och sen hoppar av. Hur ska jag få henne att känna att det är okej att vara perfektionist, men man måste samtidigt förlåta sig om man inte alltid är på topp? Jag vill glädjas ärligt med henne när det går bra utan att hon känner att det finns ett likhetstecken mellan hennes resultat och hennes värde för mig.
Britt Bragée: Hej Ann! Du är inne på helt rätt väg, sedan kan det inte hjälpas att barn blir påverkade också av den miljö de vistas i hela dagarna. Fortsätt att stötta henne, och se till att du också känner dig accepterande när hon inte är duktig. Det handlar inte bara om de ord man yttrar, utan också om din attityd, uttrycket i dina ögon etc. Om hon är övertygad om att du accepterar henne precis som hon är, är det ingen risk med att vara duktig
Fredrik: Gymnasiet är ju väldigt slappt och lugnt, även för höga betyg, jämfört med arbetslivet/universitetet. Hur påverkar det gymnasisterna när mediadrevet nu säger att de minsann har det jättejobbigt, innan de ens kommit till den jobbiga biten? Hur påverkar en deadline prestationen och känslan av ett arbete? Arbetslivet sätter ju alltid tidsgränser av naturliga skäl men i skolan är det förbjudet. Får inte det elever med stark prestationsångest att hålla kvar i arbetena?
Britt Bragée: Hej Fredrik. Det kan nog vara olika om det är slappt eller hetsigt i olika skolor. Problemet ligger inte i att prestera och vara duktig, utan i att inte godkänna sig själv när man inte är det. Alla människor har rätt att misslyckas ibland, problemet för prestationsprinsessorna är att de tar misslyckandet som en stämpling att de är värdelösa. En sådan inställning leder i förlängningen i arbetslivet till att man kör slut på sig själv, och det är ingen betjänt av.
Oskar: Varför lägger ens föräldrar så himla stor vikt vid ens betyg? Förstår de inte att betyg inte är allt och att deras krav stressar en?
Britt Bragée: Hej Oskar! Nej, jag tror inte att dom förstår det. Dom vill såklart sina barns bästa och då blir framtida karriär det viktigaste. Det dom kanske inte ser är att en balanserad människa som känner sig uppskattad av andra inte behöver någon speciell karriär för att bli en lycklig människa som sprider goda vibrationer omkring sig, och därför blir attraktiv också bland arbetsgivare
Susanne Gräslun: Handlar det inte i mångt och mycket om dålig självkänsla hos de duktiga flickorna, eller i alla fall prestationsbaserad sådan? I så fall borde väl lösningen vara att jobba med att stärka självkänslan?
Britt Bragée: Hej Susanne! Jovisst, det är precis vad det handlar om. Men vad är dålig självkänsla? Det är att inte känna sig tillräcklig bra på olika områden, alltså att inte känna sig uppskattad för den man är. Föräldrar som vill förhindra att deras barn blir prestationsprinsessor eller glidarprinsar kan alltså börja så tidigt som möjligt med att bygga barnens självkänsla, genom att alltid uppmuntra barnen att vara precis som dom är. Men du har rätt, när man är tonår/vuxen och det går för långt måste man börja arbeta aktivt med självkänslan.
Katrin: I debatten läggs största amsvaret för de stressade flickornas situation på skolan. Varför tar man inte upp yrkesarbetet utanför skolan. Många duktiga, ambitiösa flickor jobbar halvtid och i bland mer vid sidan av skolarbetet. I de allra flesta fall handlar det om att tjäna pengar till "lyxkonsumtion" - det dagliga står ju föräldrar för. Varför sätter inte föräldrar stopp för detta? Jobb på sommarlovet är OK men det här är under terminstid.
Britt Bragée: Hej Katrin. Som jag ser det är inte extraarbete eller lyxkonsumtion orsak till att prestationsprinsessor går i väggen, det är istället känslan av att man inte duger som man är utan att man alltid måste anstränga sig mer och mer och mer. Om det sedan leder till extraarbete och lyxkonsumtion så är det ändå grundproblemet som måste hanteras, känslan att inte duga
Jonas: Hur kunde man klara skolan mm på 60-talet, när pressen var mångdubbelt större än vad den är idag. Var det en annan sorts människor, eller är dom ömtåligare idag.
Britt Bragée: Hej Jonas! Ja, den frågan kan jag svara på med egna erfarenheter! På sextiotalet fanns det också massor med människor som inte kände att dom var tillräckligt bra. Men dom kände sig inte som idag, tvungna att ändå konkurrera med dom bästa. Dom kände helt enkelt inte dom förväntningarna på sig. Det fanns jobb i mängder som inte krävde någon utbildning. Samhällsklimatet var ett annat, tonåringarna satt inte och tittade på Topmodel på kvällarna. Dom fick inte ständiga influenser om hur smal, vacker och framgångsrik man måste vara för att räknas som idag.
Petra: Min son går i 9:an, är ej behörig till gymnasiet eftersom han saknar godkänt i matte, men det ser ljusare ut inför slutbetyget. Han fick veta att han har dyslexi i början av 9:an, vilket förklarar en del. Dock påstår han att alla är emot honom och lägger inte ner mer arbete än han behöver för att få godkänt. Man kan väl inte kalla honom en glidare direkt men lite mer engagemang i sin framtid skulle jag önska. Hur ska jag motivera en skoltrött kille?
Britt Bragée: Hej Petra! Försök att sätta dig in i hur det känns att vara din son, ha lite svårt med bokstäverna, känna att alla är emot honom, känna att han måste prestera något han inte vet om han klarar. Kanske kan du då känna det motstånd han känner? Om du kan låta honom veta att du förstår hur han har det (på riktigt, inte bara i ord) kommer en del av hans motstånd att försvinna bara av det. Prata sedan med honom med den utgångspunkten och lyssna noga på vad han själv har för idéer om hur tillvaron kan bli mer lustfylld när han försöker uppnå målen!
sara: Jag är en av dessa "prestationsprinsessor" som hela tiden vill ha MVG i allt. Pressen blir väldigt jobbig och om jag får ett VG blir jag väldigt arg på mig själv. Detta beteende får mig självklart att må dåligt, men vad kan jag göra åt det?
Britt Bragée: Hej Sara! Att inte kunna tillåta sig själv att misslyckas är en allvarlig brist i en människas utrustning! Även om misslyckandet är så litet som VG istället för MVG. Du måste helt enkelt, förr eller senare, lära dig att acceptera och uppskatta dig själv precis som du är, med fel och förtjänster. Prova till att börja med att lära dig rycka-på-axlarna-metoden: varje gång du känner att du vill börja gräla på dig själv, ta ett djupt andetag, ryck på axlarna och tänk "shit happens"
Sara: Varför känner jag och flera av mina kompisar sådan press att prestrera MVG hela tiden på gymnasiet? Det är viktigt, självklart men jorden går ju inte under om man får ett VG men varför känns det så?
Britt Bragée: Hej Sara! Det lättaste svaret är att samhällsatmosfären ni lever i är att alla tjejer måste vara duktiga, smarta, framgångsrika, vackra etc etc. Det svåraste svaret är att du och dina kompisar inte fått tillräcklig cred i livet när ni visat upp andra sidor än de duktiga, och att ni därför tror att dom sidorna inte får finnas
Anna Björk: Hur underlättar man som förälder och kan man ställa några som helst krav hemifrån?
Britt Bragée: Hej Anna! Javisst måste man ställa krav! Men inte på duktighet utan på att sonen/dottern ska vara en del i familjen och ställa upp på familjens mål. De kraven kan gärna vara kopplade till belöning i form av veckopeng, dataspelstid etc. Att underlätta för sitt barn är att acceptera barnets personlighet helhjärtat - men naturligtvis inte acceptera att handlingar som strider mot familjens mål.
Eva: Inte så mycket en fråga som en betraktelse. Den här duktig-flicka-stressen är viktig att hantera så tidigt som möjligt, för annars sitter man där som ambitiös karriärist och kör i väggen när familjelivet kommer in i bilden - och man fattar inte att man inte kan "klara allt" i jämställdhetens namn. Tror det har sin grund i viljan att bevisa sig duktig. Bilden av alla käcka mediamammor hjälper ju inte direkt till. Det hänger ihop!
Britt Bragée: Hej Eva! Visst är det så!
Nicoya: Min son har fått tinitus av skolstress. Han vill bli läkare och måste ha MVH i allt.... han redan har betalad en högt pris? Ibland säger han att de gör ont i öronen och käken, vi har besök flera läkare men ingen ger hopp... finns det hopp? Kommer han att bli bättre? Hur kan man bli bättre? Det gör ont att se honom lida och kämpa med sina betyg.... Hur kan jag stötta honom?
Britt Bragée: Hej Nicoya! Barn kämpar ofta, för att inte säga alltid, med det yttersta målet att göra sina föräldrar stolta. Visa honom, inte bara med ord, att för dig duger han perfekt vad han än blir, han måste inte bli läkare för att du ska vara stolt. Ta hans kroppsliga besvär på allvar, de är meddelanden om att han är ur balans, och behöver korrigera sitt sätt att hantera sig själv
Susan Pihlblad: Hej! Hur stöttar man en prestationsprinsessa i nian, som alltid står på kanten till av som kan presteras, är helt upplukad av studier och oro för dessa? Nästan alltid magont och huvudvärk. Vi har provat massage (lindrade) och samtalshjälp olika varianter(fungerade inte alls). Rådvill och väldigt angelägen om att hjälpa på rätt sätt.
Britt Bragée: Hej Susan! Uppmuntra henne när hon visar tendenser till att vilja göra annat än skolarbete! Visa henne på alla sätt att du accepterar henne precis som hon är, även om hon inte har höga betyg. Dämpa din entusiasm när hon kommer hem med MVG (annars kommer hon att genomskåda dig och fortsätta tro att det är det hon måste ha för att göra dig stolt)
Madeleine: Jag läser på högskolan och har alltid varit en duktig flicka hela mitt liv. Dock har jag svårt att hålla samma nivå nu på höskolan. Stressen är konstant efter än. Man vill få någon slags bekräftelse att man gör rätt. Har du råd över ett nytt perspektiv på det hela? Måste man vara en duktigflicka för att lyckas bra i arbetslivet? Behöver få svar på detta. Tack på förhand!
Britt Bragée: Hej Madeleine! Nej, nej, nej. Det är inte duktigheten som är avgörande för hur man blir uppskattad i arbetslivet! Det är istället den sociala kompetens man besitter, som gör att man kan fungera ihop med andra, lösa konflikter, arbeta i team etc, och den kan man inte läsa sig till. Social kompetens är ihopkopplat med att vara en person som accepterar andra därför att man i grunden accepterar sig själv. Det viktigaste du kan göra för ditt framtida arbetsliv är att utveckla ditt förhållande till dig själv!
Karl för sin ha: Varför led inte mina söner födda 1973 och 1975 av detta? Kan det bero på att när de kom hem umgick de med oss men sedan läste de läxorna, 21.00 drog jag ut Tevesladden? Jag kontrollerade att läxorna var gjorda allt som u-ländernas föräldrar gör. Dagens föräldrar kräver frukost i skolan!!, Barnen kommer hem ,går direkt till datorn som är placerad i ungdomsrummet, efter datorn teve/DVD till sent utan att föräldrarna ingriper! Är Helikopföräldrar/Curling orsaken eller ett överpsykologiserande samhälle? Skall inte gnället på lärarna tonas ner och fokus mycket mer läggas på föräldraansvaret? Kan föräldrar i Kina, Vietnam, Indien och Korea, enligt en artikel i DN, se barnens studieframgångar som ett familjeprojekt så bör väl ett av världens rikaste länder ha samma föräldraattityd , eller ?Enligt artikeln i DN är familjeprojektet helt överlägset andra faktorer vad gäller studieframgångar. Varför tål Indiens barn stenhårt pluggande som jag i folkskolan men inte dagens ungdomar?Britt ,har Du varit i en gymnasieskola under en längre period? Alla vet nämligen bäst vad gäller hur skolan skall producera kunniga och demokratiska medborgare men ingen ifrågasätter hur Ditt yrke skall utföras. Varför?
Britt Bragée: Hej Karl för din hatt! Det som gjorde att dina söner slapp bli glidare var nog helt klart det engagemang ni visade. Du tycker att man ska ställa krav på föräldrarna, ja, det tycker jag med, men jag tror att det kanske är orealistiskt och alla ska klara det lika bra som du. Föräldrar idag består av personer som själva är fångade i prestationskarusellen och därför inte har mycket kraft kvar för sina barn. När det nu är så, finns det faktiskt en instans som skulle kunna gripa in i den dåliga utveckling vi är inne i, och det är skolan. Skolan kan göra mycket för barns självkänsla, vilket är grunden till att slippa såväl prestationsprinsessor som glidarprinsar
Charles: Något tips på hur man enklast kombinerar av att klara av stressen i skolan med att kunna sköta sin stress och krav vid sidan av plugget. 19 år.
Britt Bragée: Hej Charles! Mitt bästa tips: träna, t ex. jogga, jympa, power walk. Rent fysiologiskt tar det ner stressen eftersom musklerna kan utlösa den energi som stressen byggt upp där.
Mamma Eva: Hej. Har en 19 årig son som går naturvetenskaplig linje med godkända betyg plus lite mer. Han vill inte plugga till hösten och får panik när han tänker på 40 timmars arbetsvecka. Har vi skrämt ungdomen så med vårt rutinmässiga liv. Vad är rätt, vad är fel. Vad kan man tillåta en 19 åring göra till hösten aprobå glidarpojkar. Jag säger att antingen jobbar eller så studerar man. Kanske får jag vara lite "snäll" och tillåta honom känna sig för lite till hösten och jobba lite lagom. Vad tycker du? Är jag för slapp då eller är det svårt att bli vuxen?
Britt Bragée: Hej Eva! Jag tycker att din son, som alla andra barn, först och främst ska stimuleras att förstå och ansluta sig till familjens mål. Det formulerar du bra i "antingen studerar man eller arbetar man". Sätt dig in i hur han känner det, och visa att du förstår det, men gör inte avbön på kravet att studera eller arbeta. Vilket han än väljer kommer han att komma över tröskeln och göra värdefulla erfarenheter, känna att han är en person som klarar att ta stegen mot vuxenvärlden, hans självkänsla kommer att växa
moderator: Nu avslutar vi chatten, tack alla som medverkat!
Otilia: Det känns som att hela min framtid blir förstörd om jag inte får 20.0 i betyg i gymnasiet. Jag går sista året nu på en naturvetenskaplig utbildning och hittils har allt gått bra men jag stressar ihjäl mig p.g.a. detta. Har stor press hemifrån. Vågar inte säga till mina föräldrar när jag får vg på ett prov. Vad ska jag göra?
Britt Bragée: Hej Otilia! Ta ett allvarligt samtal med dina föräldrar och berätta om din press, fråga om dom accepterar dig även om du skulle misslyckas. Det troliga är att dom kommer att göra det, och kanske få upp ögonen för att om dom vill ditt bästa måste dom visa det också.
Peter: Jag undervisar i matte och fysik på gymnasiet, ämnen som är prestigefyllda samtidigt som de upfattas som svåra, särskilt bland tjejjer. Jag undervisar bland annat i grupper med många tjejjer som strävar efter höga betygssnitt. De har lite olika bakgrund hemma men jag upplever inte att det finns en enskild orsak till att de upplever att de måste prestera på en viss nivå eller att den nivån alltid är utom räckhåll. Pressen tycks komma över allt ifrån vilket är frustrerande eftersom det både påverkar elevernas hälsa och ressultat negativt. En utveckling som oroar mig är fokuset på betyg, mätbara ressultat. Särskilt såhär inför ett val ökar fokus på prestationer, jobb/arbetslöshet och "Ordning och reda". Vilka faktorer har du notera som viktiga motvikter? Finns det några som du tycker är särskilt viktiga att ta vara på? Spelar det generellt sett någon roll om eleverna "lyckas" eller finns pressen kvar trots uppnådda ressultat?
Britt Bragée: Peter! låt mig säga så här; det är inget fel på att vara duktig elev, problemet är när bara duktigheten räknas. Lärare kan göra mycket för att visa eleverna att de också har andra viktiga sidor, kreativitet, debattlust, initiativförmåga etc. När andra sidor av eleverna också får plats i klassrummet, minskar pressen att prestera på proven
Falsknamn: Jag är en kille, jag har alltid haft lätt för mig i skolan, men när jag aldrig gjort en enda läxa hemma, aldrig behövt fundera mycket på en uppgift har jag väldigt svårt att hantera det nu när mer och mer blir enbart hemuppgifter som faktiskt måste göras. Glosläxor och liknande märker ju ingen om man inte gjort om man ändå har alla rätt på provet sen. Mina föräldrar har alltid haft det lätt för sig, men de gjorde sina enkla läxor i alla fall så de kan inte förstå hur något i skolan kan vara något annat än roligt, alternativt enkelt. Jag går då snart in i väggen på grund av detta, staten har inget som helst stöd för understimulerade elever i grundskolan vad jag vet. Har de det?
Britt Bragée: Hej, tråkigt att dina föräldrar inte förstår hur det är för dig! Du måste verkligen anstränga dig att förklara det för dom, så att dom kan stötta dig bättre!
Frida: Jag har MVG i nästan alla ämnen, ett G och det är i matte som jag har jättesvårt för och mina föräldrar tycker att jag ska skaffa mig en privatlärare men jag vet inte om jag vill. Jag har ett sånt där dröm liv men jag längtar liksom bort. Jag är jätteomtyck fast jag inte ens försöker och väldigt många ser upp till mig eller jämförsig med mig har jag fått höra, och jag förstår inte varför, jag är långt ifrån perfekt. Jag har en jättefin pojkvän och fantastiska vänner men ändå vill jag hela tiden härifrån. Varför känner jag såhär? Varför påstår alla att jag är "mörk"? Jag vet att jag tänker för mycket, det skadar mig, det säger i alla fall min psykolog, men hur slutar man?
Britt Bragée: Hej Frida! Var stolt över att du är precis som du är, med dina ljusa sidor och dina mörka, med din längtan bort och din popularitet bland andra. Du är en mångfacetterad person, och du är perfekt precis som du är. Du behöver inte bli på något annat sätt!
Mia: Hej. Har en son som går i 8:an och måste säga att jag tycker att dagens press mycket beror på skolans betygsättning. Man läser inte längre för att lära sig utan man läser till VG eller MVG. Redan när ungdomarna ska plugga inför provet vet de exakt vilket stycke de ska läsa för att klara högsta betyg. På proven ligger sedan frågorna uppradade under resp betygskriterie. Glädjen försvinner helt så inte att undra på att ungdomarna känner sig pressade. Tror faktisk att lika många killar som tjejer känner av detta. Dock har killarna inte lika mycket press gällande sitt utseende. Det är vi vuxna som borde agera och påverka detta! Men hur gör vi det bäst? Har du några tips?
Britt Bragée: Hej Mia! Mitt bästa tips är att föräldrar anstränger sig att förstå hur det är att vara det här barnet och leva med just dom omständigheterna som han/hon har. Om man kan visa barnet på ett övertygande sätt att man förstår (inte bara med ord, din röst, din blick, din kroppshållning måste också stämma), kan man också prata om problemen, på ett sätt så att barnet känner sig avlastat. Då kan inte pressen göra samma skada för barnet.
Denise: Hejsan! Jag går i 8an, grundskolan. Alla mína klasskamrater förutiom jag säger "vi har sååå mycket läxor!" Men jag tycker att det inte alls är mycket. de har högre mål än jag i skolan, men det kan väl inte påverka läxorna? Min mamma oroar sig mycket. Vad ska jag göra? Kram Denise
Britt Bragée: Hej Denise! Var stolt över att du ser saker och ting på ditt eget sätt! Tala om det för din mamma, så här är jag och det vill jag att du accepterar och stöttar! Kram till dig
Bahram: Varför skolor (Gymnasium ) satsar så mycket på projekt, redovisningar, hålla tal inför grupp mm. vad hände med att säkerställa allmän kunskapen först sedan på retorikkunskap. min dotter är blyg som jag var som barn. hon är duktig i att kunna och veta men hatar att visa sig framför andra och med dagens skol program är hon stressad och ängslig varje dag. tack
Britt Bragée: Hej Bahram! Övertyga henne om att du är stolt över henne, att hon går till skolan och kämpar med sina problem, och att du alltid kommer att vara stolt över henne, hur hon än lyckas, för du känner henne och vet vilken fantastisk person hon är. Kom ihåg att barn alltid strävar efter att föräldrarna ska vara stolta, det är föräldrarna som lägger ribban!