Nobelpristagarna har hela veckan varit i Stockholm för att drillas till festernas fest i morgon kväll. Allt går ut på att ingen av festdeltagarna – inklusive kungen – ska göra, säga eller klä sig fel. Klädkoden på Nobelfesten är civil högtidsdräkt eller akademisk dräkt. På Nobelstiftelsens hemsida är detta översatt till ”det perfekta tillfället att klä upp sig och känna sig som en kunglighet”. Trots alla goda råd blir det ibland helt fel. Ekonomipristagaren Vernon Smith kom till exempel till Nobelfesten år 2002 iförd högklackade Texas-booths. Även mindre etikettsbrott noteras och kritiseras.
Det enda som pristagarna inte får öva på är småpratet med kungen under medaljutdelningen i Konserthuset. Möjligen är det så att kungen heller inte övat på detta. Av tv-bilderna att döma är det en stel tillställning där det ser ut som om kungen drömmer om att han var på ett något häftigare party än detta. Och pristagarna ler oftast lite generat under pratstunden.
Kungen borde kanske lära sig de knep som drottning Elizabeth i England använder på de högtidliga tebjudningar som arrangeras på sommaren i den privata trädgår- den bakom Buckingham Palace i London. Den gången jag var där förekom inga som helst drillningar. Vi minglade mest runt mellan de stora tetälten i parken och höll oss givetvis på behörigt avstånd från det kungliga tältet.
Innan drottningen gjorde entré började adjutanterna spana in lämpliga personer som skulle få träfa henne. Ett tiotal par av olika ålder och nationalitet blev utvalda. De placerades ut, med lera meters lucka, längs parkvägen mellan slottet och det kungliga tetältet på ett respektavstånd från oss övriga gäster.
På slaget 16.00 spelade den militära parkorkestern nationalsången och drottningen kom ut från slottet iförd en kycklinggul dräkt. Hon gick genast fram till det första paret. Vad drottningen sade har jag förstås ingen aning om, men de utvalda bröt plötsligt ut i ett gapskratt. Och därefter följde en lågmäld konversation på några minuter innan drottningen fortsatte till nästa par. Samma sak upprepades hela vägen fram till The Royal Tea Tent. Antingen hade drottningen ett standardskämt som hon drog för alla med vetskapen om att hon aldrig skulle träfa dem igen. Eller så är hon ett socialt geni. Förmodligen det senare.
Precis som Nobelpristagaren Vernon Smith hade jag själv missat klädkoden till trädgårdsfesten. I inbjudan stod tydligt att det var morning dress ( jaquette) som gällde. I brådskan valde jag att ta på mig min svarta smoking som jag köpt något år tidigare då jag skulle på ett annat kungligt evenemang – på kvällstid. Ytterst pinsamt.
Som tur var upptäckte jag att serveringspersonalen på trädgårdsfesten var klädd ungefär som jag. Så en stor del av denna soliga eftermiddag stod jag parkerad vid en av de spriteldade tekokare som fanns i tälten och försökte se ut som jag jobbade där. Sedan smet jag ut genom en personalutgång.