Sveriges senaste och kanske mest ifrågasatta lag är den nya rätten till skatteavdrag för gåvor. På byråkratspråk heter det förstås inte gåvor utan ”oegennyttig förmögenhetsöverföring”.
Från och med nyår har privatpersoner rätt att dra av en fjärdedel av gåvans värde i deklarationen. Gåvorna får vara upp till 6 000 kronor per år vilket ger ett maximalt skatteavdrag på 1 500 kronor.
Men det är bara OK om man skänker bort sina pengar till de organisationer som skatteverket har godkänt. Mottagare ska bevisligen ägna sig åt ”hjälpverksamhet bland behövande” eller ”främja vetenskaplig forskning”. Skattelättnader för gåvor till andra behövande inom idrott, konst eller kultur tillåts inte.
Och det är inte precis gratis att ta emot dessa penninggåvor. Mottagarna måste först ansöka hos skatteverket om att bli godkända. Det kostar 17 000 kronor det första året och därefter en årsavgift på 7 000 kronor per år.
Den nya lagen är klubbad trots att utredaren, den tidigare generaldirektören för Lotteriinspektionen Hases Per Sjöblom, bestämt avrådde. Han tyckte inte att Skatteverket ska vara smakdomare och bestämma vilka som ska godkännas som mottagare.
De stora hjälporganisationerna i landet håller med och menar att den nya lagen är för krånglig och riskerar att bli ett misslyckande. De vill också att företagen ska få göra avdrag för gåvor och att även kultur, miljö- och ungdomsorganisationer ska godkännas som mottagare.
Även generalsekreteraren för ”Forum för frivilligt socialt arbete”, Göran Pettersson, är tveksam till den nya lagen och pekar på det föråldrade begreppet ”välgörenhet” i dag uppfattas som kränkande av både dem som arbetar med frivilligt arbete och dem som tar emot detta stöd.
Ett av argumenten för den nya lagen är att Sverige är det enda land inom EU som fram tills nu inte haft någon form av skatteavdrag för gåvor. Vi borde kanske tvärtom vara stolta över att vi klarat det mesta av hjälpverksamheten och forskningen genom att betala skatt. Den nya lagen är därför inte ett steg på väg mot ökad solidaritet, utan förmodligen tvärtom.
Med den nya lagen blir över- och underordningen i samhället ännu tydligare och begrepp som ”nådegåva” och ”smulor från den rikes bord” blir på nytt aktuella. Lagen påminner mig mest om min kusin i USA som inför varje årsskifte ägnar tid åt att skatteplanera genom att skänka bort lämpliga prylar eller summor till välgörenhet.
Enligt utredaren kostar denna lag skattebetalarna miljontals kronor per år i administration och utebliven inkomstskatt. Man kan undra om myndigheterna skulle kunna göra något roligare och bättre för pengarna. Kanske skulle man ta efter idén som Sveriges Television kört tillsammans med Radiotjänst i Kiruna och spela in skruvade reklamfilmer som tackar medborgarna för att de betalar skatt till de gemensamma nödvändigheterna. De kan till och med ta över SVT:s slogan och påminna dem om att skatten, precis som tv-licensen, står för ”frihet och oberoende i allmänhetens tjänst”.