Konkurrens är en förutsättning för utveckling och framgång, de gamla strukturerna, varorna, tankarna och systemen måste utmanas. Det är inte av någon gudomlig makt givet att staten, kommunen eller landstinget står för de mest konstruktiva lösningarna eller verksamheterna.
De kommunala skolornas sjunkande kvalitet är ett ständigt återkommande debattämne. Kritiken ledde till friskolereformen som genomfördes av Bildtregeringen. Genom att utsätta de kommunala skolorna för konkurrens skulle undervisningen bli bättre, våra barn lära sig mer och de högre lärosätena förses med nya talanger och bättre kompetens. Visst, vi var många som tyckte att tanken var förnuftig. Men vad hände?
I ivern att genomföra reformen glömde man några avgörande detaljer. Privata initiativ är per definition varken bättre eller sämre. Jag tillhör inte dem som anser att kapitalet är ondskan på planeten. Med en far som efter tio år av städande bestämde sig för att starta eget är min respekt för småföretagande stor. Men ingen hade nog räknat med att många företag skulle se skolan som något likvärdigt med att sälja bilar eller skosnören. Effektivisering är naturligtvis utmärkt, men den måste underordnas ambitionen att bedriva bästa möjliga undervisning.
Det finns friskolor som målmedvetet och seriöst arbetar för att erbjuda barn och unga god skolgång. Men alltför många företag som driver friskolor är primärt intresserade av att göra snabba och stora vinster. På skattebetalarnas bekostnad. Därmed inte sagt att vinst är något negativt och bör motarbetas. Men det måste finnas anständiga gränser. Ett vinsttak bör införas som står i relation till omsättningen.
Att använda betygen som enda mått på skolans kvalitet leder också till missbruk. Aldrig förr har så många elever tilldelats betyg de inte lever upp till. I de socioekonomiskt mest utsatta områdena får nu de kommunala skolorna tillbaka tidigare elever som sökt sig till friskolorna.
Flera lärare berättar att många av dessa elever befinner sig på samma kunskapsnivå som de hade uppnått några år tidigare i den kommunala skolan. Framför allt flickor i de religiösa friskolorna måste uppleva undervisningen där som både destruktiv och demoraliserande.
Den svenska skolan verkar ha till uppgift att i första hand tillfredsställa marknaden, i andra hand föräldrarnas önskemål och sist barnens behov. Tydligare riktlinjer behövs för hur verksamheten ska skötas. Privata aktörer är välkomna, men de oseriösa bör hållas kort.
Jag är i dag tacksam över att vi kom till Sverige långt före friskolereformen. Det var mycket tack vare en väl fungerande svensk skola som jag blev den första kvinnan i min släkt som kunde skriva in sig på ett universitet. Trots att min familj även i Sverige räknades till de lågutbildade och fattiga. Dagens skolsystem är ett hån mot de mest utsatta.