Även med stora insatser kommer det att ta många år, antagligen decennier, innan Östersjöns hälsa är återställd.
Det finns både EU-lagar och internationella överenskommelser som kan minska övergödningen av Östersjön och därmed algblomningen. Men alla länderna runt det gemensamma innanhavet är inte lika angelägna som Sverige att snabbt få det att må bättre.
Det är den korta och förenklade sammanfattningen av tillståndet i och omkring Östersjön.
Finns det då några tecken på att det kan bli en verklig förändring?
Om man läser internationella överenskommelser och tittar på EU:s planer för Östersjön borde svaret bli ett nästan tveklöst ja. Så sent som i höstas kom länderna runt Östersjön överens om en aktionsplan för att redan 2016 uppnå en god ekologisk status.
EU ska också ta fram en Östersjöstrategi med samma syfte. För EU-länderna, som är alla Östersjöstater utom Ryssland, finns det dessutom flera olika bindande direktiv som använda i miljöns intresse skulle kunna sätta stopp för många av de övergödande utsläppen av fosfor och kväve.
Men verkligheten är ju inte samma sak som välformulerade ord på papper, även om de högtidligt skrivits under av ministrar från alla kuststaterna eller om de står skrivna på officiella dokument från Bryssel.
Verkligheten kan i stället vara nyanlagda djurfabriker i Polen eller något av de baltiska länderna där kraven på utsläpp av gödande närsalter inte alls är lika hårda som i Danmark eller Sverige.
Eller bönderna i de forna östeuropeiska kommunistländerna som ser möjligheten att få ut mer vete från sina åkrar när de nu kan gödsla mer. Med uppenbar risk att närsalterna letar sig ut i Östersjöns vatten.
Eller länder som borde rena sitt avloppsvatten mer men hellre vill använda pengarna till något annat
Eller överenskommelser i EU om torskkvoterna som i sin förlängning kan gynna tillväxten av de blågröna algerna och få Östersjön att blomma ännu mer.
Det finns många fler exempel som kan motverka förbättringar av Östersjöns miljö. Samtidigt finns det också mer eller mindre välgrundade invändningar mot orsak och verkan eller att man vidtar en särskild åtgärd för att för att Östersjön ska må bättre.Det gör det naturligtvis inte lättare att åstadkomma ett tillfrisknande.
Från svensk sida har den nya regeringen proklamerat att miljön i Östersjön och andra omgivande hav har högsta prioritet och avsatt en halv miljard kronor för att komma igång med arbetet. Bland annat vill den starta projekt för att se om man på konstgjord väg kan syresätta vattnet och för att utröna om utfiskning av skarpsill kan skapa nytt livsutrymme för den utfiskade torsken.
Tidigare regeringar har också utrett vad man kan göra för Östersjön och på olika sätt försökt få till verkliga förändringar, inte minst inom jordbruket och för rening av avloppsvatten.
Vad blir då svaret på om man nu äntligen förmår göra vad som behövs för Östersjön?
Jo, att allt fler förstått att det krävs kraftåtgärder innan det är för sent och därför också gör något. Men som alltid det återstår att se.