Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Nyheter

Dilsa Demirbag-Sten: Alla ska ha rätten att förolämpa religioner i en demokrati

Jag har med min förra DN-krönika tydligen retat upp mängder av religiösa människor. Det är i och för sig ingen större bedrift, men jag har tillbringat timmar med att radera aggressiva meddelanden i min mailbox. Många önskar mig en resa till varmare breddgrader, vilket är lite poänglöst. Eftersom jag inte tror på någon gud, tror jag ju inte heller på något helvete. Men jag reser gärna till värmen. Ingen har dock erbjudit sig att stå för kostnaden.

I väntan på det kan jag ge en liten kurs om yttrandefrihetens grundprinciper:

I en demokrati har religioner och ideologier inga rättigheter. Islam och liberalism är inga individer och därför omöjliga att kränka. En sekulär lagstiftning ger alla människor rätt till sin tro men också rätt att inte tro på några gudar alls. Muhammed och Jesus skulle kunna känna sig kränkta som individer. Men ingen av dem är längre i livet. Det är med andra ord de som tror på dessa profeter som känner sig kränkta, inte profeterna själva.

I lördags samlades ett trettiotal islamister på Östermalmstorg för att demonstrera mot den famösa Muhammed-filmen som orsakat sådant raseri att människor mördats och länder hamnat i diplomatisk kris. En av männen som tappert trotsade det småregniga vädret bar ett plakat med texten ”Varför fördöms förintelseförnekare men inte profeten Muhammeds kränkare”.

För att vara tydlig: Jag anser att det ska vara fullt lagligt att förneka Förintelsen liksom att hävda att jorden är platt. Vem som helst ska kunna förolämpa religioner och dess helgon, profeter och heliga symboler, lika mycket som den religiöse har rätt att protestera. Visserligen finner jag det på gränsen till kränkande mot människans intelligens att vilja inrätta samhället efter en religiös ordning utan vetenskaplig grund och politisk relevans. Inte desto mindre gäller yttrandefriheten även för personer med stark religiös övertygelse.

Men när ord och tankar övergår till handling och när de troendes sårade känslor anförs som skäl att inskränka hädarnas yttrandefrihet, gäller inte längre principen att alla har samma rättigheter. Då får vi ett demokratiskt problem. Och då blir det en plikt för alla anhängare av den sekulära staten att stå det odemokratiska emot.

Jag vill hävda att de flesta troende vill ha en sekulär stat som skyddar religionsfriheten men även rätten att inte tro på någon gud. Kampen står inte mellan troende och icke-troende utan mellan dem som vill värna demokratiska fri- och rättigheter för alla och dem som vill instifta lagar mot blasfemi och ta oss tillbaka till medeltiden.

Till sist. Du som nu börjar författa ytterligare ett mejl där du önskar mig hemvist på varmare breddgrader – ryt på bara! Utan yttrandefrihet hade du inte kunnat framföra dina tillmälen. Tacka din lyckliga stjärna för att du bor i det sekulära Sverige.

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.