”Jag är Zlatan Ibrahimovic” kommer att få många, framför allt pojkar, att för första gången läsa en bok av fri vilja. Det är en enastående berättelse om hur en pojke överlever en vardag som präglas av våld och fattigdom. På fotbollsplanen finner den unge Zlatan de stunder av glädje och lek som han inte upplever någon annanstans.

Framför allt är det en bok om drivkraft, disciplin och hårt arbete. Den ger inblick i ett annat Sverige som nog är främmande för de flesta.

Var det tillfälligheter som ledde Zlatan till fotbollen, och vad hade det blivit av honom om han inte hade sökt sig till idrotten? Han är själv inte helt främmande för tanken att han lika gärna kunde ha blivit kriminell. Resultatet av hans förnuftigare vägval är magnifikt, en framgångsrik målinriktning inte bara i rent sportslig mening.

Men det är givetvis allt annat än en slump att Zlatan sökte sig till just idrotten. Idrotten och musiken har alltid varit arenor för underklassens drömmar och hävdelsebehov. Där finns det också gott om förebilder som slagit sig fram ur liknande underlägen.

Idrotten är långt mer meritokratisk än exempelvis litteraturvärlden, det är prestationen som räknas oavsett vilka föräldrar du har. Visserligen är det lättare att avgöra vem som dribblar snyggast än att fastställa vad som definierar god litteratur, men i fotboll handlar det i slutändan i fall bollen hamnar i mål eller inte.

Kanske är det mer rättvist att jämföra litteraturvärlden med populärmusiken. Likt idrottsrörelsen lockar musiken till sig talanger som inte nödvändigtvis tillhör ett etablissemang eller traderar ett arv som sedan generationer ingår i majoritetsgemenskapen.

I USA har populärmusiken varit avgörande för framväxten av en socioekonomisk maktbas för olika minoritetsgrupper, inte minst för den afroamerikanska gruppen.

Samma möjligheter ger populärmusiken i Sverige. Rasism och sexism existerar i högsta grad inom musikindustrin, men tonvikten kommer alltid att ligga på utövarens genuina kvaliteter.

Att finna original är fundamentet för branschens existens, långt starkare än alla utstötningsmekanismer.

Över den västerländska romankonsten vilar det däremot en förbannelse, eftersom den ursprungligen var de bildade klassernas exklusiva uttryck. De svenska proletärförfattarnas genombrott på 1930-talet var undantaget som bekräftade regeln.

I dag vågar de mest utsatta inte närma sig litteraturen. Det är därför Zlatans bok är så viktig. En pocketbok kostar inte mycket mer än ett paket cigarretter. När Zlatans bok väl ges ut i pocketupplaga kommer den att kunna göra underverk för läsandet bland dem som har längst avstånd och ibland också störst motstånd till det skrivna ordet.

Jag vet inte om Zlatan själv är medveten om detta. Han valde trots allt att berätta om sitt liv i en bok. Han kunde ha valt film.