Nyheter

Emanuel Karlsten: Sverige behöver en egen Snowden

Sverige behöver en visselblåsare. Och det behöver vara någon av er 700 anställda som i dag sitter på vår övervakningsmyndighet Försvarets radioanstalt (FRA).

Förra veckan berättade flera medier att Sverige påstås vara en nyckelspelare i den internationella övervakningsapparat som tidigare avslöjats av Edward Snowden. Eftersom internetkablar från Ryssland passerar våra landsgränser är vi plötsligt bjudna in i storspelarnas finrum. Det innebär att vi i allra högsta grad är en del av den övervakningsskandal som pågått under sommaren. Och det understryker det ansvar vi behöver ta här hemma.

För det är viktigt att inte glömma att Sverige sedan länge har den typ av övervakning vi nu kritiserar USA för. Sedan 2008 har FRA haft laglig rätt att filtrera all datatrafik som passerar Sveriges gränser. Visst, under tumultet när lagen drogs igenom upprättades vissa säkerhetsspärrar. Det skulle till exempel vara förbjudet att övervaka journalisters och prästers samtal, och en särskild domstol upprättades dit FRA skulle ansöka för varje ”spaning”. Låter det bra? Det tyckte i alla fall statsministern. ”Alla tjänar på om debatten lägger sig”, suckade han till Expressen efter beslutet. De teoretiska regleringarna var tillräckliga, menade man. Men dukar man upp ett bord med verktyg för att avlyssna alla och all kommunikation är det enkelt att förstå att det kan missbrukas.

Och så blev det.

Enbart det kontrollorgan som staten själv tillsatte har under fyra år hittat nio olika fall hos FRA som förtjänat kritik, berättade Dagens Nyheter i veckan. Enligt tillsynsrapporterna har FRA nyttjat en lucka som möjliggör att de kan signalspana utan tillstånd om de hävdar att de gör ett ”test”. Så sent som i juli kritiserades FRA för att ha nyttjat det här på ett ohederligt sätt. Och kanske ännu värre: FRA prickades också för att ha sparat ner biktsamtal eller journalisters kommunikation med källor.
Mycket mer än så vet vi inte. FRA vet allt om oss, men vi får nöja oss med knappa protokoll belagda med strikt sekretess.
Men så har Sverige heller ingen visselblåsande Edward Snowden.
Jag förstår att du som läser artikeln och jobbar på FRA ler lite så här långt. Jag har säkert formulerat mig fel någonstans, missförstått en grej, förstorat någon annan. Det är inte min mening.

Min mening är att lyfta en fråga som är principiellt viktig: Vi kan inte längre vara en stat som bedriver slentrianmässig och paranoid övervakning av alla. Vi kan heller inte vara en stat som är otydlig med vem spaning bedrivs på eller vad som händer med informationen som ges vidare till andra länder.

När staten misslyckas med att informera medborgarna får vi förlita oss på andras civilkurage.

Det handlar inte om att det inte är okej att bedriva signalspaning. Det handlar om att det ska göras med samma känslighet som utanför nätet. Vi skulle aldrig bugga varje hem och varje bil för att sedan lita på att en myndighet lydde ett regelverk för när de faktiskt fick lyssna. Men det är precis så vi gör med nätet.

Tillsynsmyndighetens FRA-rapporter är illavarslande, men lägg ovanpå det att bara en liten del av det Snowden avslöjat om USA även skulle gälla i Sverige.
Allt det där är spekulationer. De enda som vet vad som verkligen händer är ni som sitter med signalspaningarna.

Det är inte rätt, det är inte rättvist och det är därför Sverige behöver en egen visselblåsare.

Emanuel Karlsten är journalist, föreläsare och konsult inom digitala medier.