Patrick ”Nomy” Marquardt är artist men har inget skivbolag. Han har aldrig stått på scen, spelar in sin musik i sitt vardagsrum och lägger ut den gratis på nätet. Ändå tjänar han pengar – genom Spotify. Så mycket att han i fredags slutade sitt jobb som projektsamordnare på ett stängselföretag för att leva helt på inkomsterna från Spotify.
Att få genombrott via nätet är inte nytt. Youtube har gett oss flera artister vi aldrig annars hade känt till. Som flickidolen Justin Bieber. 14-åringen som laddade upp videoklipp på sig själv, fångades av ett skivbolag och nu får flickor världen över att svimma framför rosa laptops.
I Sverige är det färskaste exemplet tonårskillarna som, på skämt, skapade sommarplågan ”Fest hos Mange”. En tramsig låt med falsksång i klubbversion som tillsammans med en hemmagjord musikvideo snabbt nådde kultstatus. Två veckor efter att den postades på Youtube fick den en miljon tittare. Ett skivbolag hjälpte dem ut på Spotify och i dag är ”Fest hos Mange” Spotifys 34:e mest spelade låt i Sverige – före artister som Beyoncé och Veronica Maggio.
För Jönköpingsbon Patrick ”Nomy” Marquardt var resan liknande, men i hans fall har han varken fått eller varit intresserad av hjälp från skivbolag. Han skapade musik hemma vid datorn. Spelade in sång och instrument med hjälp av ett program och delade ut låtarna gratis på nätet.
Genombrottet kom för snart två år sedan när en av hans låtar hamnade på Youtube. Intresset exploderade. Efter ett tips laddade han upp sina tre album på Spotify och hans låt ”7Cocaine” hamnade på topp 100-listan med miljontals lyssningar varje månad.
Patrick Marquardt hade nu, utan skivbolag, affärsplan eller dyra mellanhänder, en plattform där varje spelning av hans låt gav betalt. Så har det fortsatt. Varje månad har hans musik hög aktivitet på Spotify, vilket gör att han kan kvittera ut motsvarande en vanlig Svenssonlön därifrån. Med det i ryggen vågade han säga upp sig. Nu satsar han på att nå nya lyssnare och förhoppningsvis göra sin första livespelning.
Patrick Marquardt är ett slags antites till det Idolsamhälle vi har vant oss vid. Artister behöver inte längre passera juryrum där fyra bödlar ska rynka ögonbryn, skruva mustascher och besluta om det de gör är gott artisteri.
Men han är lika mycket ett bevis på vad som händer när skivbolagens monopol bryts. När det inte bara är gigantiska reklamkampanjer och radiostationers spellistor som bestämmer vilken musik vi tycker är ny eller bra.
Som musikälskare befinner vi oss i ett musikens klondike, med nyvunnen insikt om hur lätt det är att ta fram spaden och hitta guld efter bara ett par grävtag. Det är ett återerövrande av musikmakt som ger helt nya möjligheter för artister, men lika mycket en ny bredd för svenskt musikliv.
En plats där både tramsiga tonåringar och projektsamordnare från Jönköping kan bli nya – avlönade – idoler.