Envis vägran fällde Örn

En fredag i september förra året stod två män vid Sveriges Radios monter på Bokmässan i Göteborg. De drog till sig nyfikna blickar från förbipasserande, för båda hade hunnit bli kända ansikten i medievärlden.

Den ene var Peter Örn, radions verkställande direktör, som tre år tidigare värvats från Riksteatern.

Den andre var Ove Joanson, styrelseordförande i samma företag, känd redan som tv-journalist en gång i tiden, själv före detta vd på Sveriges Radio.

Kolleger och bekanta stannade till för en pratstund. En av dem sa:

"I morgon kommer ju kritiken från radioanställda på DN Debatt."

Peter Örn såg förvånad ut. Ett debattinlägg? Det hade han inte hört talas om.

"Det har jag", sa Ove Joanson.

Kanske finns där en del av förklaringen till att allt sedan gick snett med SR-ledningens försök att organisera om kolossen Sveriges Radio: vd Peter Örn visste inte vad som pågick i Radiohuset. Styrelseordföranden Ove Joanson, däremot, kände alla och tog gärna emot synpunkter från medarbetare som inte ville prata med hans verkställande direktör.

- Peter Örn kunde inte produktionen utan litade på sina närmaste medarbetare. Men de förstod inte heller vad som pågick, säger en av det 20-tal personer på olika nivåer som Dagens Nyheter talat med.

Alla ger de en likalydande version av vad som hänt i Sveriges Radio och som slutat med att en stor del av ledningen nu petats.

Morgonen efter att Peter Örn fått höra att ett debattinlägg skulle publiceras var han tidigt nere i lobbyn på Gothia Towers, kongresshotellet i Göteborg. Där fick han DN i sin hand och kunde på debattsidan läsa ett rasande upprop från över 50 av radions tyngsta profiler, bland dem utrikeskorrespondenter och erfarna producenter.

Redan rubriken sade mycket: "Arrogant ledning skadar SR."

Ett år tidigare hade Sveriges Radios nya ledning presenterats av Peter Örn. Topptrion bestod av kvinnor, två av dem programdirektörer:

Eva Blomquist, chef för "Utbudsenheten", skulle sköta programbeställningar och förändringarna av det som sändes i etern.

Marcella Simms, chef för "Innehållsproduktion", skulle se till att beställningarna effektuerades och blev till radioprogram.

Katarina Dahlbäck, som rekryterats från Posten, blev administrativ och teknisk direktör.

P 1-veteranen Kerstin Brunnberg blev senare rådgivare, eller senior advisor som det kallades.

- Den enda som verkligen kunde både företaget och P 1 sidsteppades och fick inga riktiga uppgifter, säger en bedömare.

Redan när denna nya ledning skulle tillträda, i november 2005, fick Peter Örn problem. Journalistfacket riktade hård kritik mot flera av dem.

Två av personerna i den nya ledningen hade till exempel helt nyligen brutit mot mbl och fått betala skadestånd till facket.

Annars hade det börjat bra när Peter Örn tillträdde som vd för Sveriges Radio i januari 2004. Medarbetare kunde när de kom till jobbet ofta se honom sitta med en latte i personalfiket vid ingången. Han var tillgänglig. Vem som helst kunde komma fram, byta några ord, framför synpunkter.

Peter Örn, säger en medarbetare uppskattande, är "sjukt demokratisk".

Han hade stora problem att lösa: fallande lyssnarsiffror, ett splittrat företag, försämrad ekonomi. Och han verkade vara rätt man - en duktig kommunikatör som kunde entusiasmera människor.

Han satte i gång direkt. På våren 2004 startade Peter Örn det projekt som skulle bli hans fall: "Sveriges Radio 2010."

Grovt sett kom det att handla om två stora förändringar:

Organisationen. Makten centraliserades, en enhet skulle sköta beställningarna av program, en annan skulle se till att de blev gjorda.

Programmen. Genom omfattande tablåförändringar skulle lyssnandet öka.

Dessutom skulle personalen minskas med 150 personer och 60 miljoner kronor sparas in.

En omfattande process startade vintern 2005, med otaliga arbetsgrupper och möten. Informationsbombning kom det att kallas.

- Till slut tröttnade folk och slutade engagera sig, berättar en chef i Radiohuset.

I september 2005 fattade Sveriges Radios styrelse först beslut om både ledningsstruktur och övergripande inriktning. Pressmeddelandets rubrik deklarerar stolt: "Med publiken i fokus formas ett nytt Sveriges Radio."

Fram till dess kan den begynnande krisen på Sveriges Radio betraktas som ett internt problem. Men när förändringarna började märkas i programutbudet på hösten 2006 blev det en angelägenhet också för lyssnarna. Den stora symbolfrågan i debatten blev att pratprogrammet "Lantz" flyttades från P 3 till P 1, även om många andra förändringar också fick lyssnare att rasa.

Samtidigt som dessa förändringar sågades obarmhärtigt av både medarbetare och lyssnare växte missnöjet med organisationen i huset.

Den skulle ha tagit itu med de formella tjänstevägar och upptrampade myrstigar som korsat varandra i det svårnavigerade medielandskap som heter Sveriges Radio. I delar av företaget finns en tradition att runda chefer som man inte tror på och i stället vända sig till chefer på högre nivå som möjligen kan vara mer tillmötesgående.

Men enligt allt fler röster fungerade inte den nya organisationen. Byråkratin och centralstyrningen växte, cheferna blev fler, men besluten färre.

De två programdirektörerna, Eva Blomquist och Marcella Simms, kunde inte samarbeta. Det blev ett allt viktigare problem för styrelsen, som såg hur de två chefernas inbördes motsättningar bidrog till att mer grus hälldes i maskineriet. Peter Örn fick under hösten flera signaler om att han måste göra något åt det.

Men ingenting hände.

Samtidigt flammade den gamla striden upp mellan riksradion och den gamla lokalradion. Enkelt uttryckt handlar det om P 1:s smalare programutbud och P 4:s bredare med underhållning och livsstil som grundpelare.

Under Peter Örns tid hade elva tidigare lokalradiochefer flyttat in i Radiohuset på Gärdet och fått nya chefstjänster. En centralt placerad källa kallar det en intern statskupp på Sveriges Radio.

Han verkade sliten och var okoncentrerad.

På styrelsemötet den 22 februari inleddes den process som ledde till Peter Örns avgång.

För första gången fick han officiellt frågan om han kunde ompröva sitt val av programdirektörer.

Örn tittade ner i bordet och svarade: "Det vill jag inte."

Styrelseledamöterna reagerade med häpnad och visste inte vad de skulle göra.

Under våren gick allt sämre med rasande fart.

- Det påminde om Pär Lagerkvists pjäs "Hissen som gick ner i helvetet". Och Peter Örn var hisskötaren, säger en medarbetare.

Den 3 maj visade det sig att 365 personer ville hoppa av och ta avgångsvederlag. Peter Örn reagerade med ett uttalande som väckte en intern storm:

"Det är positivt att så många har anmält sitt intresse för att ta del av omställningsprogrammet."

- Reaktionen blev: Fattar han inte att folk är missnöjda? I stället gör han tummen upp. Det var som om han skulle säga: "Har du förlorat benet? Vad bra, då får du ju sitta!", säger en anställd.

Slutet kom allt närmare.

Fredagen den 11 maj: Ett möte mellan Peter Örn, Ove Joanson och styrelsens vice ordförande Elisabeth Ström, allmänt kallad Pyttan, mynnade ut i ett jättegräl. Örn vägrade återigen att flytta på någon av sina programdirektörer. Dessutom hade han fått reda på att Ove Joanson ringt runt till Peter Örns underlydande och frågat hur han var som ledare.

Tre dagar senare, måndagen den 14 maj, berättar Peter Örn och Ove Joanson vid en gemensam presskonferens att Örn slutar som vd.

Vad de två varit oense om valde de då att hålla hemligt. Men så här svarar nu Ove Joanson på DN:s fråga om varför Peter Örn fick gå:

- Det fanns långtgående invändningar i styrelsen mot hans sätt att sköta arbetet och de medarbetare han valt. Det var inget lättsinnigt beslut fattat i stundens hetta utan resultatet av en lång process. Den som är intresserad av att veta vilka motsättningar som fanns kan ju studera de beslut som nya vd Kerstin Brunnberg och styrelsen nu tagit att byta några nyckelpersoner i ledningen.

Ove Joanson menar också att Peter Örn och den gamla ledningen ibland skötte förändringsarbetet "så ortodoxt att den ibland motarbetade sina egna syften".

Hur länge har du och styrelsen pekat på dessa problem?

- I princip sedan Peter Örn tillsatte sin ledningsgrupp. Man kan säga att de blev akuta i januari 2007 då jag påpekade problemen för Peter Örn med direkta krav på att han skulle bli tuffare och ta ett tydligare ledarskap. Men det ville han inte.

Har du lagt dig i för mycket?

- En fördel med mig, en del skulle kanske kalla det en nackdel, är att jag jobbat större delen av mitt liv på Sveriges Radio. Som före detta reporter, korrespondent och vd känner jag folk inom företaget på alla nivåer och i alla funktioner. Jag är medveten om risken att folk i Radiohuset går direkt till mig med sina problem och därmed rundar ett antal chefer.

I förra veckan petades de tre toppchefer som tillsammans med Peter Örn fått bära hundhuvudet för fiaskot.

Katarina Dahlbäck, den administrativa och tekniska direktören, valde att hoppa av företaget. Nu i efterhand säger hon:

- Det var ett problem för oss i ledningen att ha en så aktiv styrelse ovanför oss. Ove Joanson engagerade sig personligen i detaljfrågor och hade stor kontakt med många medarbetare inom företaget.

Också Marcella Simms har lämnat företaget. Hon bekräftar att det varit spänningar mellan olika personer i den gamla ledningen men att de inte var värre än att de gick att överbrygga.

- Det vore ju döden om man hade en ledningsgrupp som tyckte lika i alla frågor. Självklart fanns en friktion och en levande diskussion mellan oss som satt på resurserna och dem som skulle göra programmen. Men jag tror inte det bidrog till att det sprack.

Den enda av de sparkade cheferna i ledningen som stannar kvar i företaget är Eva Blomquist. Hon ska i framtiden jobba med det europeiska radiosamarbetet och vill inte kommentera förändringarna.

I Radiohuset talar de flesta nu om lättnad. Nya vd:n Kerstin Brunnberg hälsas som en frälsare.

- Hon var helt marginaliserad under Peter Örn. Att utse henne var en kraftfull markering av styrelsen, en publicistisk revansch, säger en chef i Radiohuset.

Men från Ove Joanson är beskedet kristallklart: projektet "Sveriges Radio 2010", som orsakade så mycket ilska, ska genomföras, om än på ett smidigare sätt.

Peter Örn har avböjt att låta sig intervjuas.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut