Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Ewa Stenberg: Äntligen blev hoten och näthatet en politisk fråga

Problemen har funnits länge men det är först den senaste veckan som näthat och hot har blivit en politisk fråga.

Trots att hoten underminerar demokratin har ännu inga statliga utredningar tillsatts och få motioner skrivits i riksdagen. Tre fjärdedelar av alla politiker som hotas polisanmäler inte ens brotten.

Det har länge varit något som drabbade personer inte talat om offentligt. En tyst överenskommelse om att tiga och bita ihop, tänka sig för innan man talar eller skriver om ämnen som nationalism och invandringspolitik. Många har fått rådet av poliser eller säkerhetsexperter att inte förvärra situationen genom att tala öppet om hotbilden.

I veckan som gick blev det till slut en politisk fråga. Bland andra stats­ministern, justitieministern och jäm­ställdhets­ministern gjorde skarpa uttalanden efter ”Uppdrag gransk­ning” i onsdags.

Det är ibland svårt att förstå varför vissa frågor anses som politiskt ange­lägna och andra inte. Att maximalt hundra kvinnor i detta land ibland bär heltäckande slöja har gett upphov till utredningar och politiska utspel under flera år. Men att tusentals politiker, journalister och andra människor som uttrycker sig offentligt får motta hot och trakasserier har debatterats mindre.

När människor i strid med upphovsrätten spred filmer och musik via internet ingrep EU, regering och riksdag kraftfullt. Men när det gäller dessa hot saknas det offentliga utredningar och politiska program.

Här finns inget särintresse med tjock börs som kan hyra pr-konsulter och driva fram en lag som innebär att den som har en ip-adress kan dömas för att olagligt ha spridit filmer och musik, oavsett vem som verkligen satt bakom tangentbordet. Där gick politikerna mycket långt för att lösa ett problem. När det gäller näthat och hot är det annorlunda.

I ett land med yttrandefrihet är det förstås svårt att förbjuda någon att ösa invektiv över sina medmänniskor. Olaga hot är en annan sak. Det hotar demokratins funktionssätt när människor inte vågar uttrycka en åsikt eller ständigt måste kalkylera med vilka hot som kan komma när de säger eller gör något.

Varför åtalas inte brotten? Går det inte att öka samarbetet med andra länder för att få veta vem som döljer sig bakom en viss mejladress eller Twitterkonto? Varför kan företagen inte ta ansvar för vad som skrivs på deras sidor på det sätt som tidningar, radio och tv gör? Vad gör Säkerhetspolisen, som har uppgiften att skydda demokratin?

Hela 16 procent av alla förtroendevalda i Sverige blev hotade, misshandlade eller trakasserade 2011 i samband med sina politiska uppdrag. Över två tusen politiker på ett enda år. Mer än var tredje riksdagsledamot blev utsatt. Det visar en enkätundersökning till 14 000 förtroendevalda från Brotts­förebyggande rådet (Brå) som publicerades för två månader sedan.

Den visar också att nästan var tionde politiker har undvikit att engagera sig eller att uttala sig i en specifik fråga på grund av detta.

Av politikerna som hotades (via nätet eller på annat sätt) var det bara 26 procent som polisanmälde. Ett snabbt sätt för de politiska partierna att ta det ökande antalet hot på allvar vore att de förtroendevalda själva börjar polis­anmäla det som drabbar dem.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.