För första gången någonsin besöktes Irak på söndagen av en iransk statschef. Mötet i Bagdad mellan president Mahmoud Ahmadinejad och hans irakiske kollega Jalal Talabani, ledare för två nationer som på 1980-talet utkämpade ett långt blodigt krig som skördade närmare en miljon dödsoffer, kan därför betecknas som historiskt.
Att dessa två länder, som legat i konstant fejd i årtionden, nu påtagligt har närmat sig varandra är ironiskt nog en direkt följd av att USA för fem år sedan invaderade Irak och störtade diktatorn Saddam Hussein.
Den iranska regimen motsatte sig USA:s krig. Men Iran är ändå den stat som har tjänat mest på regimförändringen i Irak. När den sunnimuslimska Saddam-regimen i Bagdad sopades bort öppnade det dörren för det shiamuslimska Iran att skaffa sig inflytande i grannlandet.
Det har underlättats av att den övervägande majoriteten av irakierna är shiiter. Under Saddam var de nedtryckta. Men nu leds regeringen i Bagdad av shiamuslimer som före diktatorns fall levde i exil i Teheran, under de iranska mullornas beskydd. Även de ledande irakiska ayatollorna har intima politiska och personliga band till Iran.
Talabani gav Ahmadinejad ett varmt välkomnande, och de båda ledarna talade om "ett nytt kapitel" i de iransk-irakiska relationerna. Det finns bedömare som ser Ahmadinejads besök som ett sätt att understryka för USA att det inte är amerikanerna, som trots sin massiva militära närvaro, har störst inflytande i Irak.
Eller med andra ord: USA-administrationen kan knappast vara road av Ahmadinejads besök, som så tydligt manifesterar Irans växande betydelse som regionens stormakt. Huvudsyftet med besöket var ur Ahmadinejads synpunkt att demonstrera förmåga att utmana USA:s roll som främsta beskyddarmakt för Irak.
Det är inte en helt bekväm sits för regeringen i Bagdad, vars ställning trots allt i stor grad vilar på amerikanskt militärt beskydd. Den måste ha ett gott förhållande till Iran.
Men den måste också hantera de amerikanska anklagelserna mot Teheran för att blanda sig i den väpnade konflikten i Irak genom att beväpna och träna shiamuslimska milisgrupper. USA:s president George Bush har nyligen sagt att Teheran "exporterar terror" i regionen.
På söndagen avvisade den iranske presidenten hånfullt dessa anklagelser:
- Bush kan inte lösa USA:s problem genom att anklaga andra. Är det inte lustigt att de som har 160.000 soldater i Irak anklagar oss för inblandning?
Det senaste halvåret har våldet i Irak emellertid varit på nedgång, och en av orsakerna anses vara att den mäktigaste USA-fientliga shiagruppen, Moqtada Sadrs mahdi-armé, har utlyst vapenvila. Det finns förhoppningar om att det är ett tecken på att Iran vill bidra till en stabilisering av läget i Irak. Möjligen har den senaste tidens direkta samtal mellan USA:s och Irans ambassadörer i Bagdad spelat en roll.
Ett lika känsligt problem är att den sunniarabiska minoriteten fruktar att den shiitiska arvfienden Iran är på väg att ta kontrollen över deras land.
Både i Bagdad och andra städer med sunnitisk befolkning förekom protester mot Ahmadinejads besök.