Nätkontroll

Wei Zhenguo är ett 27-årigt självlärt datasnille som bor i en by norr om Peking. Han hyr ett rum i ett rött tegelhus. Där inne står en säng och hans dator och inte mycket mer. Vad Wei inte vet om datorer är onödig kunskap. Han lokaliserar de mest mystiska fel i datorer som andra experter gått bet på. Numera har han sin egen datafirma och cyklar omkring i grannskapet, ständigt på väg till ytterligare en krånglande dator.

Wei hade inte hört något om kritik mot Google. Han såg förvånad ut:

- Vad Google gör i Kina spelar ingen roll, sa han sedan. Utom att Google är bättre än andra sökmotorer.

Sak samma tyckte Zhang Peng, en bloggare i Peking, som gjort Google till sin startsida.

- Det är lättare att hitta information med Google än med Baidu, sa han.

Googles knäfall för det kinesiska kommunistpartiet och censur av sökresultat har skapat debatt i omvärlden. Upprörda internet­användare visar enastående solidaritet med kineser när de bojkottar sökmotorn Google och tänker på kinesiska invånares demokratiska rättigheter. Men bland kineser i allmänhet kommer kritiken mot Google inte att bli en stor sak.

- Google hade byggt upp en image av att inte vara som alla andra företag. Därför är besvikelsen i omvärlden stor nu när det visat sig att Google också bara är ute efter pengar, säger Masaki Gunnarsson, en svensk som driver Igniture, som hjälper utländska företag med hemsidor och databaser i Kina.

- Bilden i väst är: Titta här så många kineser som vill veta något om demokrati och så kommer Google och stoppar dem. Den bilden är felaktig, säger han.

Ett av missförstånden består i att det sägs att Google skulle ha blockerat känsliga sajter i Kina så att de inte längre är tillgängliga.

Dessa sajter var inte tillgängliga tidigare heller. Det är till exempel få kineser - till och med bland dem med hög utbildning - som sett den i övriga världen klassiska bilden av den ensamme mannen som stoppar en stridsvagn på väg in på Himelska fridens torg i juni 1989. Censuren i Kina, med eller utan Google, har länge blockerat regimkritik.

- Även om Google skulle presentera samtliga sökresultat utan censur skulle vi inte kunna öppna de känsliga sidorna eftersom internetdepartementet blockerat ut dem, säger bloggare Zhang Peng.

När jag testar Googles nya kinesiska sökmotor Google.cn i Kina och söker på ordet Tiananmen, Himmelska fridens torg, lämnas en stor mängd träffar som innehåller oförargliga bilder på glada turister på torget.

Vid en liknande sökning på Google.com (den internationella adressen, via AT&T Global Network) syns överst på söklistan en bild på en stridsvagn på väg in på torget vid den blodiga uppgörelsen med studenterna den 4 juni 1989. Men om man då vill klicka sig vidare för att närmare undersöka sidan, träder den så kallade skölden in och blockerar sidan.

Oavsett Googles censur eller inte förblir en del av internet stängd för kineser eftersom sidor blockeras på detta sätt.

Särskilt känsligt tycks "Faluns skidstadion" vara. Oavsett kinesisk eller internationell sökmotor sker en omedelbar blockering som stänger ute varje sökresultat. Däremot går det alldeles utmärkt att komma åt information om "Falu rödfärg", vilket naturligtvis hänger ihop med att namnet inte har en stavning som kan sammanknippas med en förbjuden och förföljd massrörelse i Kina.

Ett annat missförstånd gäller den genomsnittlige kinesens intresse av att leta efter känslig politisk information på internet.

- Det gör bara den akademiska eliten, de som redan har kunskap. Med allt vad kineser gått igenom sedan 1989 är demokrati inte den fråga som står överst på dagordningen, konstaterar Masaki Gunnarsson.

Visst låter det tråkigt i västerländs­ka öron? Borde de inte bry sig mer om demokrati? De är kanske rädda att utmana partiet? Kanske det. Men mest är den stora massan kineser fortfarande i färd med att föda sig själva och sin familj. Det håller deras tankar strängt upptagna. Andra har redan skördat frukter av det kapitalistiska samhället och fått smak på det.

Går man på gatan i Peking och försöker smyglyssna på vad folk talar om så nog handlar det om pengar. Var man kan köpa de bästa sakerna. Vem som köpt ny bil. Unga jämför arbeten och löner.

Eftersom Kina heller inte har vidare tradition av demokrati är det få som vet vad de söker som alternativ till enpartistyre.

Wei Zhenguo, datasnillet, är själv ett exempel på hur man med intelligens och framåtanda kan slå sig fram i dagens Kina. Han växte upp i en fattig familj i Shandongprovinsen i östra Kina. Hans familj hade inte råd att betala avgiften för universitet så han blev militär i stället. Hos militären såg han 1996 för förs­ta gången en dator.

När han senare blev cyklande vakt i ett bostadsområde i Peking skaffade han en dator för sin första årslön. Han köpte begagnade böcker om datorer och läste på sin fritid. Han investerade i ett engelskt lexikon eftersom nästan alla de tummade databöckerna var på engelska. Han jobbade på internetkafé och startade sitt lilla företag.

- När jag hyrde min första dator 1997 var det ingen som visste något om datorer. De undrade vad jag höll på med. På den tiden fanns det ingen möjlighet för mig att surfa på internet, säger Wei.

Det var också på den tiden experter över hela världen såg in i framtiden och förutsåg det kinesiska kommunistpartiets fall. Partiet skulle inte ha en chans när Kina blev uppkopplat, oavsett hur effektivt det tidigare haft kontroll över information. Med internet skulle nya tankar strömma in och demokratisk opinion ta form.

Det blev inte riktigt så.

I dag är Kina visserligen världens näst största internetland med 100 miljoner användare, men vad är det internet används till?

- De flesta som går på internetkafé spelar spel. Det gör kanske 70 procent av alla. De flesta andra chattar, svarar på mejl och läser skvaller om kändisar. De som har dator hemma laddar hem mp3-filer, väldigt få är intresserade av politisk information, säger Wei Zhenguo.

I stället för fritt informationsflöde har Kina lyckats skaffa vad som ibland beskrivs som världens mest sofistikerade mekanism för att kontrollera internet och mejltrafik. Exakt hur kontrollen fungerar är det ingen som vet. Hur många som är sysselsatta i arbetet är okänt. Men information filtreras, blockeras och spåras. Folk förföljs som försöker säga saker staten inte vill ska sägas. Amerikanska företag har tjänstvilligt sålt sitt kunnande till den kinesiska staten.

Cisco tillhandahöll det mesta av hårdvaran i systemet, inklusive "skölden" som övervakar vad som sker i nästan varje elektroniskt skrymsle kopplat till kinesiska serv­rar. Hade inte Cisco sålt hade någon annan gjort det. Andra nordamerikanska företag står i kö för att sälja den senaste teknologin till Kina.

Internetleverantören Yahoo lämnade ut uppgifter om den kinesiske journalisten Shi Tao till myndigheter, så att han greps. Han hade skrivit ett mejl till USA som innehöll uppgifter om kommunistpartiets oro för demonstrationer på tioårsdagen av massakern på Himmelska fridens torg. Detta spridande av information stämplade partiet som förmedlande av statshemligheter. Shi Tao avtjänar i dag ett tioårigt fängelsestraff.

I förra veckan anklagades Yahoo på nytt för att ha försett den kinesiska staten med uppgifter som gjorde att ytterligare en skribent dömts till fängelsestraff.

Vilket pris ska företag vara beredda att betala för tillgång till världens största tillväxtmarknad?

Nyligen gav Microsoft efter för påtryckningar från myndigheter och gav sitt tysta medgivande till att stänga en MSN Space webbsajt till en populär bloggare i Peking, som hade dragit på sig kinesiska censorers missnöje.

Därefter kom Google med sin censurerande sökmotor google.cn. Längst ned på sidan står att vissa träffar inte får visas.

Gemensamt för dessa fyra företag, och för många andra utländs­ka företag som gör affärer i Kina, är deras numera ständigt upprepade standardsvar: Vi är i Kina och då måste vi följa kinesiska lagar.

- Yahoo har gått över gränsen och gått myndigheterna mest till mötes av de här företagen. Google tycker jag inte har gått över gränsen, jämför Masaki Gunnarsson.

Vad kunde Yahoo ha gjort annorlunda?

I praktiken inte så mycket om företaget ville vara kvar i Kina. Därför har Yahoofallet också lyfts fram av människorättsorganisationer som ett tragiskt exempel som illustrerar vad det kostar att göra affärer i Kina.

Förra året blev Kina rankat som 159:a av 167 länder i en undersökning om pressfrihet, gjord av den internationella organisationen Reportrar utan gränser. Men den placeringen säger inget om den snabba förändring som trots censur äger rum i Kina.

För drygt tre år sedan fanns det inte en enda blogg i Kina. I början av år 2006 uppskattas antalet till över 13 miljoner. Tusentals nya bloggar föds varje dag, några startas av personer vilkas tidigare bloggar förbjudits. De ändrar namn och byter internetoperatör och är en växande mardröm för censorerna. Nya teknologier gör det också svårare att kontrollera dem.

Det är den andra sidan av vad som sker på internet i Kina, inklusive proxyservrar och anonymitet. Frågan är komplex i Kina. Några tror att Bill Gates har rätt när han, som nyligen vid en konferens i Lissabon, sa att förmågan att undanhålla information inte längre existerar. Det vill säga att Microsoft eller Google må agera som censorer och filtrera information, men till slut är detta intet i jämförelse med den mänskliga påhittigheten och de oändliga vägar internet erbjuder att ta sig förbi dessa murar.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut