Gun, som egentligen heter Gunhild, förkortade sitt namn när hon blev fru Danielsson.
- Min man tyckte att det blev för många d-n.
Före giftermålet arbetade hon som sekreterare åt inköpschefen på Husqvarna AB, som vapenfabriken då hette.
- Vi flyttade till Eksjö och jag slutade jobba. Det fanns inget för mig där. Jag var väl lite skitförnäm och tyckte att jag hade för hög utbildning för de jobb som fanns. Så var det på den tiden, kvinnorna behövde inte arbeta. Jag skötte hemmet och våra två barn.
År 1964 flyttade familjen till Sollentuna, först till lägenhet på höjden och sedan till kedjehus på jorden.
- Jag längtade efter en trädgård.
Tretton år senare blev hon änka och började arbeta halvtid, som sekreterare på Karolinska sjukhusets röntgenavdelning, fram till pensioneringen 1987.
Någon ny man har hon inte hittat.
- Åh nej. Men om det hade funnits persondatorer på den tiden, då hade jag kanske lyckats fånga in någon. Å andra sidan har jag inte varit så aktiv i mitt sökande.
Numera fyller Gun Danielsson tiden med bland annat att vara aktiv i "Trygg och snygg", en kommunal organisation i Sollentuna som värnar om en snygg och trygg närmiljö för sina invånare.
- Det är ett brottsförebyggande arbete. Vi kan inte bara överlåta det till kommunen eller polisen. Vi som bor här måste också hjälpa till. Som till exempel att dagvandra. Det gör jag och vi inspekterar bland annat de stora infartsparkeringarna för att se efter om där förekommer några oegentligheter, som inbrott i bilarna eller annat skumt.
- Jag har också varit med och målat en vägtunnel under Enköpingsvägen. Det var Ingvar, 79 år, som är ute mycket och klottersanerar, som tog initiativet. Han bjöd in Anna, 26, och mig för att försköna tunneln. Det är jag mycket stolt över.
Någon hade läst i en undersökning att om det är snyggt målat, alltså inte bara betonggrått, så vill man inte gärna klottra, berättar hon.
- Kommunen bekostade färgen och nu har målningen behandlats med något medel som gör att den är enkel att hålla ren - om någon skulle få för sig att klottra på den.
Gun Danielsson är egentligen lite av en konstnär.
- Jag målar väldigt mycket och var med i Sollentunas konstrunda. Jag sålde faktist flera tavlor.
Som om inte alla dessa engagemang räckte ska hon nu också börja nattvandra.
- Jag går med stavar, så jag förenar nytta med nöje.
Är du inte rädd?- Nej då, jag går ju inte ensam.
Varför ska ni nattvandra?- När folk kommer hem med sista tåget och kanske är berusade så brukar en och annan blomkruka krossas. Vi vill försöka prata med dem som gör så, så de inser hur dumt det är att förstöra.
Man gör vad man kan, säger hon och tillägger uppmanande att det behövs fler frivilliga nattvandrare. Annars spelar hon golf en gång i veckan, läser historiska biografier om kungasöner och liknande, är aktiv medlem i PRO och träffar regelbundet vännerna i den militära kamratföreningen (maken var officer).