Sannolikt var det bara en droppe i havet.
Det är inget lätt jobb han har, Ronnie Alkebring. Bakom sitt skrivbord, med dator och telefon som de främsta redskapen, ska han utreda de impulser som tyder på att det fuskas. Anonyma tips, egna handläggare, andra myndigheter och egna kontroller är de främsta källorna.
Och han har jobb så det räcker. Men det är lika besvärligt som tungrott att leda misstankarna i bevis - ingen vet riktigt hur omfattande fusket är.
Men nu ska alltså Ronnie Alkebring få tre gånger så många kolleger i länet. "Bra", säger han, för han är övertygad om att mörkertalet är stort.
- Missförstå mig rätt, jag tror inte att gemene man missbrukar vårt socialförsäkringssystem. Mitt jobb går mest av allt ut på att de 99,5 procent som inte fuskar ska få den ersättning han eller hon har rätt till.
Men som särskild handläggare vid kassans Solna-Sundbybergskontor går det ändå inte att komma ifrån att Ronnie Alkebring ser mer av missbruket än de flesta. Under de år han jobbat har han lärt sig se de varningssignaler som tyder på att någon försöker ta sig igenom kryphålen. Ambitionen är givetvis att stoppa misstänkta fel så snart som möjligt, varje handläggare är i sig en fuskjägare, men när ärendet hamnar på Ronnie Alkebrings bord har det ofta gått ett steg längre och det kan handla om allt mellan 1.500 till 500.000 kronor som felaktigt betalats ut.
Förra året satte han bland annat sitt namn under en polisanmälan som gäller en sjubarnsfamilj. Efter att familjen på grund av strul med sina svenska pass fastnat på en flygplats utomlands kontaktade Rikskriminalen Försäkringskassan för att kontrollera familjen.
Det visade sig att de fått 10.514 kronor i barnbidrag varje månad under tre år, trots att bara pappan bodde i Sverige. Under ett av åren utgick även bostadsbidrag på 40.702 kronor. När polisanmälan gjordes hade även pappan utvandrat - till okänt land. Totalt krävs nu familjen på 369 450 kronor.
- Förhoppningsvis handlar det om ett enstaka fall, men det är inte omöjligt att det finns fler. Att utreda var människor egentligen vistas är något av det svåraste som finns, inte minst när det gäller kontakter med utländska myndigheter. Men i det här fallet har någonting uppenbarligen klickat - normalt kollar vi skolförvaltningens listor på vilka barn som slutar komma till skolan.
Vad hade hänt om familjen inte fastnat på flygplatsen?
- Det finns en risk att de hade fått ytterligare bidrag utbetalt, helt klart. Vi borde ha bättre möjligheter att samköra register och stämma av dem mot varandra för att lättare upptäcka den här typen av stora fel.
Ronnie Alkebring tillbringar största delen av sin arbetsdag bakom skrivbordet. Hembesöken, som sker då och då, ger oftast lite eller ingenting. Två par herrskor i hallen hos en påstått separerad kvinna som får bostadsbidrag räcker inte för att slå fast att rätt till bidrag inte föreligger. Spionera utifrån eller öppna garderoben är inga tillåtna vapen i kampen mot fuskarna, de stavas i stället andra myndigheters register, arbetsgivarna, posten och hyresvärdar.
Vilka är det som fuskar då?
Krasst och generellt sett går det att skilja ut två grupper - en är kriminellt belastad även i andra sammanhang och den andra består av människor som lever på marginalen. Det förekommer även att personer som har bra inkomster upptäcker att det går att "plocka hem" några dagars tillfällig föräldrapenning utan att barnen är sjuka och därmed dryga ut ekonomin med ett par tusen någon månad då och då, men det är inte typfallet.
- Som handläggare har jag bara för ögonen vilka som har rätt till ersättning och vilka som inte har det, det är inget känslomässigt jobb. Men jag förstår om andra blir arga och besvikna på dem som missbrukar systemet, för alla vill väl att pengarna ska användas på rätt sätt.