Beirut.
Hassan Nasrallah, ledare för den shiamuslimska organisationen Hizbollah i Libanon, gjorde på lördagen utfall mot Israel inför en shiitisk folkmassa som samlats med anledning av högtiden ashura.
Efter Hizbollahs krig mot Israel sommaren 2006 har ledaren i stort sett valt att inte visa sig offentligt. I september 2006 kort efter kriget hyllades han som segrare av sina anhängare, också den gången vid ett massmöte i södra Beiruts shiamuslimska stadsdelar.
Hizbollah har, sade Nasrallah nu i ett tal till folkmassan, kvarlevor av israeliska soldater:
- Vi har huvuden, händer, fötter och ett nästan intakt lik från huvudet ned till bäckenet.
Nyhetsbyrån Reuters gör tolkningen att Nasrallah vill lägga press på Israel inför förhandlingar om fångutväxling, som också kan tänkas bestå i att kvarlevor av soldater överlämnas.
Nasrallah sade också att Hizbollah är redo att besvara israeliska "övergrepp"; han hänvisade till rapporter om att civila libaneser vid gränsen trakasseras av israeliska armén och att Israels flygvapen fortsätter sina överflygningar av Libanons territorium.
Anhängarnas syn på Nasrallah som vinnare i kriget 2006 vilar på att Israel inte uppnådde sina mål: att frita två israeliska soldater som Hizbollah tagit till fånga och att stoppa raketbeskjutningen mot norra Israel. Uppemot 160 israeler dog i kriget.
Men för Libanon inte bara för Hizbollah var det en dyrköpt "seger": 1.200 civila miste livet, bland dem en tredjedel barn, och vitala delar av landet, bland annat viktiga vägar och broar, bombades sönder.
När Nasrallah nu framträder sker det under enormt säkerhetspådrag. Hizbollahledaren toppar Israels fiendelista, men dessutom genomgår Libanon en utdragen politisk kris som bland annat yttrar sig i att parlamentet inte lyckas välja landets nye president.
Slitningarna inom landet beror bland annat på Syriens inblandning i libanesisk politik, men också på att shiamuslimerna, som med största sannolikhet utgör en växande andel av befolkningen, kräver mer makt.
Dagens komplicerade system för maktfördelning, som bygger på representation för alla etniska och religiösa befolkningsgrupper och i praktiken tillkom för att säkra de kristna inflytande, bygger på gamla förhållanden.