Ingen gör så snygg honnör som kungen, och det var en färdighet som han flitigt fick bruk för under vaktavlösningen och det traditionella födelsedagsfirandet på borggården.
Klockan 11.30 dånade fyra Jas-plan fram över himlen i perfekt formation. I samma ögonblick kom kungen och prins Carl Philip med uppvaktning ut på borggården.
Där hade Arméns trumkår och Marinens musikkår redan underhållit menigheten en stund med klämmig marschmusik. Salut hade skjutits från Skeppsholmen. Kungens utländska gäster trängdes i fönstren på första våningen, och åskådarna kisade och gissade:
- Det där är Sonja!
- Hon i hatt är i alla fall prinsessan Birgitta!
- Kan det vara Madeleine? eller Maxima?
Men det var en herre som med sitt dödsförakt tilldrog sig det största intresset: Danmarks prins Henrik. En våning högre upp än de andra, och ensam i sitt vidöppna fönster trotsade han den pinande vårvinden i bara skjortan.
Under hela vaktavlösningen, medan kungen såg allt vad vi äger av guldgaloner och hästar - 500 soldater och den beridna vaktparaden ur Livgardets livskvadron med dragontrumpetarkår - paradera förbi honom där han stod på ett litet blått podium, hängde prins Henrik i fönstret. En fransman av rätta virket, härdad sedan länge i nordiskt klimat, som uppenbarligen inte är rädd att bli förkyld.
De kungliga damerna viftade och log från mittfönstret på första våningen. Silvia i apelsinfärgat, Victoria i beige, Madeleine i ljusblått och Lilian i mörk kappa.
- Gud bevare konungen, ljöd en kraftfull stämma, och alla stämde i med ett fyrfaldigt leve och Kungssången.
En liten debatt utbröt bland journalisterna där DN:s utsända stod om vad "frejdad stam" egentligen betyder. Och hur kommer texten att lyda den dag då vi får en drottning i stället för en kung?
Man hinner fundera en del över sådana saker medan regementsmusikerna håller på med sitt.
En äldre gentleman, Torsten Nabseth, som hade kommit i hopp om att få höra "Marcia Carolus Rex" blev bönhörd till sist.
Men då hade kungen redan utstått den ganska påfrestande del av firandet som består i att små dödligt generade barn föses fram av kvinnliga poliser och hovfunktionärer för att överlämna sina sönderkramade blomster till Hans Majestät.
Efter en timme gjorde kungen sin sista honnör, och lämnade borggården. När han dök upp en stund senare på Lejonbacken hade han bytt uniformen mot mörk kostym. Försvarsmaktens hyllning var över - nu tog folkets vid.