En vingård på platån i Taigu - tanken var omöjlig innan den indones-kinesiske magnaten Chan Chunkeung tog hjälp av den franske professorn Denis Boubais för drygt tio år sedan. Professorn smakade till och med på jorden, kalkylerade och rekommenderade druvsorter vid en tid då få experter trodde att kineser någonsin skulle lockas att bli vinkännare.
I dag är Grace Vineyard, efter sju års produktion, ännu inget internationellt känt namn, men lovord och ambition pekar i en tydlig riktning.
- Sju år är en kort tid, och i Kina har vi bara tillverkat vin i 30 år på ett modernt sätt. Vänta i 20 år, då kan Kina vara ett stort vinland ute i världen, säger Jiang Jianzhong, daglig chef vid Grace Vineyard.
Influenserna från omvärlden smyger sig snabbt på Kina. Länge ansågs det osannolikt att kineser skulle förmås äta med händerna och därmed bli ett hamburgarätande folk. Numera är det tätt mellan de internationella snabbmatskedjorna i landets storstäder.
Vin producerades i Shanxi redan på Marco Polos tid. Han skrev om det i en bok från en resa, berättar Jiang. I dag har Kina blivit världens sjätte största vinproducent.
- Men sättet som vin numera framställs på är vetenskapligt och fullständigt annorlunda än tidigare. Smaken har också förändrats. Förr ville vi i Kina ha sött vin, nu ska det vara torrt.
Traditionellt har kineser druckit öl eller sprit när de druckit alkohol. År 2008 har storstädernas matbutiker utökat sina vinsortiment. Där finns inte längre bara de stora inhemska märkena Great Wall, Changyu, Dynasty och Dragon Seal, utan även importerat vin från Europa, USA och Australien, ibland också från Chile och Sydafrika. Intresset för kurser i vinprovning växer också i takt med att en del av befolkningen önskar ta efter den västerländska livsstilen.
- Det kinesiska intresset för vin beror på den intensiva kontakten med omvärlden. Vinkulturen har börjat spridas från väst till Kina. Men intresset beror också på att vin är bättre för kroppen än traditionell kinesisk sprit som innehåller mer alkohol, anser Jiang Jianzhong.
- Fast störst betydelse har Kinas snabba ekonomiska utveckling. En del av befolkningen har fått råd att köpa vin, säger han.
Här är det på sin plats att notera att för tio år sedan drack en kinesisk invånare i genomsnitt två deciliter vin om året. I dag är mängden tre deciliter, vilket kan tyckas som en måttlig ökning. De flesta kineser har troligen ännu inte smakat vin. De har inte råd och är inte intresserade. En flaska öl kostar en eller två yuan (knappt lika många kronor). En billig flaska vin kostar cirka 20 gånger så mycket. Men de som tjänar tillräckligt och tycker om vin dricker desto mer.
Trots förbättring av den allmänna kvaliteten på kinesiska viner är vinexperten Jancis Robinson kritisk till om kineser i allmänhet verkligen kommer att börja dricka vin.
"Det verkar som om (den kinesiska) marknaden har blivit skolad att förvänta sig att vin ska vara rött, vattnigt, snustorrt, ofta med kraftig garvsyra och hårt... Är det konstigt om jag fruktar att vin aldrig kommer att slå i Kina? Varje dag måste miljoner kineser pröva sin första flaska vin och bli fruktansvärt besvikna", skrev Jancis Robinson i en artikel i Financial Times nyligen.
Så många som miljoner kineser gör inte sin första bekantskap med vin dagligen. Då hade totalkonsumtionen varit större, men tillräckligt många prövar för första gången för att det i vimlet på restauranger i Peking ska finnas bord där vinet ännu dricks som sprit i ett drag tills glaset är tomt.
På Grace Vineyard är vinernas kvalitet desto bättre. Gården är en liten producent med en halv miljon flaskor om året, men ansträngningarna har lett till att deras viner finns på menyerna på lyxhotellen i Peking och Shanghai.
- Det har hänt att gäster som druckit vinerna på hotell inte trott att det var kinesiskt vin, utan franskt vin. Det var tvungna att komma hit och titta för att bli övertygade om att det var producerat här, säger Jiang Jianzhong.
Han berättar om det hårda arbetet på fälten i närheten där druvorna odlas. Från november till i början av april är det för kallt för vinrankorna ovan mark. Därför grävs de ned, och när våren kommer grävs de upp igen. Trettio procent av arbetet med odlingen består i detta grävande, beräknar Jiang. Som tur är för vingården är arbetskraft billigt i Kina.
Men annars är förutsättningarna för odling av vindruvor riktigt bra i Taigu. Sommaren är varm och fuktig, vintern är kall och torr, och det är 15 graders skillnad mellan temperaturen på dagen och natten.
- Druvorna är mycket bättre här än i södra Kina, och vi ser till att bara odla 400 till 800 kilo per mu (667 kvadratmeter) Det hade gått att odla 2.000-3.000 kilo, men då blir smaken inte lika bra eftersom det bara finns en konstant mängd näring i jorden, konstaterar Jiang.
Grace Vineyards vd och ordförande är Judy Leissner som tagit över där hennes far startade. Hennes mål med vingården är att först och främst att koncentrera sig på den kinesiska marknaden. Men flaskor sänds också till vinexperter över hela världen för bedömning och namnet har börjat inge respekt.
- De tre största tillverkarna har hälften av marknaden i Kina. De riktar in sig på olika inkomstklasser, medan vi bara vill nå gruppen av höginkomsttagare och dem som vill köpa en present till myndighetspersoner för att skaffa sig bra relationer, berättar Jiang och förklarar därmed hur en del av det kinesiska affärslivet går till i praktiken.
Till Grace Vineyard fyra mil söder om staden Taiyuan kommer också ofta personer från lokala myndigheter med sina sällskap för att njuta av traktens vingård. En hel avdelning vid vingården är avsatt att ta hand om dessa viktiga personer.
- Går det bra säljer vi en miljon buteljer inom fem år. Då går det inte att låta verksamheten fortsätta växa här, så ägarna planerar att starta nya gårdar på andra ställen, säger den daglige chefen Jiang Jianzhong, som aldrig hade smakat vin innan han blev anställd vid gården för tio år sedan.