Det är svårt att tänka sig ett samhälle där människor kan känna sig så maktlösa som i Kina. Andra tar för givet att de kan styra grannskapet efter eget godtycke. Allt beror på vem man är och vilka kontakter man har. Likhet inför lagen finns inte. Domstolar följer partiets vilja. Granskande medier saknas. Byar styrs som egna små furstendömen av personer, som i likhet med partisekreteraren i Sanbaocun, en by i östra Kina, klättrat dit med kommunistpartiets stöd i ryggen.
Ying Jinxian är en tuff kvinna på 45 år. Vi träffas vid klagomålsmyndighetens högsta instans i Peking, dit tiotusentals kineser varje år vänder sig som en sista utväg. För Ying är det här 24:e gången hon åkt till Peking. Mitt i natten har hon stått och vrålat i en megafon utanför premiärministern Wen Jiabaos bostad att "barn försvinner, men ingen myndighet gör något åt saken". Som många andra kineser har hon förtroende för landets högsta ledning. Nu hoppas hon att premiärministern vet vem hon är.
Under några timmar berättar Ying Jinxian vad som hände henne i en vanlig by i Kina. Det började med att Ying 1990 gifte sig med Chen. Båda hade varit gifta tidigare och båda hade barn. Chen hade sagt att han ville ha barn med Ying, men när Ying var gravid i åttonde månaden blev hon uppmanad av byns ledning att göra abort eftersom deras barn skulle bli olagligt. Om både man och hustru har barn sedan tidigare är det inte tillåtet med ytterligare barn.
Chen skickade i väg Ying att föda i smyg i en annan by, och den 18 december 1993 föddes sonen Chen Suli.
- När jag kom tillbaka var min man rädd. Han sa att partisekreteraren i byn ville skada oss eftersom han hade en olöst konflikt med min mans bror. Därför flyttade vi åt olika håll, berättar den 45-åriga kvinnan.
Vad hon då inte anade var hur en enda persons inflytande skulle göra livet till ett helvete. Partisekreteraren, belönad med utmärkelser för sin förträfflighet, skulle senare skrämma hennes man att förneka sin son. Han skulle tvinga henne från byn och se till att pojken skickades till barnhem mot hennes vilja. På barnhemmet skrevs papperen om, pojken blev "föräldralös" och kunde därmed adopteras bort.
- Partisekreteraren har kontakter överallt. Han känner den lokala polisen och politiker högre upp. Skolor och barnhem gör som han säger. Domstolen vågar inte gå emot honom. Dessutom har han bra kontakter med en man som arbetar med adoptioner. Invånare i byn vet att han tar emot svarta pengar, säger Ying, vid staketet utanför klagomålsmyndigheten i Peking.
Hon var skräddare och hade en verkstad dit hon flyttade med sonen i två år, medan hennes man bodde i en lägenhet de hade fått tillsammans.
- Efter två år hade han blivit uppskrämd av partisekreteraren, som sagt att om jag och barnet flyttade dit så skulle han bli av med både lägenheten och jobbet. Min man övertalade mig att vi skulle göra en skenskilsmässa, samtidigt lovade han att vi skulle gifta oss igen, berättar Ying.
När de genomförde skilsmässan syntes inte i papperen att de hade en gemensam son, trots att de gått med på att börja betala böterna på 70.000 kronor för att ha brutit mot ettbarnspolitiken.
- Hade jag vetat vad jag vet i dag, när jag läst många lagböcker, så hade jag förstått att skilsmässoavtalet var olagligt, säger Ying.
Hon gömde barnet i en lägenhet som tillhörde en fabrik. Då talade partisekreteraren med fabriken, som höjde hyran, så att hon inte hade råd att bo kvar.
- När pojken hade blivit fyra år levde vi nästan som tiggare. Då gick jag till domstol för att kräva ersättning av min man för de år jag skött om sonen och bekostat allt, säger hon.
Ying hade aldrig kunnat tro att hennes man skulle vara en sån ynkrygg, men i Hangzhous lokala domstol nr 7 förnekade han att han var far till barnet eftersom två personer från bykommittén satt och lyssnade.
- Ni ser väldigt lika ut, du och den lille pojken, sa den ansvarige vid domstolen vänd mot pappan, och tvingade honom slutligen till dna-test.
Efter att testet visat vad alla redan visste erbjöd sig mannen att med omedelbar verkan själv ta hand om sonen. Löftet höll i fem dagar, innan han återlämnade pojken till Ying.
Den lokala domstolen vägrade ta upp saken igen. Daghem stängde dörrarna för sonen. När pojken skulle börja skolan fanns det ingen som ville ta emot honom i byn. Partisekreteraren hade sitt finger med överallt.
Ying Jinxian blev desperat och gjorde sitt enda misstag. Hon åkte till sin före detta mans hus eftersom hon trodde att han kunde ordna skolgång åt sonen.
- Vi satt hela dagen utanför hans dörr och grät. Partisekreteraren fick nys om saken och skickade vakter som körde bort oss, men halv sex på morgonen var vi tillbaka. Då beslöt jag att lämna min son där för att han skulle få ett bättre liv.
Grannar berättade senare att partisekreteraren hade tvingat ut mannen på gatan tillsammans med pojken för att där skrika så att grannarna hörde: "Jag har redan ett barn, jag vill inte ha den här pojken." Pojken togs om hand av myndigheterna.
I oktober det året fick Ying besked om att sonen skulle bo hos sin pappa. Men när hon talade med andra bybor visste de redan att pojken hade skickats till ett barnhem i Hangzhou.
Partisekreteraren hade sagt att ingen av pojkens föräldrar ville ta hand om honom.
- När jag fick veta vad som hänt blev jag sjuk och hamnade på sjukhus. En snäll väninna betalade sjukhusräkningen eftersom jag saknade pengar. När jag kom ut från sjukhuset gick jag till de lokala myndigheterna och skrek: vem har sagt att ni kunde skicka min son till barnhem. Jag vill ha honom tillbaka.
- Då förklarade de att jag kunde få honom tillbaka om jag betalade 400 yuan. "Annars skriver vi att du inte vill ha honom", sa de. De viss-te att jag inte hade några pengar, berättar Ying Jinxian med tårar i ögonen.
Tre månader senare, när hon trodde att hon kunde åka till barnhemmet och hämta tillbaka sin son, fick hon veta att det inte fanns något barn där som var hennes.
Sonen hade adopterats bort eftersom han var "föräldralös". En mellanhand som partisekreteraren känner gjorde, enligt Ying, upp adoptionen.
Här stannar hon upp i berättandet och ger en inblick i turerna mellan domstolar, borgmästare och myndigheter som vägrade att riva upp beslutet.
Några år senare ordnades ett möte mellan mor och son under två minuter i byn dit pojken adopterats. Hon hade fått löfte om att ta sonen med sig hem.
- De hade lovat, men då ändrade de sig och sa att jag måste vänta. Jag talade med mannen som adopterat min son och han sa att han inte ville lämna ifrån sig honom eftersom jag saknade giltiga papper på att jag var mamman.
Adoptivföräldrarna trodde att pojken var föräldralös eftersom det var vad som hade stått på papperet från barnhemmet.
I september i fjol lyckades Ying få träffa sonen igen. Hon reste till byn där han bor. Hon hade krävt att få tala med pojken i enrum under en timma, men det gick inte lokala politiker med på.
När de träffades skedde det under ett kort möte i kommunhuset. Polis var på plats och rummet var fullt av myndighetspersoner från två provinser. Alla satt och lyssnade.
- Då sa min pojke: jag har ett bra liv här, jag vill inte komma tillbaka till dig. Det var något de hade lärt honom säga i förväg, jag vet det, jag hörde det, berättar Ying Xinjian.
Det var senast hon såg sin numera 13-årige son. Sedan dess har hon fortsatt att protestera, men ingen lyssnar. Hon är bara en myra i Kinas stora stack av invånare, en vanlig människa utan kontakter, som är lätt att trampa på.
En granne i byn bekräftar i samtal på telefon med DN vad som hänt Ying Jinxian.
- Pojken blev bortadopterad. Partisekreteraren skrämde hennes man. Han har för stor makt och kan bestämma allting i byn. Vanligt folk är för svaga och har inget att säga till om, säger grannen Li.
DN har under lång tid sökt partisekreteraren för en kommentar, men förgäves.