I begynnelsen måste både materia och antimateria ha bildats i lika delar. Det är också vad som sker när fysikerna skapar ny materia i laboratorier genom att krocka partiklar till små explosioner.
Men vår värld består helt uppenbart av materia. Ni är läsare som sitter och bläddrar i DN, inte antiläsare som sitter och bläddrar i anti-DN. Och runt om i universum finns stjärnor och galaxer, inte antistjärnor och antigalaxer.
Om naturen vore helt symmetrisk skulle materia och antimateria ha förintat varandra för länge sedan, och ingenting skulle ha blivit kvar.
Men materian har i ett tidigt skede av universums historia vunnit över antimaterian. Varför? Den frågan har gäckat fysikerna i många år.
I mitten av 1900-talet började några av dem hitta små, små avvikelser från den perfekta symmetrin, bland annat i en exotisk partikel som kallas kaon.
Men upptäckten var svår att förklara med den rådande fysiska teorin.
Två unga japanska fysiker, Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa, hittade en matematisk lösning. Den förutsade att det måste finnas minst sex kvarkar. Vid denna tid var bara tre av dem kända.
Och några år senare lyckades andra fysiker hitta de förutspådda kvarkarna i experiment - precis som Kobyashi och Maskawa hade beräknat: den så kallade charmkvarken upptäcktes 1974, bottenkvarken 1977 och toppkvarken 1994.
Dessutom hade Kobyashi och Maskawa förutsagt ett symmetribrott hos en mycket exotisk partikel som kallas B-meson. Och år 2001 kunde två olika laboratorier, ett i Japan och ett i USA, bekräfta att detta symmetribrott verkligen existerade.
Därmed var fysikernas rådande grundplan över hur universum fungerar - den så kallade standardmodellen - i stort sett bekräftad och klar (även om Higgspartikeln, som skulle ge partiklarna dess massa, fortfarande inte har observerats).
Den tredje pristagaren Yoichiro Nambu började redan på 1960-talet formulera matematiska verktyg för symmetribrott. Han har bland annat arbetat med tomrummet.
Tomrummet är inte så tomt som man skulle kunna tro. På grund av kvantmekanikens märkliga regler, är det tvärtom en sjudande soppa av partiklar och antipartiklar som poppar upp och försvinner igen.
Det är inte heller någon perfekt symmetri, visade Yoichiro Nambu.
Trots de tre pristagarnas stora insatser kan fysikerna än i dag inte förklara varför världen existerar och inte för länge sedan har exploderat i ett rättvist möte mellan materia och antimateria.
- Deras upptäckter räcker inte. Men de har åtminstone givit oss en hint om var vi ska leta för att lösa problemet med materia och anti-materia, säger Per-Olof Hulth, som är professor i elementarpartikelfysik och en av ledamöterna i Nobelkommittén för fysik.