Al Gore tar Montrealavtalet om att minska utsläppen av de skadliga freonerna som exempel.
– Det hade ganska små minskningar i början. Men bara tre år efter att avtalet börjat gälla blev kraven tuffare. Då gick utsläppskurvan ner mycket brantare, säger Gore.
När DN samtalar med honom en tidig morgon per telefon är den svenska utgåvan av hans bok ”Vårt val” på väg ut. Förutom att den är späckad med olika metoder för hur världen ska minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser är den en hård vidräkning med alla som vill förklara bort och tona ner den globala uppvärmningen. Måltavlan är främst lobbyister som betalas av den amerikanska kol- och oljeindustrin.
En del av lobbyisterna är helt utan skrupler, anser Al Gore.
– De kommer med mycket falsk och missledande information om klimatet. Syftet är att förhindra en allmän enighet om vad som är nödvändigt för att genomföra de kraftfulla åtgärder som samhället behöver vidta, säger han.
Visserligen, bedömer Gore, har amerikanerna i gemen blivit mer övertygade om att det krävs långtgående åtgärder för att sätta stopp för den globala uppvärmningen. Men samtidigt lyssnar många människor på ledare i det republikanska partiet som ser uppvärmningen som en illusion.
– Det är bisarrt när man ser hur istäcket kring nordpolen smälter inför våra ögon och hur allt fler vetenskapliga rapporter visar hur katastrofalt läget blir om vi inte gör något.
Al Gore planerar att åka till Köpenhamn. Han om någon vet hur det kan gå med ett klimatavtal som inte är förankrat bland landets egna politiker. Gore var själv – som vicepresident – på plats när Kyotoavtalet förhandlades fram för tolv år sedan. Ännu har inte USA slutgiltigt skrivit under avtalet och kommer heller aldrig att göra det.
– USA tar det försiktigt därför att man inte vill ha ett upprepande av följderna av Kyotoavtalet, säger han som förklaring till att president Barack Obama inte vill ge världen några löften utöver vad som sagts i den amerikanska kongressen.
Men han har samtidigt stor förståelse för att statsminister Fredrik Reinfeldt och andra politiska ledare vill att Obama ska gå längre än han gjort. Men glöm inte, säger Gore, att många amerikanska senatorer kommer från stater med stort beroende av kol och de pressas av energiindustrins lobbyister.
Själv skulle Gore gärna se att USA tog på sig betydligt större minskningar fram till 2020 än de som nu diskuteras i den amerikanska kongressen.
Möjligen kan det komma nya utspel från USA utöver vad Obama hittills sagt, till exempel om ökat ekonomiskt stöd för att utvecklingsländerna bättre ska kunna anpassa sig till den redan pågående klimatförändringen. Men Gore är också noga med att peka på de gränser inom vilka Obama måste röra sig också när det gäller ekonomiskt stöd.
– Obama måste balansera sin egen önskan om ett mer generöst stöd mot den politiska verkligheten att han inte kan övertyga kongressen att gå så långt som många av oss skulle vilja, säger Gore.
Snart vet han antagligen hur långt Obama tänker gå. De två har redan planerat ett möte innan Obama reser till Köpenhamn.
Al Gore är optimistisk inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn, inte minst därför att det nu finns en beredvillighet bland många amerikanska politiker att åstadkomma verkliga förändringar för att få ner utsläppen av växthusgaser.
– Jag vet inte hur lång tid det kan ta att nå en ny överenskommelse. Förväntningarna är ju att amerikanska senaten ska kunna godkänna en lagstiftning under de tre fyra första månaderna nästa år, säger han och räknar sedan framåt för att se när ett nytt internationellt klimatavtal skulle kunna slutas.
– Besluten i kongressen skulle göra det möjligt att fullfölja en överenskommelse i juni nästa år. Om det inte lyckas tror många att det ska vara möjligt att göra det i december nästa år i Mexico City, bedömer han.
Då skulle alltså det första steg kunna tas som, enligt Al Gore, förhoppningsvis ska leda till de helt nödvändiga och långtgående utsläppsminskningar som krävs för att få stopp på den globala uppvärmningen.