Klimatmötet i Köpenhamn har gett världen baksmälla.
Mötet var en uppvisning i cynism, egoism och politisk hysteri. Hela FN-processen är skadeskjuten.
Frågan är nu hur man går vidare. Det största dilemmat är Kinas motstånd mot ett avtal.
Rent formellt ligger bollen fortfarande hos det danska ordförandeskapet och den danska miljöministern Connie Hedegaard. Det är hennes uppgift att se till att driva processen vidare.
Nästa inplanerade klimatmöte äger rum i Bonn i Tyskland i juni. Men den allmänna bedömningen är att man måste samla ihop sig innan dess, och det relativt snart, för att ta ställning till fortsättningen.
Om ett år, i december 2010, ska länderna stråla samman i Mexiko till ett nytt toppmöte. Det är utomordentligt viktigt att det mötet blir en framgång. Även om inte resultatet blir ett nytt bindande klimatavtal måste man kunna visa att man tagit ytterligare steg på vägen mot ett sådant.
Helt klart hade EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt Mexiko i tankarna när han kommenterade överenskommelsen i Köpenhamn, och Mexikos president Felipe Calderon sade att det nu gäller att sätta igång förberedelserna omedelbart.
- Vi hoppas att det lyckosamma resultatet här i Köpenhamn ska följas upp med ett legalt bindande avtal i Mexiko, sade Calderon.
Många skulle nog säga att det uttalandet andas väl mycket optimism. Bortsett från att resultatet i Köpenhamn knappast var "lyckosamt" ska det mycket till för att ett nytt avtal ska se dagens ljus redan i Mexiko.
Det stora dilemmat är Kinas hållning. Världen har vant sig vid att peka ut USA som den stora klimatboven, och anklagelserna har fortsatt med viss automatik i Köpenhamn, men det står alltmer klart att det är Kina som nu är den stora bromsklossen.
I det slutliga dokumentet från Köpenhamn nämns inte när ett nytt klimatavtal bör vara klart. Tidigare har det talats om 2010. Det nämns inte heller några specifika mål för utsläppsminskningarna, vare sig på kort eller lång sikt. Tidigare har man åtminstone sagt att utsläppen bör reduceras med 50 procent till 2050.
Av allt att döma var det Kina som krävde dessa strykningar. Och den främsta orsaken till att mötet i Köpenhamn kom att handla mest om procedurfrågor kring det nuvarande klimatavtalet, Kyotoprotokollet, var Kinas hårda inställning. Många har frågat sig om Kina verkligen menat allvar när man sagt att man vill ha ett avtal. Helt klart togs EU på sängen av det hårda motståndet. En anonym svensk källa säger:
- Kinas motstånd är ett svårt dilemma. Det är nödvändigt att de är med. Men vad gör man om de inte vill vara med?
Tills vidare är problemet olöst. Ingen vet om de kinesiska ledarna går att övertala. Men lyckas man inte ändra deras linje står världen inför fler havererade klimatmöten.