Sedan Right Livelihoodpriset tillkännagavs i oktober – ”en glad överraskning” – har Renè Ngongos telefon ringt oavbrutet. Många vill höra om hans kamp för det han kallat ”jordens andra lunga”, regnskogarna i Kongobäckenet i centrala Afrika. Efter Amazonas och Borneo kan det vara de afrikanska urskogarnas tur att hotas om inget görs.
René Ngongo ser priset som en belöning till hans organisation Ocean snarare än till honom själv. Biologen Ngongo grundade Ocean, en organisation för ekologer och andra naturvänner, i Kisangani i norra Demokratiska republiken Kongo 1994. Han arbetade då som lärare på universitetet och hade konfronterats med hur skogarna försvann runt omkring.
- Jag tog kontakt med byarna och frågade varför träden höggs ner. Jag fick lära mig mycket om hur fattigdomen fungerar, berättar Ngongo för DN.se.
När det sjuåriga inbördeskriget bröt ut 1996 såg Ngongo att också kriget hade förödande konsekvenser för skogen.
- Kriget handlade också om naturresurser. Inte bara om skogsskövling utan även om mineraler. Krigsherrarna tog allt de kom åt.
Det blev allt farligare att kritisera avverkningen. Ngongo verkade i en del av Kongo som kom att kontrolleras av rwandiska och ugandiska trupper. När han rest till Belgien för att berätta om skövlingen var det många, inklusive hans familj, som varnade honom för att resa tillbaka Men han var tvungen.
- Av passion. Det var ett svårt val, men om alla kongoleser hade resonerat som man uppmanade mig att göra hade landet offrats.
För att hindra att de kongolesiska skogarna röner samma öde som de sydamerikanska och asiatiska måste man finna alternativ för Kongo att utvecklas utan industriell avverkning, menar René Ngongo.
- Det är möjligt, och det är också nödvändigt, för i dag är folket beroende av skogen, de måste hugga träd för att få energi. Man måste utveckla alternativa energikällor.
FN:s statistik över skogsavverkningen i Kongo visar trots allt inga alarmerande nivåer. Det årliga tappet var 0,4 procent under 1990-talet och därefter 0,2 procent – långt under exempelvis Indonesiens avverkningstakt.
Siffrorna sträcker sig emellertid bara till 2005, och i början av 2000-talet rådde fortfarande krig. René Ngongo varnar för den potentiella exploatering som just blivit möjlig. Han nämner det i Afrika mycket aktiva Kina, vars skogsbolag förhandlar om att få omvandla tre miljoner hektar skog till plantager av bland annat oljepalm. En mindre del av detta, 100.000 hektar, är redan klubbad, enligt René Ngongo.
Han har en annan kommentar till avverkningsstatistiken: Kongo är enormt, och i de inre delarna, där det knappt finns vägar, har skogen hittills fått stå relativt orörd. Trycket ökar nu när vägnätet förbättras. I somliga ytterområden däremot – nära kusten och nära den ugandiska gränsen – har skogen försvunnit helt.
René Ngongo hyser stora förhoppningar på den del av klimatmötet i Köpenhamn som handlar om regnskogen. Den kallas Redd, en förkortning som innebär utsläppsminskning genom att bevara och skydda skog.
- Redd är den stora lösningen.
Med Redd ska pengar avsättas för att ersätta fattiga landsbygdsbor i Kongo och andra tropiska länder för att avstå från att avverka skog. René Ngongo föredrar fonder som finansieras av stater framför marknadsmässiga lösningar.
- Det ger fattiga länder möjlighet att inte bara skapa alternativ till skogsavverkning utan också skapa bättre statlig förvaltning av skogen.