På tisdagen presenterades utkast till delar av ett klimatavtal, vilka helt saknade konkreta siffror. Det framkom att samtalen hädanefter följer två spår, där ett går ut på att förlänga Kyotoprotokollet. Samtidigt befäste USA sin tidigare kända utsläppslinje. DN.se bad DN:s miljöreporter Lars-Ingmar Karlsson förklara läget.
USA har tidigare angett målet att minska utsläppen av växthusgaser med 17 procent mellan 2005 och 2020 för att därefter minska dem mer drastiskt till 2050. Enligt Kyotoavtalet är dock basåret inte 2005 utan 1990. Det är också det år EU utgår ifrån.
USA förklarade sin linje under en presskonferens på tisdagseftermiddagen. Vad gav det?
– Det handlade framför allt om att USA ville beskriva sin utgångspunkt när de räknar på utsläppen. Sedan upprepade de att de inte kan tänka sig ett avtal utan att Kina är med. Men det fanns egentligen inget nytt som öppnar förhandlingarna. Man kan inte förvänta sig att det kommer nya amerikanska utspel.
De afrikanska länderna tycks ha fått igenom sitt krav att Kyotoprotokollet ska behållas. Vad innebär det?
– Inte att man ska behålla det, men att man ska fortsätta prata om det. EU tycks inte längre ställa krav på att det bara måste vara ett avtal.
Men USA:s linje är nej till Kyoto; kan de ändra sig?
– Det kan jag inte bedöma. Men för USA existerar i princip inte Kyotoprotokollet, eftersom de inte deltar. Så det de ska skriva på måste vara något annat. Det är viktigt för dem att det finns ett avtal där också utvecklingsländerna har åtaganden, och det har de inte i Kyoto.
Är det ändå inte möjligt att efter 2012, då Kyotoprotokollet löper ut, leva med två avtal?
– Som det ser ut nu – om det överhuvud taget ska bli något – kanske man hamnar där under en övergångsperiod.
Nu börjar ministrarna anlända till mötet. Kan det ge skjuts åt förhandlingarna?
– Många miljöministrar är redan här. De började redan i helgen med kontakter för att försöka lösa de problem som finns – och de är många. Tanken är att miljöministrar och motsvarande som är här nu i princip ska lösa alla aktuella frågor för att få till ett – eller två – nya avtal. I princip ska det finnas en färdig överenskommelse tills stats- och regeringscheferna kommer på torsdag. Sedan ska de få lösa ut de få frågor som återstår, vilka är de allra svåraste. Gissningsvis frågor om kronor och ören och procent.
Finns det skäl att vara orolig för takten i förhandlingarna?
– Det finns alla skäl i världen att vara orolig för att det går för sakta.