Lars-Ingmar Karlsson, hur är stämningen på Bella Center på fredagsförmiddagen?
– Stämningen och temperaturen, både ute och inne, är på nollpunkten. Det susar ständigt helikoptrar över byggnaden vilket tyder på att viktiga personer är på ingång, men stämningen är ändå dyster.
Finns det fortfarande hopp om en överenskommelse?
– Hoppet har minskat betydligt under natten. Man satte stort hopp till stödgrupper både när det gällde Kyotospåret och det nya konventionsspåret. I ett första skede accepterades förslaget, men när grupperna skulle börja jobba så satte sig Kina, Saudiarabien, Kuwait, Sudan, Venezuela, Bolivia och möjligen några fler emot att man skulle ha de här grupperna vilket innebar att de inte kunde börja arbeta.
Efter det extrainsatta toppmötet verkade det ju ljust, vad hände?
– Direkt efter det extrainsatta toppmötet, som bland annat Reinfeldt initierat, var delegaterna hoppfulla. Man tyckte att det hade varit ett bra möte och att man kommit framåt. Eftersom det var mitt i natten gick en del inklusive Reinfeldt iväg för att sova några timmar. Under tiden skulle en arbetsgrupp arbeta med den politiska deklarationen eller vad man ska kalla den, men då visade det sig återigen vara tvärstopp.
– Just nu har både det formella spåret och det mer informella kört fast.
Varför satte länderna stopp för arbetet?
– Jag har inte fått tag i delegater från de aktuella länderna, men som jag uppfattat det så är i alla fall EU-sidans tolkning av saken att en del av länderna helt enkelt inte vill ha någon överenskommelse.
Obama har precis landat. Tror man att han kan göra så att förhandlingarna lossnar igen?
– Det handlar verkligen om att tro, i nuläget är det mesta oklart. Under dagen kommer toppmöten att hållas och det är klart att de kommer att försöka lösa en del svåra frågor, men eftersom man inte lyckats lösa det här hittills, under nästan två år, så är det rätt osannolikt att man ska lyckas komma fram till en lösning på bara några timmar nu.
– Möjligtvis kan man komma överens på en del punkter, men förmodligen inte mer än man tidigare gjort.
Är i dag sista chansen för ett avtal?
– Sådana här möten har ofta en formell slutpunkt, sen brukar man fortsätta ändå. Det här mötet är helt annorlunda eftersom regerings- och statscheferna är här och de har vad jag vet ingen tanke på att stanna längre än planerat. Det mest pessimistiska scenariot är att vi inte kommer att komma fram till någonting – att det inte ens blir något slutdokument. Om det inte ser ut att finnas en möjlighet till en överenskommelse så avbryts nog arbetet ikväll. Det ska hända något verkligen speciellt om det ska kunna gå framåt nu.
Varför har det gått så här snett?
– Upplägget som det danska ordförandeskapet förberett i flera månader har uppenbarligen inte fungerat. Det är svårt att säga om det beror på att det var feltänkt från början – att danskarna inte varit tillräckligt lyhörda – eller om länderna ändrat sig. Men det är inte så enkelt att man kan skylla på danskarna. EU hjälpte inte till genom sin ovilja att jobba vidare med Kyotoprotkollet.