DN:s klimatreporter Jan Malmborg, på plats i Köpenhamn, anser att själva konferensen inte lett fram till någonting nytt, men att förberedelserna inför den åtminstone satt klimatfrågan på dagordningen.
Hur är läget i Köpenhamn?
– Det är förvirrat och trött. Vi har jobbat till efter midnatt varje dag och det har varit lite farsartat. I natt klämde arrangörerna in 2.000 journalister i en möteslokal för 500 – i en timme. Sedan meddelade de att det inte blev någon presskonferens eftersom delegaterna hamnat i nya förhandlingar.
Hur kan man sammanfatta de senaste tio dagarna?
– 193 länder kom till ett internationellt möte med ett antal bud på utsläppsminskningar för i-länder och på utsläppsbegränsningar för industrialiserade u-länder som Kina och Indien. Sedan har ett antal i-länder kommit med bud när det gäller finansiering av klimatåtgärder i u-länderna och några sådana bud har även presenterats på konferensen – bland annat från USA och Japan.
– Under det sista dygnet har 30 ledare sopat ihop alla dessa bud i samma säck, i ett dokument. Under dessa förhandlingar har inga nya bud tillkommit. Vad jag förstår har det funnits en segdragen kamp mellan USA och Kina om huruvida Kina kan gå med på internationella inspektioner av deras utsläpp. Till slut fick man till en glidande formulering som de kunde enas om. Överenskommelsen är inte något legalt bindande dokument. Fredrik Reinfeldt beskrev det i går som ”några papper”.
– Sammanfattningsvis kan man konstatera att i princip ingenting har hänt under de här dagarna i Köpenhamn. Alla åker från konferensen med i stort sett samma bud som de kom med. Konferensen har inte förändrat situationen för klimatet på något sätt och hade man förväntat sig det så kan man betrakta det här som ett misslyckande.
Är något land nöjd med det här?
– Min första tanke är att kineserna nog är nöjda. De kan åka härifrån med räddat ansikte. De har inte motsatt sig alla typer av överenskommelser – för de har ju uppenbarligen gått med på den här sista överenskommelsen. Samtidigt har det inte kostar dem någonting.
– Det här har varit en process där de som haft de lägsta ambitionerna fått sätta ribban. Ett annat land som satt ribban lågt är amerikanarna.
Kan man säga att mötet fört med sig något positivt?
– Vetskapen om att klimatmötet ska äga rum har tvingat en hel del länder att formulera bud och nationella mål. Det har ökat trycket på nödvändiga förändringar och satsningar på grön teknik. Under själva mötet har få saker skett, men inför mötet har alla ledare vetat att de måste redovisa någonting på det här stora mötet och det har tvingat fram saker som inte hade skett av sig själv.
Vad kan mötet, som av många beskrivs som misslyckat, få för konsekvenser för FN?
– Nästa stora klimatmöte är i Mexiko. På en presskonferens i natt sade Mexikos president att vi får dra lärdomar av det här. I framtiden kan vi kanske inte ha möten där det finns ett krav på konsensus. I och med det uttlandet ifrågasätter han hela FN-systemets konstruktion. FN kan komma att debatteras efter det hör mötet, för visst har det varit farsartat. I 10 dagar har man suttit med procedurfrågor. Först sista dygnet har man börjat förhandla. Det är inte ovanligt att allt händer på slutet när det är sådana här stora möten, men det här är nog det extremaste fallet eftersom resultatet är så magert.
Vad händer nu?
– Nu måste man upprätta någon form av regelverk kring de åtaganden och finansieringsbud som länderna gått med på för att kunna stadgfästa dem. Snabbstartspengarna ska delas ut redan från 2010, vilket är om två veckor, så det måste hända saker ganska snabbt.