De fattigare länderna anser att de rika parterna bär huvudansvaret för klimatförändringarna – och därför också måste gå längst i att åtgärda dem.

Genom att på måndagen blockera förhandlingarna hoppades de kunna styra in samtalen på att försöka få till en förlängning av nu gällande avtal, Kyotoprotokollet. På så vis skulle i-ländernas åtaganden prioriteras framför u-ländernas.

Konferensledningen är dock av en annan åsikt; dess mål är att försöka få till en ny överenskommelse som även omfattar u-länderna och, inte minst, USA.

Redan klockan halv elva på förmiddagen hoppade G77-länderna av samtalen. Splittring uppges råda inom gruppen, men ordförande Lumumba Di-Aping hade trots det tillräcklig kraft för att under sex timmar göra så att verksamheten inom samtliga arbetsgrupper stod stilla. När förhandlingarna sedan återupptogs vid halv fem på kvällen handlade diskussionen ännu om formen för fortsatta överläggningar – inte avtalens konkreta innehåll.

Miljöminister Andreas Carlgren var uppenbart bekymrad över att en dags arbete gick till spillo:

– Den sudanesiske ordföranden i G77 har ställt uppe en rad hinder för att vi ska kunna gå vidare i arbetet, sade han och kallade splittringen inom u-landsgruppen för ”djup”.

– Det vi sett är att flera latinamerikanska stater har vädjat att vi ska fortsätta arbetet.

Måndagens incident bekräftar att den främsta klyftan i Köpenhamn står mellan rika och fattiga länder. Förhandlingarna har hittills präglats av djup misstro, inte minst sedan Danmark på fredagen presenterade ett första utkast till avtal.

Utvecklingsländernas främsta oro gäller utsläppsmålen samt finansieringen av nödvändiga klimatinsatser. Lumumba Di-Aping, som är sudanes, skulle helst se att målet om max två graders temperaturhöjning gjordes ännu hårdare. Här får han dock inte stöd av stora utsläppsnationer som Kina och Indien, vilka befarar att deras ekonomiska tillväxt då skulle hotas.