Forskare har redan börjat skissa på en Plan B om den globala uppvärmningen skenar i väg. Några metoder skulle nog kunna fungera – men de blir dyra, svåra och i vissa fall farliga.
På engelska kallas de för ”geo-engineering”, ingenjörskonst som mixtrar med hela jordklotet på en gång.
FN:s klimatpanel IPCC avfärdar sådana metoder med några korta meningar i sin senaste sammanställning för två år sedan – den som hela Köpenhamnsmötet utgår från.
Men i nästa IPCC-rapport, som är planerad till år 2013, kommer geo-engineering att få större utrymme.
För några månader sedan publicerade Storbritanniens vetenskapsakademi Royal Society den hittills största vetenskapliga genomgången om geo-engineering.
Det mest positiva omdömet fick en teknik som nyligen har föreslagits av fysikern Klaus Lackner på Columbiauniversitetet i New York. Den går ut på att tvätta luften på koldioxid genom att sätta upp tio miljoner koldioxid-infångare runt hela jorden.
För närvarande kostar varje apparat cirka 1,4 miljoner kronor, men Lackner hoppas få ner priset till 140 000 styck.
En annan metod som Royal Society finner hyfsat realistisk är att mala ner kalkrika berg, för att på så sätt binda koldioxid från atmosfären.
Lite mer science fiction-artad är idén om rymdspeglar, som astronomen Roger Angel i Arizona har räknat på. Den går ut på att skicka upp omkring 16 biljoner små skärmar till en punkt mellan jorden och solen. Där skulle skärmarna reflektera bort en lagom stor andel av solens strålar, så att jorden blev svalare.
Men det finns flera nackdelar: tekniken skulle ta minst trettio år att utveckla och rymdskärmarna skulle kosta många biljoner dollar. Dessutom måste vi fortsätta att dras med koldioxidens kemiska effekter, exempelvis på kalkhaltigta plankton i världens hav.
Nobelpristagaren Paul Crutzen och andra högst seriösa klimatforskare har varit inne på möjligheten att spruta ut massor av svavelpartiklar i stratosfären med hjälp av flygplan.
Det skulle bli billigare än rymdskärmar och koldioxidfällor. Men det skulle kunna få oväntade och obehagliga effekter på klimatsystemet.
Flera forskargrupper och kommersiella företag testar att gödsla havet med järnfilspån. Tanken är att järnet ska öka tillväxten av alger, och att algerna ska suga upp koldioxid.
Geo-engineering har blivit populärt bland en del debattörer som ser på klimatet från en icke naturvetenskaplig ståndpunkt.
Men de forskare som arbetar professionellt med frågan betonar att växthusgaser i första hand ska minskas på politisk väg. Geo-engineering är uteslutande ett sista halmstrå.