Det senaste decenniet tycks kurvan över jordens uppvärmning ha planat ut. DN.se bad klimatforskaren Markku Rummukainen kommentera statistiken och den debatt bland skeptiker som siffrorna ger näring åt. Rummukainen ingår i DN.se:s klimatpanel.
Jordens medeltemperatur har inte slagit rekord sedan 1998. Kurvan ser ut att ha planat ut, vilket fått en del att ifrågasätta klimathotet. Har uppvärmningen tagit en paus?
- Kurvan kan se plan ut. Men när man räknar på trenden präglas även de senaste tio åren av en fortsatt uppvärmning på mellan 0,1 och 0,2 grader per decennium. Klimatförändringar är kontinuerliga, och det är alla år under perioden som räknas. En bidragande orsak till att just 1998 var så varmt var en kraftig El Niño.
- Ett varmt år kan följas av ett svalare år utan att det bryter en långsiktig trend. Den naturliga variationen mellan åren handlar om 0,1 till 0,2 grader, vilket under kortare perioder både kan stärka och delvis dölja den långsiktiga utvecklingen.
Om man ser att jordens medeltemperatur fortsätter att pendla kring samma värden som nu i tio år till; skulle det vara förvånande?
- Tio år är en kort period för klimatet. Skulle trenden helt försvinna på 20-30 år, då saknas det något väsentligt i kunskapsläget. Man har sedan länge definierat klimatet över 30-årsperioder just för att inte bli vilseledd av variationen mellan åren.
Det finns klimatforskare som vill begränsa debatten, eftersom frågan är så komplicerad. Håller du med?
- Debatter har sina egna liv och sina syften. Det finns en vetenskaplig debatt inom forskningsprocessen. Sedan engagerar klimatfrågan även allmänheten, vilket ger upphov till en samhällelig debatt. Hur och varför skulle man begränsa den ena eller den andra?
Många anser att åtgärderna mot uppvärmningen är ett slags försäkringspremie – riskerna är för stora för att chansa på att vetenskapens rön inte visar sig stämma. Hur ser du på en sådan hållning?
- Det finns osäkerheter i klimatforskningen men också mycket som det länge har forskats om och visat sig robust. Klimatfrågan handlar mycket om oönskade effekter och utvecklingar. Och om risker, inte minst i den mån osäkerheter kvarstår. Det som är robust kan man lättare ta ställning till.
- Det hävdas ibland i debatten att osäkerheterna är för stora och bör minskas innan det är dags för åtgärder. Det man undviker att föra fram är hur små osäkerheterna borde bli. Vetenskapen kan inte ge oss tvärsäkerhet, men det finns mycket bevis runt omkring oss på att vetenskapen kan ge bra beslutsunderlag.
Här följer länkar till några inlägg i debatten:
- Vetenskaplig essä på bloggen RealClimate.org som argumenterar emot att uppvärmningen verkligen tagit paus – följd av kommentarer.
- Inlägg på australisk miljö- och klimatblogg om ungerska forskaren Ferenc Miskolczis tes om ”klimatologiskt mättad växthuseffekt" och att vattenångans roll underskattats.
- Ledarartikel av Richard Westerberg i DN om att vetenskapen alltid måste acceptera avvikande men seriösa röster från forskarsamhället.
- Ledarartikel i The Economist om varför politisk ortodoxi inte får tysta den vetenskapliga debatten.Tidningen betonar vikten av snabba klimatåtgärder men påminner också om att all vetenskap bygger på osäkerhet.
- Artiklar av amerikanska klimatforskaren och ledande skeptikern Richard Lindzen som bland annat argumenterar för att koldioxidhaltens påverkan på temperaturen överskattats.